Jag har så länge jag kan minnas varit en vane-människa.
Jag vill alltid sitta på ungefär samma plats i lunchrummet, parkera på samma plats utanför stallet, göra saker enligt samma rutiner (mocka innan jag rider tex).
När jag tänker efter kan listan göras lång.
Det där med att omväxling förnöjer stämmer oftast inte på mig med andra ord- jag vill ha alla mina saker på bestämda platser, Vicke gåendes i samma hage, släpet parkerat på ungefär samma plats osv.
När jag läser det så här i skrift låter jag ju helt neurotisk 🙂 men det är oftast inget jag tänker på-det sker rent automatiskt.
Hur funkar ni?
Byter ni ständigt plats på era saker, hamnar dom lite var som helst utan någon direkt tanke?
Har ni en bestämd plats där ni vill sitta/ parkera?
Jag gor med flit liksom tvartemot i ganska mycket! Men inte med stallgorat – dar ska allting vara dar jag vill ha det, mest for att det ska SE snyggt ut och jag vet att jag redan valt den metod som passar mig och mina hastar. Men kan andra mig om jag kommer pa nagot battre eller far nagot battre forslag av nan annan. 🙂
Pratade litet med maken om nagot i den stilen i helgen: nar jag traffade honom online for 12 ar sedan, sa visste jag GENAST att han var mannen for mig, trots att jag inte var singel just da (men mitt davarande forhallande var inte bra och hade bara varat i ett par manader). Gjorde slut med den olamplige snart darefter och efter ett tag blev det vi. Men det tog honom litet langre tid att bestamma sig. Men nar han val bestamt sig, da VET han att det ar ratt och andrar sig INTE. Vi borjade egentligen prata om detta darfor att jag retade honom vad galler hans frukost: jag tar litet olika – grot, yoghurt, smorgas, frukt, eller nat annat. Eller ingen frukost alls ibland. Forsta fem AREN jag kande honom sa at han 2 st Shredded Wheat med mellanmjolk. Fanns inte dessa saker att tillga (om t.ex grona mjolken var slut och det bara fanns ROD mjolk, eller om Shredded Wheat var slut men det faktiskt fanns Weetabix…) da blev han valdigt stord! Jag tycker att da tar man val nat annat, sa ar det inte mer med det. Naval, foljande ca 5 aren (eller nat ditat) at han ALLTID en skal (maste vara samma skal ocksa, av vilken vi har 6 st sa det ar inte ett problem) med Tesco Unsweetened Muesli med gron mjolk. Aldrig nagot annat, eller nat annat marke av muesli… Och samma igen: var det nagot som saknades sa var det ett problem, helt klart. For 1 (eller 2, minns inte riktigt) ar sedan borjade han ata tva pocherade agg pa tva skivor rostat Hovis Granary Bread. TVA agg, mark val. Och just DET brodet. En dag fanns bara ETT agg (och en hel limpa brod, plus mera i frysen) och josses vilken totalforstord morgon han fick, stackarn! Kunde inte ata det enda agget och fylla pa med mera brod, naha, utan han var skitsur och gick ivag till jobbet utan att ata nagot alls! Det var val litet av ett extremt exempel och i efterhand kan han skratta at sig sjalv och halla med om att han var knaepp, men anda – vanans makt, eller ar det bara som han sager att nar han bestamt vad han vill ha (mig, Weetabix eller agg, semester i Italien eller Sverige, jeans med eller utan knappgylf osv), da VET han vad han vill ha och vill INTE ha nagot annat och tanker INTE andra asikt heller. 😀
Na, san ar inte jag. Allergisk mot fasta rutiner som inte far rubbas! Kanske gifte mig med fel karl trots allt… hihi
Oj, tänk att han inte tröttnar på samma frukost så himla länge?!?!?
Jag tror nog att jag till och med hade kunnat tröttna på äppelkaka och vaniljsås om jag åt det varje dag (kaaaaanske) 🙂 !
Na, det ar markligt tycker jag!! Jag skulle inte vilja ata sa EXAKT samma frukost – jag menar, flingor t.ex. finns ju huuur manga som helst olika att testa och ar flingorna slut ar det ju skoj att fa macka istallet! 😀
Forresten har jag totalt kurerat mig fran att vilja ata appelpaj, efter att ha gjort OTALIGA dylika – ofta pa makens bestallning… 🙂
Jag kan mycket väl äta exakt samma sak EN PERIOD men sedan tröttnar jag och byter till något helt annat. från mackor till fil tex eller så bytar jag müsli eller något annat.
Jag är precis som du! Har en favoritplats i lunchrummet och ett par reservplatser. I stallet är det ordning som gäller. Var sak har sin plats och om grimskaft och täcken är upphängda slarvigt /inte vikta enligt det jag tycker är bäst, så hänger jag rätt. Det är inte för att vara en bitterfitta, jag gillar bara när det är prydligt. Jag städar stallet så noga jag vill ha det, och som tur är så står jag i ett toppenstall där de andra fortsätter hålla det lika rent och också gör det till deras vanor ^^
Jag gillar omväxling och är nog rätt flexibel 🙂
Jag ser inte poängen med att enbart förändra. Vill att det i så fall ska bli en förBÄTTRING också.
Tycker inte att det ska jämföras med om man är flexibel.
Parkerar ofta på samma plats men äter gärna olika frukostar 🙂
Håller med om att flexibilitet inte precis har med saken att göra.
Även om jag vill ha saker på ett visst sätt är jag den första till att ha en plan B och kanske till och med en plan C redo om det inte går/ blir som jag vill.
Och jag bryter inte ihop om någon tar min parkeringsplats eller stol i köket hi hi….
Jag är vanemänniska, mycket för att det är bekvämt. Äter gärna samma frukost för att den är god och jag slipper tänka ut vad jag ska äta. Kan äta samma lunch 3 dar i rad, är ju bara bukfylla till vardags ändå. Samtidigt är jag inge vidare konsekvent av mig så jag är väl rätt motsägelsefull. Vanor är bekväma men för att inte bli en sömngångare så ruskar jag gärna om så jag vaknar till också :D.
Jag måste ha rutiner och ordning och reda runt mig eftersom jag är en ganska kaotisk person i mig själv! Jag är inte heller så förtjust i förändringar men tvekar inte att förändra något om jag inte trivs. jag har nog mer ordning på saker och ting i stallet än hemma.
man blir ju tokig när sakerna inte är där de ska, vem har hängt grimman snett och varför står den bilen så när jag brukar stå exakt där osv. instämmer tillfullo alltså. har inget emot att totalförändra hela stallet eller bygga om sadelkammaren helt plötsligt men de små sakerna ska bara vara på ett speciellt sätt, annars kan man inte ens gå därifrån utan att tänka på det och må dåligt.