Jag förstår om ni börjar tröttna på bloggen där ingenting händer mer än att jag är ute och går med min lilla häst men som ni vet finns det inget jag kan göra åt den saken- tja…möjligen skulle jag kunna sluta att skriva om eländet.
Veckan har alltså för Vickes del bestått av enbart hagvistelse den första halvan och hagvistelse OCH promenader i närområdet från och med torsdagen.
Jag har haft Soya med mig som sällskap så att det i alla fall har känts lite mer meningsfullt att vandra omkring men att vara ute och gå är inte min melodi i sak- det ska sägas.
Givetvis räknar jag nu ner timmarna…förlåt…jag menar DAGARNA till återbesöket som är planerat till på torsdag.
Messy har fått sommarlov och går med sin 3-åriga syster och ett annat 2-årigt sto i en gräshage vid anläggningen dygnet runt.
Inom kort åker de till ett ”riktigt” bete men jag planerar att ändå titta till henne då och då så att hon inte glömmer sin ”alfa”.
Jag tycker att ihopsläppet med de två andra tjejerna verkar ha gjort Messy väldigt gott- hon har varit så kelig och glad alla gånger jag har hälsat på i hagen.
Det känns som att sommaren har kommit rekordtidigt i år när man kan ha hästar ute dygnet runt- kanske kommer det ett bakslag (läs: kallare väder) men det är bara att njuta så länge det varar.
På tal om att njuta så länge det varar fick jag njuta av att Soya varit anfallsfri från sin djävulska sjukdom i 2 månader men igår var det dags igen. Ett lindrig anfall dock och det får man väl vara tacksam över.
