Tisdag-en liten Silvia-vinkning

Puhhhhh!!!!

Efter dagens veterinärbesök säger jag samma sak som jag sa till en väninna redan i förra veckan: ”jag ropar inte hej än men en försiktig ”Sivia-vinkning” kan jag i alla fall kosta på mig”.

För att ta det från början tyckte jag redan någon gång i början av förra veckan att Vicke såg ohalt ut på lina och på hårt underlag (på mjukt underlag hade han sett jättefin ut ett tag) så jag gjorde som veterinären rekommenderat mig: jag började trava uppsuttet och rakt fram kortare stunder.

Detta har vi alltså ägnat oss åt under 7 pass innan dagens veterinärbesök och jag har verkligen inte känt ett enda ”konstigt” travsteg var jag än har travat; ute, på ridbanan eller i ridhuset.

Så jag hade ärligt talat blivit både förvånad och ledsen om veterinären hade upptäckt någon hälta idag men konstigare saker har ju hänt i mitt ridliv tyvärr.

Men dagens besök bekräftade det jag trodde och hoppades; Vicke både longerades, böjdes och sprangs med utan problem.

Det som jag inte tycker om är att vi fortfarande inte med 100 %-ig säkerhet vet exakt vad som orsakat hältan; har ”enbart” blödningen i hoven som vi hittade varit boven eller vrickade han sig samtidigt? Eller har det varit något helt annat?

Veterinären TROR att det har varit en hovledsvrickning och jag har inga argument för att säga emot honom men som sagt, vi VET inte.

Och så är det ju ibland, vare sig vi vill det eller inte: man kan inte alltid få 100 %-iga svar.

Varför Décima fick kolik ganska många gånger fick vi aldrig klarhet i trots att hon till och med buköppnades (och inne i henne såg allting helt normalt ut), varför Archie fick fång är inte heller bevisat även om jag TROR att det berodde på det våta ensilaget osv.

Nu gäller det bara att dels lita på den veterinär i detta fallet jag har valt att anlita och inte lyssna för mycket på andras spekulationer och tankar kring hur DE skulle ha agerat och dels att försöka vara glad FÖR STUNDEN.

För som vi redan har konstaterat kommer Vicke, precis som den absoluta majoriteten av alla hästar som rids regelbundet att bli halt igen; snart, om några månader, om flera år eller vem vet?

Lika lite som jag vet när Soya får sitt nästa EP-anfall kan jag veta när Vicke kommer att bli halt igen- hältor kan ju komma av trettioentusen olika orsaker, de flesta ren ”otur”.

Så IDAG är jag glad :)!

Annars tyckte veterinären (SÅ KLART) att Vicks var fin (som han travade!!!) men att jag får passa honom så att han inte blir tjockare än vad vilan redan gjort honom (veterinären gissade att han vägde runt 600 kilo).

Vi diskuterade också Vickes skoning vilket för att göra en lång historia kort resulterade i att jag har beställt skoning med Classic Roller skor även till honom (både Archie och Kreon hade sådana- Archie efter fången och Kreon för att han redan hade sådana när jag köpte honom och jag inte ville ändra något).

Vicke har lite låga trakter och antydan till ”ankfötter” och överrullningsskor med korta tår och sidokappor (samt ett skoningsintervall på max 6 veckor) kommer att hjälpa hans hovleder trodde veterinären.

I morse blev det för övrigt ett kortare ”dressyrpass”, läs: jag red runt, runt på fyrkantsspåret i 25 minuter i skritt och superfin trav.

Efter passet var jag väl så upptagen av tankar inför det stundande veterinärbesöket att jag GLÖMDE ATT GE MIN HÄST HANS MORGONHÖ?!?!?!? Ett fall för djurskyddsmyndigheterna om ni frågar mig!!!

Som tur var så var stallägarinnan mer vaken än jag så den fina hästen fick sin mat i alla fall- RÄDDAD!!!!!