Häromdagen pratade jag med en vän om det här med social kompetens och tex det faktum att man per automatik inte behöver vara en bra instruktör ”bara” för att man är en mycket skicklig ryttare.
Man kan också vara hur duktig som helst på att förklara hur en skänkelvikning ska ridas men ÄNDÅ få elever som lämnar lektionen mer eller mindre i tårar.
Diskussionen ledde oss in på ”hur det var förr”, inte bara när det gällde instruktörer utan också djurkliniker och veterinärer och låt mig säga det igen: det var INTE bättre förr utan snarare mycket sämre.
Att utvecklingen har gått framåt vad gäller diagnosticering, mediciner, diverse apparatur osv är ett o-omtvistligt faktum men det är inte bara i detta avseende som jag märker stor skillnad mot för tex 20 år sedan.
Jag minns ju hur det var när min hund eller häst behövde veterinärvård på den tiden.
Gällde det hästen hade jag i princip 2 kliniker att tillgå, ATG i Malmö och Helsingborgs djursjukhus.
Att få vänta på hältutredningstid i 2 veckor var snarare regel än undantag och när man väl fick träffa veterinären var denne ofta stressad, ”höll på med” flera hästar samtidigt och man fick ibland nästan springa efter honom och fråga efter instruktioner vad gällde tex eftervård.
Var hunden sjuk fick man snabbt en tid på djursjukhuset i Malmö men fick å andra sidan i princip utan undantag vänta minst en halvtimme, ofta mer, på att få träffa veterinären på utsatt tid.
Idag är situationen en helt annan och mycket proffsigare.
Det finns i alla fall i Malmö-regionen en uppsjö av kliniker inom en radie av säg 10 mil och nu har man fattat (eller tvingats fatta?) det här med KUND-VÅRD.
Man får tider mycket snabbare (pga den ökade konkurrensen) och redan INNAN man kommer kan man ofta läsa mycket matnyttigt på klinikens hemsida så att man både får en bild av vem som jobbar där (om man är ny kund), vilka behandlingsmetoder som erbjuds och kanske också tips och råd som man kan ha nytta av.
Just detta att man är en BETALANDE KUND är något jag belyst på bloggen flera gånger- det får inte glömmas bort menar jag!
Jag tycker att vi djurägare ibland är lite väl ”flata”- vi finner oss i mycket för våra djurs skull men VARFÖR egentligen?
Vi skulle nog inte fortsätta att handla i en affär där vi fick usel service, som inte höll sina öppettider och/ eller skällde ut oss som kunder men när det kommer till tex instruktörer och veterinärer kan vi ibland svälja en hel del och jag vill åter flagga för att detta är något vi inte ska behöva göra.
Idag är utbudet så mycket större, konkurrensen om oss kunder likaså, det finns kunskap att hämta på många fler ställen och man har, tycker jag, ett annat fokus på social kompetens hos sina anställda och har förstått att kundvård är det som ger just kunder, dvs krasst uttryckt PENGAR.
Nu har jag svamlat omkring och hoppat lite i tankarna men jag undrar ändå: är detta något också ni känner igen?
Har ni tidigare haft dåliga erfarenheter som har förbättrats eller märker ni ingen skillnad?
Står ni ut med en instruktör som ni egentligen skulle vilja be ”dra” eller har ni rent av bytt tränare för att ni inte varit nöjda?
Hur väljer ni veterinär- utifrån avstånd, kompetens, bemötande eller annat?
Jag har märkt stor förbättring inom vård (vet) tandläkare, hovslagare gällande både kunskap, service och väntetider.
Jag tycker inte utvecklingen varit lika märkbar gällande instruktörer och tränare.
håller själv lektioner minst 2dgr i veckan och har fasta grupper, ofta 3 grupper varje träningskväll. Andra tränare tycker jag säger dumt när jag uppmanar elever (kunder) att klaga, testa annan tränare, ställa frågor, ringa eller maila vid minsta lilla sak de känner tveksamhet inför.
Jag brukar kontra med att om jag var din PT och du fortfarande efter 4 månader vägde samma 107 kilo som när du började träna och du fortfarande inte orkade jogga 3km så skulle ju jag vara en ganska usel vägledare eller?
= vad jag tror så är tyvärr tränarekåren en grupp med för högatankar om sin egen storhet, en duktig tränare är A och O för alla ryttare oavsett nivå och där har tyvärr det ökade antalet tränare inte ökat servicen / mottagandet / kvaliten i samma utsträckning som man tycker det borde.
på gott och ont får vi inte glömma utvecklingen av utbud och kunskap gällande foder och ex equiterapin, Det var INTE bättre förr.
