Jag förstår verkligen att man som bloggläsare engagerar sig i bloggskribentens liv och leverne eller i alla fall känner att man vill komma med tips och råd, ombedd eller inte men ibland tycker jag att det nästan blir lite komiskt.
Läser på en blogg att bloggägarens häst var mycket spänd på årets första dressyrtävling och även om bloggaren var förvånad över detta så uppfattade i alla fall inte jag att detta var någon större katastrof.
Men genast kommer ”råd” från läsarna; allt från att kolla hästens syn och hörsel till att ta blodprov och kolla så att hästen inte har erlichia?!?!?!
Ja, i alla fall jag skakar på huvudet- erlichia är nog inte det första JAG skulle gissa att en tävlings-spänd häst lider av.
Men visst….allt är möjligt…nästan….
Hahaha..jag tror jag vet vilket blogginlägg du syftar på. Höll på att garva ihjäl mig! Tom Heddan som inte brukar jaga upp sig i onödan skyggade inne i det ridhuset. Vet inte om det betyder att hon lider av diverse magnesiumbrister eller har några fästingsjukdomar.
Sen älskar jag den tävlingsplatsen med exakt samma fina underlag både i det ridhuset man rider fram och i det ridhuset där tävlingen är. Heddans tittighet släppte dessutom direkt efter att hon fått glo ordentligt på domare och blommor och jag förklarat för henne att inget av det nämnda hade för vana att tugga i sig små bruna hästar. 😀
Hästmänniskor har en inneboende hypokondriker som yttrar sig en förmåga att hitta fysiska fel på hästar så fort de inte gör exakt som ryttaren vill. För det kan ju aldrig vara så att hästen faktiskt bara var lite spänd den dagen eller ännu mer osannolikt: ryttaren red för dåligt! (Inget om bloggaren nu) Nä är det minsta problem så har den en valfri brist/ont/skada/mystisk sjukdom/traumatisk upplevelse som kan förklara beteendet….
Haha, det inlägget med tillhörande diagnoser skulle jag vilja läsa.
Har haft en häst med Erlichia och det yttrade sig som så att hästen i fråga fick jättehög feber och det utvecklades senare till balanssvårigheter mm. Han var RIKTIGT dålig och krävde veterinärtillsyn flera ggr/dag. Dock så var detta 20 år sedan så jag minns inte riktigt vad han fick och vad veterinären gjorde. Men han blev bra igen.
Måste ju tillägga att jag hellre får diverse kommentarer av mina läsare än möts av tystnad.
Alla försöker nog att tipsa så gott de kan efter sin förmåga men just i ovanstående exempel tyckte jag att det blev lite väl överdrivet 🙂 .
Har sett ekipaget på i princip alla starter de gjort och känner ryttaren mer än ngn annan ( ryttaren ifråga tilltalar mig alltid som mamma ;-), i varierande tonfall) och förstår att hon blev förvånad när hästen för första gången blev ”tittig”. Tyckte att hon löste det fint med längre tyglar, klappar och massor med beröm. Hon sa själv att det viktiga var att ge sin häst en positiv upplevelse av det ”hemska” ridhuset, bättre procent kommer när de rider för det. Kan även tillägga att ingen veterinär är kontaktad och inga tillskott har inhandlats. Vill också passa på att tacka dig, Birgitta, för en underbar blogg!
Tack för fina ord!
Och jag tror absolut mer på ryttarens strategi med strävan efter harmoni än att börja syn och hörsel-undersöka en häst bara för att den för en gångs skull reagerade lite ”utanför sina ramar”.
Hade hästen gång på gång uppvisat ett för den icke representativt beteende hade jag absolut förstått om man anlitade veterinär men som sagt; i min värld betedde sig hästen inte konstigare än andra i en lite speciell miljö och i sin årsdebut.