Idag funderar jag över att det i alla fall enligt mig verkar vara väldigt olika vilka ordinationer man får av veterinärer vid i princip samma typ av skador.
Kanske har jag bara råkat ut för undantagen så därför tänkte jag fråga er vad era erfarenheter är- eller ni har kanske aldrig reflekterat över detta?
Själv är jag ju sådan att jag försöker läsa ALLT jag kan hitta på nätet när min egen häst är skadad och det är denna läsning som har fått mig att reagera.
Exempelvis läste jag nu om en häst som uppvisade ungefär samma symptom som Vicke, man hittade inte heller hos denna häst något som till 100 % skulle förklara hältan (misstanke vrickning eller hovledsinflammation)och denna häst är ordinerad att stå i sjukhage i tre veckor, äta metacam i tio dagar och promeneras 5-10 minuter 1-3 gånger om dagen innan det är dags för återbesök.
Jag fick ju skritta på min häst efter en veckas hagvistelse och kunde till och med få börja trava den tredje veckan om han var ohalt.
Även när hästar på vår anläggning har haft olika ledinflammationer tycker jag att konvalescensen har sett olika ut beroende på veterinär.
En del veterinärer förordar boxvila de första dagarna, andra sjukhage, någon vanlig hage.
I vissa fall får man MINUTIÖSA igångsättningsprogram och detta är verkligen en ordvits eftersom just antalet MINUTER är mycket noggrant angivet medan andra veterinärer ger långt mer svävande råd om hur man ska sätta igång hästen.
När Archie hade fång var behandlingsformerna verkligen högst skiftande och då var jag glad att jag kände fullt förtroende för den veterinär jag hade då just eftersom man verkade kunna få nästan motsatta råd beroende på vilken veterinär man frågade.
Minns, fortfarande helt förundrad, hur en veterinär som jobbat med hästar i ”tusen år” tyckte att jag kunde gå med Archie ”lite” medan behandlade veterinär inte ens ansåg att hästen kunde stå på stallgången- så känsliga bedömde hon att hovarna var vid fång!
Jag undrar varför det är på detta viset för även om det säkert delvis beror på individen (hästen) vilka ordinationer man får så skulle jag ändå önska mer mail-stream-behandlingar eller tänker jag fel?
Jo, veterinärer precis som hovslagare har tyvärr ofta väldigt individuella teorier. Vad det beror på ka man ju bara spekulera kring… nonchalans, höga tankar om sig själv, avtrubbning och ”löpandeband” utförande pga leda ELLER vill de så gärna sticka ut som riktigt duktiga så de tänjer på det de lärt sig, lägger mer vikt vid egna teorier än på läroboken.
Fan vet men tråkigt är det för man blir osäker istället för lugnad och informerad. Jag brukar ställa massa motfrågor, ifrågasätta 🙂 sen klurar jag på svaren jag fått.
Låter som huvet på spiken där. Och att det säkert finns de som, när de inte egentligen vet, gärna vill svara något ändå för att ha nåt att komma med. Måste vara det värsta som finns för en veterinär, när en hästägare kommer in med en diffus hälta.
Instämmer helt!
Läste för övrigt nyligen en krönika där en nyutexad veterinär liksom gjorde en grej av att ”hästägare vill alltid ha en förklaring på varför hästen blivit halt”.
Jaha…och?!?!?!
Det är väl för tusan INTE DET MINSTA konstigt i min värld.
Klart som f..n att man vill ha en förklaring om det går att få en, att det sedan inte alltid GÅR är en helt annan sak.
Men OM man kan få en förklaring så kan man förhoppningsvis i alla fall försöka UNDVIKA att samma skada inträffar igen- i alla fall om det skett pga vårdslöshet, ridning på fel underlag, för långa pass, för krävande jobb bla bla bla.
Ren ”otur” (typ hästen vrickar sig i hagen) kan man inte påverka men att man som hästägare försöker att finna svar för att undvika samma misstag igen tycker jag som sagt verkligen inte är det minsta konstigt.
