Du som har din häst uppstallad hos någon annan: hur lätt är det att få tag på dig i händelse att det skulle behövas?
Om stallägaren tex upptäcker att din häst har kolik eller en sårskada som behöver sys: hur snabbt kan man vanligtvis få tag på dig?
Och om det av någon anledning inte går att få tag på dig- vad beror det i så fall på?
Förutsätter du att stallägaren liksom ”tar över ansvaret” och ringer efter veterinär eller dylikt vid behov?
Och ni som har eget stall; hur länge är era hästar utan tillsyn som mest? Är det något som gör er nervösa ibland/ ofta/ aldrig?
Har ni någon som ni vid behov kan be titta till era hästar eller är ni helt utlämnade till er själv?
Jag är mer eller mindre alltid anträffbar per telefon. Men jag tar inte med mobilen på vissa möten t.ex. och ibland stänger jag av den på nätterna.
I vårt hyreskontrakt ger jag stallägaren rätt att kontakta min veterinär vid något akut, även om han inte får tag på mig. Finns min vet inte tillgänglig får/ska han tillkalla någon annan (jag vet vilka veterinärer det gäller i vårt lilla land!).
I vårt stall går Pit (stallägaren, som väldigt lägligt bor på andra sidan gatan) en sista runda vid 22.30 och arbetet i stallet börjar vid 07.00. Stallknekten bor i en lägenhet ”ovanpå” stallet, så det är mycket bra övervakat.
När jag är bortrest lägger jag schemat över mina hästar i baren, där står också viktiga telefonnummer. Jag samma 2-3 personer som hjälper mig med motionerande etc., så jag är aldrig orolig.
Genom åren har det skett att jag blivit uppringd, som vid Primas kolik, eller när Calvin under en nattlig spatsergång i stallgången (jag hade inte stängt dörren ordentligt…..) och åt några ”medikamenter” som hängde på en boxdörr (!) t.ex. Vid koliken ringde Pit först min vet, vilket JAG ser som rätt prioritering! Litar helt på hans omdöme/erfarenheter och känner mig väldigt trygg i stallet.
En annan fråga är hur många som har telefonnumret till någon anhörig om det händer DIG något när du är i stallet?
Har faktiskt inte funderat på det här med att informera stallägarna/ stallkamrater om ”närmast anhörig” men det borde man ju verkligen göra.
Min man har aldrig satt sin fot i vårt stall så det är knappast så att folk vet vem han är eller kanske ens hans namn så att de hade kunnat ringa honom om något hände mig.
Vi lämnar ju våra hästar ensamma när vi är på jobbet. På förra stället var jag sällan orolig, jag hade flera mycket hästkunniga grannar, bl a vår hovslagare, som passerade våra hagar flera gånger om dagen och som alltid spanade att allt var ok då. Här på nya stället känner vi ju inte så många än, men igår ringde en granne på. Hon hade kört förbi våra hästar och sett att täcket hade lossnat på en av hästarna. I stormen stod det upp som en ballong över ryggen på honom. Jag uppskattade verkligen att hon sa till! Jag funderar på att sätta en skylt med våra mobilnr på våra hagar också. Angående telefonnummer till anhörig vill jag uppmana alla att lägga in bokstavskombinationen ICE före nära anhöriga i era mobiler. Det betyder ”in case of emergency” och underlättar för andra att ringa rätt person om det händer er något. Då det är internationell praxis funkar det även om man är utomlands, under förutsättning förstås att numret är inlagt med landsprefix.
Det är ett bra tips med ICE men det hjälper föga när de flesta har kod på mobilen. Kan man inte låsa upp mobilen kommer man inte in i kontaktlistan. Så bort med koden!
Verkligen super-bra av er granne att ringa på om täcket. Guld värt att ha någon som ”orkar” bry sig så pass för tyvärr funkar ju inte alla så utan tycker att man sköter sig själv men skiter i andra.
Och era telefonnummer vid hagarna är väl också en utmärkt idé?
Min I-phone är en förlängd kroppsdel som extremt sällan lämnar min sida.
