Fredag- mycket i huvudet

Morgonen inleddes med ett stallbesök och någon minuts longering som fick mig att klia mig i huvudet.

Medan Vicke såg klart halt ut på ridbanan igår kunde jag knappt skönja några orena steg på den hårda stallplanen.

När jag sedan skrittade ut på eftermiddagen konstaterade jag samma sak: vid trav på hårt underlag kände jag ingen hälta alls medan de få metrarna på djupare och ojämnare underlag kändes fruktansvärda- Vicke kändes vrålhalt.

Detta mycket korta experiment (som jag inte planerar att göra om) får mig, det spekulerande snillet, att inbilla mig att Vicke kanske trots allt har någon form av ligamentskada och att det är därför han inte alls klarar att trava på underlag som inte ger benet ”fullt stöd” eller vad jag ska kalla det.

Som jag redan har berättat har jag idag fått en tid för magnetröntgen på tisdag och jag hoppas givetvis att jag efter denna ska få svaret på min fråga kring Vickes hälta- så kan vi strunta i mina tusen teorier som har snurrat i skallen de senaste 6 veckorna.

Även om jag så klart helst hade sluppit egen erfarenhet av just magnetröntgen ska det trots allt bli lite…tja…spännande är kanske fel ord men jag hittar inget bättre just nu.

Båda frambenen ska röntgas (så att man kan jämföra dom med varandra), Vicke kommer att vara rejält sederad och skorna kommer att tas av. Det är ungefär det jag vet så här långt förutom att det kan dröja upp till 14 dagar innan jag får ta del av resultatet av röntgen. Man tar tydligen uppemot 400 bilder som ska granskas och det är inte ett jobb för vem som helst utan avancerat och ibland också svårtolkat.