För övrigt skulle jag vilja lägga till en punkt till din lista varför veterinärer gör olika bedömningar: ”inte hänga med i utvecklingen”.
Med detta menar jag att en del veterinärer inte hänger med i ny forskning, rön, mediciner, apparatur, alternativa behandlingsformer etc.
Och så är det väl inom alla yrkesgruppen tänker jag; vissa vill göra som dom alltid har gjort.
jag reagerade också över den artikeln. Hon hade väldigt konstiga synpunkter tycker jag. Så klart att man vill veta VARFÖR hästen blivit halt, så att man i möjligaste mån kan lära sig av det som inträffat och försöka undvika att samma sak händer igen. Och visst känns det värre om man själv varit oaktsam eller tränat hästen för hårt eller felaktigt än om den vrickat sig i hagen.
Jag tror snarast att det är så enkelt som att det sällan bara finns en väg att gå. I detta fall där veterinären inte säkert kan härleda problemet måste ju hen göra ett antagande som förutom vetenskap även grundar sig på egna erfarenheter. Självklart kommer då förslag till behandling skilja sig mellan olika veterinärer.
Tror som Catrine. Det ar val samma om man gar till lakaren sjalv – inte far man nodvandigtvis EXAKT samma forhallningsorder och medicin fran alla lakare? Det finns ju ofta manga olika behandlingsmetoder som kan funka, inte nodvandigtvis ett enda korrekt svar – SA precis ar ju inte (veterinar)medicin trots allt. Sen kanske veterinaren ocksa vet nagot om agaren och hur bra denne rider, vad de har for forutsattningar hemma gallande hagvistelse, tillgang till t.ex. skrittmaskin, underlag osv, sa de kanske modifierar sina rekommendationer litet beroende pa sant ocksa? Om det ar en valdigt duktig (eller proffs) ryttare sa kanske det ar ok for hasten att borja ridas tidigare? Vet inte hur mycket veterinarer tanker pa sadant? Och som Catrine sager sa har ju veterinarer sjalva olika erfarenheter och tar beslut baserat pa vad de har erfarit funkar bra. Sen far jag saga att jag tycker nog veterinarer bara ar manniskor – det ar inte alltid de VET vad som ar basta sattet, utan ibland far man helt enkelt testa nagot och se om det funkar, och ofta DISKUTERAR man ju lampliga behandlingar med sin veterinar, snarare an bara blir tillsagd vad man ska gora.
Jag skulle nog kunna tänka mig att det är så som du skriver Cecilia; att om veterinären känner hästägaren kan rekommendationerna variera lite och kanske inte vara så ”strikta” som om det är en helt okänd hästägare.
”Min” egen veterinär har ju tex frågat om vissa av mina hästar hur de ”är” i hagen- om de springer eller är lugna och anpassat hagvistelsen därefter. För ”givetvis” borde det ju vara en milsvid skillnad mellan att stå mer eller mindre stilla i en liten grushage och att kunna galoppera runt som en galning över stora vidder- kanske i sällskap och ivrigt påhejad av andra hästar.
Tror det har mkt att göra med vad veterinären har för erfarenhet, hur öppen denna är för nytänkande/nya rön, specialintresse, kunskapstörst mm. Precis som det är inom alla yrkeskårer…
Tycker själv att det eviga ”boxvilandet” verkar vara på väg bort, de flesta veterinärer verkar tycka att hästarna ska röra på sig, om det inte är en specifik skada där det är viktigt att hästen hålls stilla. Tycker mig också märka att veterinärer idag går mer på den individuella hästen; vissa hästar mår kanske bättre av att vara ute i en minihage istället för att bli kvar i stallet där de bara är oroliga, en annan har det bättre och är lugnare i sin ordinarie hage än om den sätts i en sjukhage osv.
Men jag har också förstått att olika veterinärer verkligen har olika åsikter. Detta blev väldigt klart för mig när jag försökte lära mig mer om kolik i allmänhet och den speciella kolik som min häst har (”lägeskolik”). Jag ringde runt till x antal kliniker i landet, sökte med ljus och lykta efter ”specialister” och i stort sett alla hade olika åsikter och råd att ge mig, vissa råd och ordinationer var verkligen helt tvärtemot varandra.
