På tal om inlägget i helgen som handlade om en person som uteslutits från sin ridklubb efter att ha skrivit tråkigheter på Facebook undrar jag idag om ni så att säga aktivt tänker på att ni är en representant för er klubb- vare sig ni tävlar eller inte?
Tänker ni aldrig på det, ibland eller alltid? I vilka sammanhang?
Själv står jag på en anläggning som inte är knuten till en specifik klubb/ förening och tävlar sedan jag löste den första tävlingslicensen för en förening vars ”bas” är den ridskola där jag stod tidigare.
Jag tycker nog att jag alltid har försökt att tänka på att jag representerar föreningen, både när jag tävlar och annars- jag skulle tex aldrig prata om ridskolan på ett sätt som jag inte kan stå för.
Visst har jag skrivit om ridskolan i många inlägg på bloggen och gett exempel från dess verksamhet under de ca 20 år jag stod där men jag tycker som sagt inte att jag någon gång har ”gjort ner” den- då skulle jag ju inte ha stått där i 20 år om det var så galet.
Däremot har jag tagit upp saker som inte fungerat optimalt men så är det väl överallt tänker jag; det finns alltid brister, större eller mindre och exempel på hur man kan och vill hantera dessa.
Vad gäller nuvarande anläggning försöker jag också tänka på att jag är en representant för denna och har vid i alla fall 2 tillfällen verkligen bitit ihop för att inte förstöra ”grannsämjan” kring anläggningen.
Enligt min åsikt skulle en del boende i den håla där anläggningen ligger behöva få veta ett och annat om hästar i allmänhet, hur de reagerar i olika situationer tex och vad man skulle kunna tänka på om man vill underlätta samarbetet med oss som rider men jag vill inte sticka ut och riskera ovänskap med folk som sedan kanske på något sätt skulle kunna påverka anläggningens verksamhet negativt. Det är liksom inte min ”plats” att agera i dessa situationer kan jag tycka- inte när andra kan bli lidande.
Men som sagt; hur tänker och agerar ni eller är detta inte något ni alls skänker en tanke?
Jag tänker aldrig på att jag representerar min klubb då jag bara tävlar för dem, inte är stallad där eller har annan kontakt med dem. Min stallplats däremot försöker jag representera så gott det går – stävjar skitsnack i stallet (det lilla som finns!) och ser alltid till att uppträda korrekt och följa regler utanför anläggningen för att de boende inte ska bli arga.
Absolut representant, sitter i styrelsen men skulle vara det ändå. Tycker det är samma princip som med jobbet, att klaga offentligt innan man tagit upp saker internt gör mer skada än nytta och gynnar ingen (förutom konkurrenterna 🙂 ).
Jag tänker alltid på detta, är jag inte en representant för min klubb så är det mitt jobb, ngt annat eller MIG SJÄLV. Dvs jag försöker i alla lägen vara så diplomatisk som möjligt och tänka på vad och hur jag säger saker som skulle kunna uppfattas på olika sätt i ett större sammanhang. Saker man skriver på tex Facebook finns kvar, och når ut till så många fler än man tror. En av grannklubbarna har haft problem av det här slaget och jag får lite ont i magen när jag tänker på att vår trevliga och ”fredliga” klubb kan komma att bli ett alternativ för medlemmar därifrån. Vi vill bara att det ska vara trevligt och kul för alla!
Bra inlägg! Själv är jag inte längre aktiv med hästar och har aldrig tävlat, men jag är otroligt besviken på min ridskola vars styrelse är en klubb för inbördes beundran. Ordföranden har satt i system att mucka gräl med – håll i hatten – BARN! för att kunna rå om hela ridskolan själv. Det smusslas med vinflaskor på ridläger trots att styrelsen själva fixat en drogpolicy, det saboteras lektioner för de som anses vara ”icke hippa” etc. Det är innegänget, stålstyrelsen som vi kallar dem, som kör över både hästägare och elever. Fruktansvärt idiotiskt och tragiskt.