Jag ”vaknade upp” för ett antal år sen och är mycket kräsen med de jag väljer att ta hjälp av (läs, betalar för hjälpen) Har inga problem att göra mig av med de som inte ger mig den service eller besitter den kunskap jag vill ha och ge till min häst!
Är till och med så fräck att jag emellanåt ifrågasätter (oh, no!) saker som kostnader, träningsmetoder och behandlingssätt, jag vill VETA vad jag betalar för!
Jag kan å andra sidan tycka att ”vården” av kunderna ibland kan vara till total överdrift, det finns allt för många veterinärer, tränare, doktorer, chefer osv som berömmer-berömmer-berömmer och är positiva istället för att se till att berätta obekväma sanningar och ge negativ feedback vilket kan leda till utveckling.
Doktorerna vågar inte säga ifrån om ohälsosamma val och saker man kan göra själv, veterinärerna låter kunderna styra behandlingen, tränare som berömmer och säger att domarna är dumma istället för att vara tydlig med att det enda man kan förändra är sig själv och chefer som inte tar tag i medarbetare som inte kan eller vill.
Jag tolererar inte att bli kränkt eller att man ljuger för mig, men jag avskyr också tränare som försöker vara ”snälla” och ”positiva” istället för att vara noggranna, petiga och krävande. 🙂
Så jo jag håller med dig, men jag vet inte om det alltid är bättre så här?
Det du beskriver är så klart en avart av att konkurrensen om kunderna ökar.
Man kan som tränare/ veterinär av rädsla för att förlora kunden till någon annan riskera att smeka denne mer medhårs är vad som är berättigat/ låta kunden lite styra behandlingen osv.
De som gör detta tror jag dock inte är de allra skickligaste inom sitt gebit- de har/ får sina kunder ändå.
Och även om detta är avarter så tycker jag ändå att det var värre/sämre förr.
Att få våndas i flera veckor innan man kan få undersökt sin häst ser jag INGA fördelar med (mer än möjligen att enstaka hästar hinner ”självläka” under tiden).
Att ridlärare på ett opedagogiskt sätt kunde härja med sina elever för att det inte fanns så många andra att välja bland finner jag också enbart fruktansvärt och inget annat.
För inte heller jag vill bli upphaussad av en tränare som inte vågar vara ärlig mot mig men i valet mellan detta och att bli utskälld och ibland rent utav förnedrad som BETALANDE KUND, vilket jag vet flera exempel på; tja då tar jag hellre det förstnämnda faktiskt.
Om jag är medveten om att det finns grönare gräs nån annanstans så ser jag till att byta om jag inte är nöjd med det jag har.
Jag byter glatt! Skulle aldrig få för mig att träna för en tränare bara för att den råkar ha ett ”namn” om jag inte tycker att den levererar bra träning. Jag har tränat för mindre kända tränare som varit bra mycket duktigare på att förmedla och lära ut än vad vissa kändistränare har varit! När det gäller veterinärer så byter jag veterinär och klinik om jag inte är nöjd med bemötande av mig eller bedömning av mina djurs hälsa!! Givetvis måste jag känna att de är kunniga i sin sak men jag har precis som med träningen varit hos hotshot veterinärer som gjort sämre bedömningar än vetrinär som har funnits på mindre känd klinik. Jag tycker ofta att mindre kända personer är mer nogranna och mer lyhörda och visar ett större intreese för dig och ditt djur än vad ”kändisarna gör”. Gäller både tränare och veterinärer. Seda finns det bra hotshot vetrinärer och tränare också. Det handlar om att visa både engagemang, kunskap och skicklighet för att jag ska vara nöjd!!/ Titti
Jag har ju ”varit med” ett tag och haft egen häst i över 25 år och på denna tid hunnit se och ibland för egen del också uppleva både ”kändis-tränare” och alla möjliga veterinärer in action.
Har sett tränare bete sig för djävligt åt och komma undan med det bara för att man varit ”kändis”- helt otroligt att VUXNA människor funnit sig i att behandlas som skit rent ut sagt men de har väl haft sina skäl….
Veterinär väljer jag både utifrån kompetens och bemötande.