Håller med angående boxvila och är sååå glad att detta nästan aldrig tillämpas numera.
Minns när Heron fick hovledsinflammation för 15 år sedan eller nåt. Då skulle han ha boxvila i flera dagar (3 eller 5 har jag för mig). Jag minns att jag var LIVRÄDD att han skulle få kolik. Även de bandage som lades skulle sitta på i flera dagar och även där fick jag panik då han drog itu dom tämligen omgående. Numera är rekommendationen att bandaget tas av dagen därpå.
Tycker ocksa att jag fatt olika och olika bra behandlingsforslag/hjalp av veterinarer som sjalva ar ryttare jamfort med ’skrivbords’/forskar-veterinarer. T.ex. red en av mina veterinarer Archie for att kanna efter vad det var som var konstigt nar han hade en diffus halta som inte riktigt ville ’bli’ nanting eller ga over. Han var Badminton-ryttare, sa det var kul, och han hade bra forslag ocksa. Inte bara veterinarmedicinska! 🙂
Jag antar att många handlar utifrån vad de har för erfarenheter osv. För mig är det väldigt viktigt att ha en veterinär som verkar veta vad hen håller på med men som ändå kan inse sina svagare sidor och leta efter råd om hen inte känner sig säker. Sen tycker jag det är viktigt att ha en dialog med min veterinär. Inte bara någon som säger gör si och så utan som förklarar varför. Och som kan ta hänsyn till mig och hästen. Skulle någon t ex säga åt mig att sätta min ena häst i sjukhage skulle jag protestera i högan sky om det inte kan motiveras ordentligt.
Jag tror det finns flera skäl till varför ordinationerna varierar. Dels så är många veterinärer litet som allmänläkare – de ska kunna behandla många olika individer (i veterinärernas fall även olika arter som pippifåglar, kor och höns), och de ska kunna litet om allt. Dessutom så finns det förhållandevis litet forskning om hästar och deras sjukdomar om man jämför med humanmedicinen. Sen beror det kanske på var man bor och i vilken utsträckning veterinärerna får träffa andra veterinärer med skilda erfarenheter.
Som djurägare är det förstås ruskigt frustrerande när veterinärerna ordinerar olika behandling, vård och rehab. Jag har blivit allt mer kräsen när det gäller veterinärer och försöker söka mig till den som specialiserat sig på det jag tror hästen har problem med. Men det går ju inte alltid och det känns ju knasigt att lägga ut tusentals kronor på att få ett utlåtande från en veterinär för att sedan sitta och googla på samma sak, dela erfarenheter med andra och läsa de fåtalet forskningsrapporter som finns för att försöka få en uppfattning om veterinären verkar ha koll på läget. Det låter ju som något helt förkastligt att göra, men när man haft erfarenhet av att veterinärer gjort eller sagt saker som någon annan veterinär sedan helt förkastat så vill man gardera sig med både hängslen och livrem…
Jag är också glad över att man försöker undvika boxvila i möjligaste mån. Allt för många gånger har jag sett hästar som levt ett så ovärdigt liv i flera månader, för att sedan bli allt galnare eller mer frustrerade (eller apatiska) och när de får första chansen gör de sig eller någon annan illa pga uppdämd energi och en allt svagare fysik.
Nej, att veterinärer ger olika råd osv går nog inte att komma ifrån.
Det jag tycker att man som hästägare kan göra är att försöka anlita en så kompetent veterinär som möjligt- hur man sedan finner denna person kan väl variera beroende på var i landet man bor osv.
Bra är också om man försöker hålla sig till en och samma veterinär så att denne lär känna både en själv och hästen.
För sin egna del kan man ju FÖRSÖKA att vara så ”hjälpsam” som möjligt när det är aktuellt att diskutera diverse med veterinären- ju mer information man som hästägare kan ge desto lättare är det säkert att ställa diagnos.
