Jag tycker att jag här på bloggen ständigt förser er med alla möjliga berättelser ur mitt både pågående och tidigare hästliv.
Då ska ni ändå veta att det finns MASSOR som jag så att säga sorterar bort och som jag väljer att inte skriva om av olika anledningar.
Det finns mycket som ni säkert hade tyckt hade varit läsvärt; dråpliga, roliga, pinsamma, skrämmande och lärande fragment ur mitt liv men eftersom jag vet att det också finns dom som hade kunnat känna igen sig i dessa berättelser och blivit ledsna, sårade och/ eller arga så låter jag bli.
Och det är detta dagens inlägg ska handla om: hur man enligt mig MÅSTE försöka att bita sig så hårt i tungan ibland att man inte alltid säger (eller skriver) det som man har lust med, oftast i affekt och utan eftertanke.
Jag har tidigare berättat om en man som för flera år sedan, enligt mig fullständigt oprovocerat, kallade Soya för ”djävla hunddjävel” och för mig är detta det absolut effektivaste sättet att stoppa en fortsatt KONSTRUKTIV dialog med mig.
Börjar man en ”konversation” på ett så vulgärt vis så har jag inget mer att säga en sådan människospillra- i alla fall inget som den vill höra.
För ett tag sedan fick jag också av en vuxen kvinna höra att jag skulle ”hålla käften, djävla kärring”- detta då jag påtalade en skriftlig, mångårig regel som gäller på den plats där vi befann oss.
Det sorgliga i detta sammanhanget var att kvinnan vid tillfället var i sällskap med sitt barn- vilket ”föredöme” hon måste ha känt sig som inför sin avkomma….
Medan jag aldrig fann mig inför mannen som kallade min hund för hunddjävel så hann jag i alla fall informera den vulgära kvinnan om att jag fortsättningsvis undanber mig sådana ”fasoner” från hennes sida (vi lär träffas igen…) men det är enligt mig inte klokt att man ens ska behöva utsättas för sådant?!?!?
Så dagens råd från en som själv kan ”glappa” lite väl mycket med käften ibland är att bita ihop och först tänka efter vad de sagda orden kan få för en konsekvens.
Och skulle du ”råka” bete dig så illa som i tex exemplen ovan så är mitt enda råd att bara ”lägga dig platt” och be tusen gånger om ursäkt. Inga undanflykter eller försök att skylla ifrån sig hjälper så effektivt som en ärligt menad ursäkt- tro mig.
Och skulle just den man eller kvinna som jag berättat om här på något outgrundligt vis få kännedom om detta inlägg så är det BARA BRA tycker jag- dom behöver lära sig allmän hyfs och ska inte oemotsagda tillåtas att trakassera sin omgivning enligt ovan.
Att man fortfarande blir förvånad över hur märkliga människor är… Men det blir man! I helgen så såg vi uppifrån lägenheten hur en kvinna gick in på vår inghägnade dagisgård/lekplats och släppte lös sin stora hund där. ”Rastning av hund förbjuden” betydde ingenting för henne. När min man ropade ner att hon inte får ha sin hund inne på dagisgården svarade hon att hon ”tar upp om han bajsar” och att han ”redan hade kissat”. Om man inte förstår varför man inte ska ha hunden på en dagisgård så… ja.. ? Man kan ju inte ringa polisen eller fysiskt tvinga bort henne och hunden. Men den sista idioten är sannolikt inte född ännu. Ännu värre har min kompis det som bor i närheten av nya Friends Arena i Solna strax norr om Stockholm. Där sitter folk och super mitt på ljusa dagen och pissar på lekplatsen där barnen leker, och slänger ifrån sig sina flaskor och burkar. Inga missbrukare utan ”vanliga” karlar som ska kolla på sport.
Jag försöker lära mina barn att har man ingenting gott att säga så behöver man inte säga något alls. Jag hoppas att det går in, för jag tycker verkligen att det är en bra tumregel. SJÄLVKLART är konstruktiv kritik undantaget som bekräftar regeln, men då tycker jag nog ändå att man faktiskt på sätt och vi säger något gott.
Mitt starkaste minne av att ha blivit utsatt för liknande dina upplevelser var när jag precis börjat rida min medryttarhäst (som numer är min egen häst) och en kvinna från stallet hon stod i då ställde sig vid sidan av paddocken och tittade på mig innan hon hasplade ur sig ett ”men sådär kan du ju inte rida”, i mycket nedlåtande ton och med armarna i kors över bröstet. Behöver jag nämna att jag lämnade det stallet samma dag som jag köpte hästen??
I övrigt älskar jag att du kallar kvinnans barn för avkomma 😀
Såna människor lär sig nog tyvärr aldrig utan har nog blivit snea i huvet i tidig ålder. Skulle en hund hoppa fram och bita mig så skulle jag nog kunna vråla alla möjliga ord med jävlar i men jag tvivlar på att det var nåt sånt Soya gjorde 😀
Jag brukar tänka att om folk kläcker ur sig så dumma saker måste de ha ett otroligt tråkigt (bittert) liv. Det känns mycket bättre för mig. 🙂 Det är så sällan jag blir arg… Mitt värsta minne är när jag som nyinflyttad (ensamstående) mamma fick pårigning av grannen ovanför. När jag öppnade dörren skrek han att han minsann skulle se till att jag fick flytta om jag inte sänkte musiken och de hade minsann haft knarkare i trappan förr som han sett till att de fått flytta. Jag svarade med ett leende att jag är ju ingen knarkare och att jag gärna skruvar ner musiken om den stör. Gubben blev helt stum, jag fortsatte att be om ursäkt och att jag inte visste att det var så lyhört. Allt slutade med att gubben i sin ilska inte kunde säga något alls utan gick spottande upp för trappan och jag avslutade med ha en bra dag! Kill them whit kindness… Att jag sedan VAR förbannad är en helt annan sak… Han kom inte tillbaka…. någonsin…
Hahaaa, bra dar, Asa T!! 🙂