Till viss del tror jag denna vilja att alltid kunna bli nådd härstammar från tiden då jag hade en kolikhäst och kunde bli uppringd på dygnets alla timmar.
Sedan ”vet” jag att våra stallägare är ”vakna” människor som hade kunnat köra iväg Vicke till ett djursjukhus (de har lastbil) om det gud förbjude skulle behövas och jag inte hade kunnat närvara av någon anledning.
De bor också på gården- tittar till hästarna det sista de gör innan de lägger sig och är i stallet runt 6 på morgonen.
Jag har så gott som alltid min mobil i närheten, så händer något med våra barn eller djur är jag alltid anträffbar.
I vårt stall är vi och har koll på hästarna lite över dygnets flesta ( Lämpliga ) timmar. Vi har folk inackorderade som jabbar skift och alla håller automatiskt ett öga på hästarna när man är där.
Vid hagar och i stallet finns laminerade lappar uppsatta med våra namn och telefonnummer till mig och min kompis som är arrendatorer för vårt stall.
Inne i stallet finns telefonlista lättåtkomlig på alla hästägarna.
I min mobil har jag satt in ICE, före mina närmaste anhöriga.
Vi har även en speciell whiteboard där vi skriver upp när vi är ute och rider, var och tid, datum. Vi skriver även där när vi åker iväg och tränar.
mvh
Jag försöker att vara väldigt nåbar. På boxdörren sitter mitt mobilnr, hemnr, jobbnr + min mans mobilnr.
Ibland är man ju dock inte så nåbar…när Rosa fick sin första kolik var vi på tivoli i Köpenhamn och jag hörde inte att mobilen ringde. En vän passade hästen den helgen och hon hann ringa ut veterinären innan jag ens märkt att jag missat typ 10 samtal.
Det finns ju förstås tillfällen när man i princip måste stänga av mobilen men jag skulle nog gissa att jag är väldigt nåbar annars.
I vårt stall står det i kontraktet att om det händer hästen något och stallägaren inte får tag i ägaren eller dess anhöriga (litet stall där alla vet det mesta om alla, så att få tag i anhöriga hade inte varit något problem) så har stallägaren rätt att ta beslut om vård/avlivning.
Jag har eget stall med 3 hästar. Min hästar är utan tillsyn över dagen när jag är på jobbet. Jag har varit borta 20 timmar en gång på sommaren när de gick ute, men då var jag nervös hela tiden. Tänk om någon gjort sig illa, tänk om de rymt osv.
Jag har en duktig tjej som bor en bit ifrån mig så kan ta hand om dem ifall jag åker bort och henne litar jag väldigt mycket på.
Jag har då och då haft inhysningar och då har jag haft telenummer både till dem och till minst en anhörig som kan ta beslut om hästen. Som tur har aldrig något hänt så jag har behövt utnyttja det. Nu har jag inte någon extra häst i stallet och ska inte ha igen för det är så fruktansvärt mycket extrajobb & ansvar för så himla lite pengar och sällan någon avlastning.
Jag tror att vi överlag är ganska bra på att meddela stallet på hur vi nås. av någon anledning så har det i vårt fall utvecklats till att om det är något kul pågång så ringer de min hustru och om det är en vattenläcka eller en tät golvbrunn ringer de mig. det vet i tusan om jag tycker är roligt, men det är bra för det visar att alla kan nå någon vid kris.
tyvärr har jag även varit på ställen där stallägaren eller den hästföretagare som driver stallet vill verka viktig och stå i centrum i alla lägen enbart hänvisat att ringa dem. ett bevis på osäkerhet i kombination med hävdelsebehov enl mig. härska genom att söndra, total kontroll.
Jag har mitt mobilnummer uppskrivet i stallet, iofs kollar jag inte mobilen förrän jag slutar jobbet, så det är ju inte så smart. Får nog skriva mitt jobbnummer ist där jag svarar hela dagen.
Men vi har två bönder nära vår gård som ringer om det händer något och fixar med hästar ifall de rymmer. Åker vi utomlands och har hästvakt så kollar jag efter SMS en gång per dag, men har gett alla uppgifter till djurvakter och jag litar på att de gör rätt bedömning och kontaktar veterinär om det skulle behövas.