Ni nämnde boxvila 🙁 jag hade en som till slut blev ståendes ca4 veckor!!! med gips på båda fram dec-jan. INTE kul. Men i det fallet faktiskt inget val.
Jag har haft samma veterinär i några år nu och vi har ett nära samarbete med kontakt flera ggr i veckan (av andra orsaker än mina hästar) men det har lett till att han känner hästarna väl och därför vet hur de är funtade och därför kan ordinera lite olika trots samma ”fel” beroende på häst.
Det tråkigaste tycker jag är när ”distriktarn” kommit ut någonstans, min erfarenhet är att de är nödlösare med 20%kunskap om alla djur men inte särskilt varken insatta i häst eller lyhörda när man talar med dem utan bara kör sin grej oavsett konsekvens för häst och hästägare.
Just distriktare förstår jag ju ”måste” kunna lite om det mesta men att anlita någon sådan annat än i yttersta nödfall finns inte på kartan. Eftersom jag har bil, släp, extremt lättlastad häst och många kliniker i min närhet skulle en distriktare som sagt vara det sista alternativet.
För min del är det viktigt med en veterinär som själv rider/ridit på åtminstone mellannivå, tror att intresse och kunskap för just häst är större då. Ffa för hältutredningar är jag väldigt kräsen. Är det ett sår eller mindre skador så kan jag vara mindre noga. Men jag är väldigt glad att jag bor i Skåne och har relativt kort resväg till många veterinärer och därmed kan unna mig att välja den jag tycker är bäst. Vet att när jag läste i Linköping fick pållen kolik och då var närmsta klinik strömsholm, nu slapp jag åka men usch vad hemskt det var, nu har ju max 1 timme till Helsingborg. Några i min klass var från Norrbotten och de berättade att ingen där uppe hade så högt veterinärvård i sin försäkring utan hade hellre ett högre livvärde då det inte fanns en chans att hinna till klinik om det var akut. Lite utanför ämnet nu men kom att tänka på det apropå veterinärer 🙂
Har hört samma- hästar buköppnas inte i Norrland helt enkelt eftersom man inte hinner fram till något sjukhus i tid. Något förenklat.
så är det – när det gäller veterinärer är det inte roligt att bo i Norrland. Jag åker 25 mil enkel väg med min häst om den ska hältutredas.
Men någon enstaka gång kan det finnas en liten fördel med avstånden: min kompis häst var jättedålig för några år sedan och enl veterinär var enda chansen att buköppna. Eftersom hon var helt desperat och hästen inte skulle haft en chans annars lastade hon den för att köra 60 mil till Ultuna. Hon hade veterinärer stand-by under hela färdsträckan, men jag kan ju bara ana ångesten över att ge sig iväg på detta sätt. Hästen var förstås orolig och stökig men halvvägs blev det helt lugnt och hon trodde att den dött. Inget att göra, vågade inte stanna och titta, bara bita ihop och köra vidare. När de kom fram och öppnade dörren stod hästen där och såg både glad och frisk ut! Kanske inget man rekommenderar, men det visade sig faktiskt vara ett bra beslut. En buköppning är ju inget man önskar, även om det är ett bättre alternativ än att låta hästen plågas till döds.
Att skaka omkring i en hästfinka är inte alltid så dumt när magen krånglar. 🙂
Jodå, jag har också hört att man kan använda sig av metoden ”lasta och köra en sväng” för att lösa kolik- det KAN hjälpa på vissa hästar precis som andra blir hjälpta av att longeras lite lätt.
