Morgonen började på sämsta möjliga vis- Soya fick ett epilepsianfall!
Det väldigt märkliga sammanträffandet var att hon fick anfallet typ 1 minut efter att hon hade svalt sin medicin så jag var ju vaken och såg hur det började.
Det positiva var att anfallet var ett av de mildaste hittills- inget tuggande av fradga och inte så kraftiga kramper som hon brukar ha. Dessutom kom hon till ro väldigt snabbt efteråt- ibland vill hon vanka av och an i några minuter men idag kunde jag övertala henne att ligga kvar i sängen.
Men ni vet ju hur det är- man oroar sig ändå eftersom sjukdomen är så lömsk och man aldrig vet när nästa anfall ska slå till, om anfallen ska börja komma tätare, bli kraftigare osv.
Eftermiddagen har ägnats åt en promenad med båda djuren- det gick i alla fall utan några som helst missöden.
