Asätaren med sin vän, den lika glupske med med andra krav på sin meny, Vicke.
Idag satt jag länge i sadeln, i över 1½ timme faktiskt.
Först blev det nästan en timmes dressyr i ridhuset där jag jobbade mycket med traven och gjorde många tempoväxlingar mellan arbetstrav och samlad trav.
Skänkelvikningarna glömdes inte heller bort och inte heller galoppjobbet där jag också jobbade med tempoväxlingar och gjorde några byten.
Idag var också första dagen som jag kunde hjälpa till med spöt i galoppen, som jag har berättat tidigare har ju Vicke blivit väldigt upprörd om man har petat till honom på baken i ett försök att få mer samling- på detta har han svarat med att sparka bakut vilket så klart inte är den respons jag har velat ha.
Han började likadant idag men nu satte jag mig bara tungt i sadeln och liksom signalerade ”sparka dig trött jag kommer ÄNDÅ att fortsätta att peta på dig med piskan” och då var det precis som att han fattade för han slutade nästan genast med sina cirkuskonster och fick mycket beröm på köpet.
Eftersom Soya var med även idag skrittade vi ut i 45 minuter efter avslutat dressyrande och hennes lycka var gjord när hon hittade någon gammal hare (eller rättare sagt delar av den) som hon kunde springa runt och gnaga på.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen- den hunden kommer aldrig att svälta ihjäl i alla fall.,….