Fanns en tid då jag åkte 15 mil enkel resa (till Per Spångfors i Halmstad) fast jag hade ATG-klinik på 5 minuters gångavstånd från stallet. Då hade han mycket avancerad apparatur som inte fanns på ATG tex och höll sig också väldigt framme vad gällde forskning, ”det senaste” osv.
Den veterinär jag anlitar nu och sedan flera år tillbaka åker jag till för att jag dels tycker att han alltid har hjälpt mig BRA (hästarna har blivit friska inom rimlig tid osv) men också för att han är så medveten om hur jag fungerar och vad jag efterfrågar. Således får jag alltid tider snabbt, kan på plats ”babbla på” utan att jag känner att han vill stressa mig och kan också maila och ställa frågor som har med behandlingen att göra.
Av de svar som kommit här blir man ju faktiskt glad för det innebär att det verkar som att vi över lag blivit bättre på att säga ifrån och byta ut när vi inte är nöjda. Jag vill minnas att ”man” faktiskt inte gjorde det lika ofta förr utan rättade sig i ledet på ett annat sätt.
Det utökade utbudet har ju isf lyckats skapa en större medvetenhet kring kvalitet och service.
alltså hade ju Birgitta rätt 🙂 det var inte bättre förr.
När jag tänker lite mer på ämnet och kanske just vad gäller ridlärarna så kanske också mentalitet/uppfostran hos ”dagens unga” har med saken att göra?
De som var barn för säg 30-50 år sedan var kanske oftare uppfostrade till att lyda, hålla tyst, inte ifrågasätta- något som inte stämmer på samma sätt vad gäller hur man uppfostrat barn generellt sedan dess.
Och det är (väl?) klart att man som instruktör ”måste” anpassa sig till den nya kundkretsen som inte accepterar att man bara står och gastar argt i mitten av manegen? Lite förenklat och generaliserande men ändå….
Jag håller med om att kundvården blivit bättre, men jag bor i norrland och här finns inte det utbud som erbjuds i södra sverige, och nog kan jag uppleva att den gamla stilen med stressade och ointresserade veterinärer förekommer allt för ofta. Kanske är konkurrensen ännu för begränsad. Vi har flera veterinärer att tillgå och även en ATG-klinik (vad den nu heter nuförtiden), som visserligen har mkt utrustning men där hästägare efter hästägare byter till annat ställe pga felaktiga eller missade diagnoser, onödiga behandlingar (hittar man inget annat kan man ju alltid spruta en framkota) och hutlösa räkningar. Jag och många med mig väljer därför att åka 25 mil enkel väg till en annan veterinär. Han är nyfiken, påläst, väldigt kunnig men ändå ödmjuk för sina egna brister, dvs vad han kan och inte kan, och pratar med en som man vore en tänkande människa.
Vad gäller tränare så är den biten svårare. Ett problem som jag har sett är att det ofta blir sura miner om man byter tränare, och om ankdammen är för liten kan det kännas allt för jobbigt, så många väljer att fortsätta träna för en viss person bara för att hen inte orkar med konsekvenserna av ett byte. Det känns förstås helt uppåt väggarna, men så är det tyvärr.
Ett utmärkt exempel på när det inte finns ”nödvändig konkurrens” som främjar oss kunder.
Detta är bara EN av fördelarna med att bo i Skåne- som jag redan nämnt många gånger har vi enorma utbud av det mesta som har med häst att göra och då kan man som kund givetvis ställa högre krav, byta om man känner för det eller bara välja att prova något utan att binda upp sig för evigt.
Jättebra i alla fall att ni väljer att åka till den andra veterinären som ger bättre service- det är en av de bästa vägarna att gå tror jag.
Så länge en veterinär/ tränare/ whoever fortsätter att få/ ha kunder så finns det nog små möjligheter att denna ändrar på något som folk inte är nöjda med- framför allt om personen inte får kännedom om att folk är missnöjda med vad det nu än må vara.
Men vi djurägare är många gånger fega av olika anledningar. Dels kanske det inte finns någon annan att anlita, dels ”vet” man hur litet tex häst-Sverige är och vill inte bli (ö)känd som en gnäll-spik. Sedan ÄR det många gånger jobbigt att framför kritik vad det än gäller- det behöver inte bara handla om våra djur.
Å andra sidan tänker jag att nu när tex Internet finns och så många kliniker har hemsidor så skulle man, om inte annat, kunna MAILA sin kritik (anonymt i värsta fall om man inte vågar på annat sätt) så att den kommer fram på något sätt.