Jag tycker nog att jag fått ungefär liknade rekommendationer av de veterinärer jag använt mig av gällande konvalecent och igångsättning. Liten hage, skritt, sedan igång allt eftersom. Jag har nu hittat en veterinär som jag framöver kommer att anlita när det gäller hältor. Han var visserligen något luddig gällande igångsättning men jag följde hans råd som jag tolkade dom och hitintills ser det ut at gå bra, ta i trä och må alla ben vara med oss, måste jag då vidskepligt tillägga! / Titti
På min förra stamklinik jobbar de extremt noga hela vägen – diagnostik, behandling, rehab och förebyggande arbete. Genom att de är så noga med diagnostiken vet de sedan vad som ska behandlas, vilket ju gör det lättare att ge rätt igångsättningsinstruktioner. De har dessutom ett ridhus där de ser ekipaget uppsuttet, de har en beridare som kan sitta upp och känna på hästen. När hästen är friskförklarad har de en mycket skicklig tränare som ser ekipaget och ger instruktioner om igångsättning och eventuell förändring av ridningen för att undvika att skadan återkommer. Jag hoppas jag kan hitta något motsvarande igen efter flytten…
Wow, Anna-Kajsa…. :O Vilket fantastiskt stalle det later som!!
Ja, helt fantastiskt, med skickliga och trevliga veterinärer!
Jag har varit runt med samma häst till 5 olika veterinärer (tre var experter på olika områden, övriga två allmän häst) med varierande diagnos på samma problem och även när jag varit på återbesök för behandling utav samma diagnos hos samma veterinär så ändras hem-ordern på vad som är ska göras fram och tillbaka…
Så jag tror det är VÄLDIGT olika vad olika veterinärer ser och graderar saker för att sedan anse vad som är bra eller icke bra att göra åt problemet.
Sedan är det ju så enkelt som att det inte är lätt att vara djur-doktor. För det är inte lätt att alltid se vad som är fel, veta hur pass ont de har eller vad som kommer fungera bäst. Som någon redan skrivit, större delen av veterinärer är för allmän hästvård, inte specialiserad på områden som kanske är rätt för just ens eget fall. Och det finns en hel del veterinärer som inte har särskilt stor erfarenhet utav att träna häst själv heller. Igen; som någon annan redan skrivit; för utredningar som påverkar ridbarheten på min häst (alltså inte direkt sårvård, kolik eller liknande) så vill jag ha en specialiserad veterinär som dessutom har egna kunskaper ifrån att ha tränat häst.
Jag är ganska säker på att det är min häst du skriver om. För jag skrev precis sådär på Bukefalos 🙂
Hur som helst var hon haltfri i tisdags när jag sprang med henne på gårdsplan, och vi har nu fått klartecken att promenera ”lilla rundan” som är 2,5km och tar cirka 25min att gå. På måndag skall vi på återbesök och jag hoppas vi åker därifrån med en friskförklaring och ett rimligt igångsättningsprogram.
Hon är min första häst, så jag har aldrig tidigare stått i behov av veterinär och klinik. Nu i efterhand har jag förstått av andra i stallet att många väljer bort just den här kliniken för att de gärna vill behandla i evighet och har väldigt långa igångsättningsprogram. Vid återbesöket och när jag får vårt igångsättningsprogram i handen kommer jag såklart ta hänsyn till det. Jag har dock inget ont att säga om veterinären som har hand om oss, hon gav ett vänligt och kunnigt intryck, och hade god hand om Z.
Jodå, det är din häst jag åsyftar. Jag läste om den på din blogg :).
På tal om igångsättningar så har jag nog aldrig läst på nätet att någon har skrivit att han/ hon har satt igång sin häst tidigare och/ eller ”tuffare” än vad veterinär förordat.
Däremot har jag flera gånger läst att man som ryttare valt att sätta igång hästen ännu långsammare än vad som rekommenderats för att liksom ”vara på den säkra sidan”.
Någon har valt att släppa på bete i några månader, eller betäcka eller bara skritta i ytterligare några veckor.
Nu tror jag inte att detta har SKADAT hästarna men frågan är om det verkligen har gjort någon skillnad till det bättre- för det är ju därför man har resonerat som man har gjort som ryttare. Och lite intressant att man i det fallet inte litar på veterinären fullt ut utan liksom gör ett eget program- för så får man ju tolka agerandet.
Jag har nämligen svårt att tro att veterinärer förordar snabbare igångsättning än vad ”beprövad erfarenhet och vetenskaplig grund” talar för- det borde ju ligga i deras intresse också att hästen läker och FÖRBLIR frisk = bra betyg för veterinären.