Ni som lever i förhållanden där den andra parten INTE är hästintresserad:

Tror/ vet ni att denne/denna har koll på vad er häst EGENTLIGEN kostar?

Är partnern ens intresserad av att veta kostnaderna?

Och hur agerar ni: berättar ni alltid helt sanningsenligt vad saker och ting kostar eller ”slirar” ni ibland på sanningen för husfriden skull?

Om jag ska svara på mina egna frågor så har jag och maken sedan alla tider haft helt åtskild ekonomi vilket vi båda är mycket nöjda med.

Detta gör att maken sällan och aldrig ens frågar vad saker som har med hästen att göra kostar för det drabbar liksom inte hans plånbok.

Och nej, jag har väl inte alltid berättat exakt vad tex min 30.000-kronors sadel kostade….det han inte vet har han inte ont av…fast han inte är med och betalar 🙂 .

Diskussionen har varit uppe tidigare.

Jag såg nu i någon MSV A-klass att en ryttare av de tre domarna hade bedömts så att hon av den ena domaren hade kommit 2:a i klassen, av den andra 5:a och av den tredje först på 13:e plats.

Eftersom det var 5 placerade i klassen gissar jag att ryttaren var glad att det inte bara var den sistnämnda domarens poäng som räknades- då hade ekipaget varit väldigt långt från sin rosett.

Och så ser bedömningarna ut ibland- väldigt olika.

Min fråga är hur ni hade velat bli bedömda om ni fick välja; av en,två eller tre domare?

Hos oss kan man ha pengar på anslagstavlan utan rädsla för stöld. Ett bra betyg tycker jag 🙂 !

För några år sedan skrev jag ett inlägg om stall-anslagstavlor och nu tycker jag att det kan vara dags att påminna om hur JAG tycker att man ska hantera dessa.

Efter X antal år med diverse budskap på dessa informationstavlor har jag noterat att de inte alltid används så genomtänkt och de kan många gånger skapa konflikter som man tveklöst hade klarat sig bättre utan.

Man ska liksom inte behöva åka till stallet och våndas inför ”vad ska det stå på tavlan den här gången” och tavlan får inte användas för personliga vendettor stallkamrater emellan.

Att kritisera andra människor är, vare sig det är befogat eller inte, svårt/ känsligt men man får inte använda sig av tavlan som en ”fegis-utväg” när man inte vågar säga vad det nu är till vem det nu är.

Alltså: Det du inte kan säga till någon face to face ska du inte skriva på anslagstavlan.

Du ska också ta dig en funderare på till VEM ditt budskap riktar sig.

Gäller det en ENSKILD person kanske ditt budskap kan förmedlas till personen nästa gång ni träffas eller via ett telefonsamtal eller sms, framför allt om det är något med så att säga ”negativ klang”.

Fråga dig om ALLA i stallet ”måste” läsa det som gäller en enda person och om de är betjänta av detta.

Det skrivna ordet kan mycket lätt misstolkas.

Av rädsla för att ”folk” ska tro att man menar något illa ser jag många gånger hur man skriver ”smajlisar” efter minsta lilla budskap vilket för mig personligen känns lite fjantigt; det är bättre att vara TYDLIG med vad man vill.

Jag ser liksom inte varför jag skulle behöva skriva ”Vickes lunch är inlagd 🙂  ”, det räcker väl fullkomligt väl med ”Vickes lunch är inlagd” ?