En del är ju av åsikten att man inte ska ”göra affärer” med vänner och idag undrar jag hur ni ställer er till detta?
Skulle ni kunna tänka er att köpa ”vad som helst” av någon ni kände/ var vän med?
En häst? En bil? Ett hus?
Och vad gäller att låna ut pengar: lånar ni ut pengar till vänner och vad skulle er limit vara i detta fallet?
Har ni bra/ dåliga erfarenheter av ovanstående och hur slutade det hela?
Om jag ska börja med att svara på mina egna frågor så skulle jag nog helst inte vilja köpa vissa saker av folk jag känner nej.
Tex ett hus eller en bil vill jag inte köpa av vänner då detta är saker där det kan dyka upp alla möjliga ”fel” förr eller senare och där det ibland kan vara svårt att veta när dessa uppkom och vem som ska anses skyldig att åtgärda dom.
Med vänner känner jag att sådant kan vara svårare/ känsligare att ta upp och man kan också riskera vänskapen.
Av samma anledning lånar jag inte ut pengar till någon- det ska vara småsummor i så fall.
Men jag har för mycket dålig erfarenhet från andras håll för att själv vilja riskera att hamna i samma sits och idag finns det andra sätt att låna pengar snabbt och smidigt utan att behöva riskera en vänskap.
Jag köpte min häst av en jag känner. Hon äger stallet jag fortfarande har kvar stallplats i. Alltså står hennes gamla häst kvar. Jag funderade rätt länge på om jag trodde det skulle bli konstigt och bestämde mig för att jag skulle vara öppen och fråga henne vad hon kände. Nu har jag ägt hästen i fem månader och än har allt gått väldigt smärtfritt. Hon ”släppte” hästen på en gång till mig och jag är hur nöjd som helst.
Annars är jag tveksam till affärer med vänner. Det är ni två i min krets jag skulle låna/låna ut till. Ingen annan.
Jag och min sambo har köpt lägenhet av vänner. Jag var inledningsvis tveksam, mest för att jag fick för mig att det skulle kännas konstigt att bo där vi tidigare hälsat på. Min sambo tyckte inte fanns något att fundera över eftersom vi verkligen gillade (och gillar) lägenheten. Viktigast i alla »vänaffärer« är att skriva ordentliga kontrakt som om man varit okända för varandra.
Förresten har jag också köpt bil av min syster. Den var jag inte lika nöjd med, mest berodde det på att jag då inte fattade att en över tio år gammal bil med största sannolikhet skulle behöva åka till verkstaden då och då … Systern är jag dock lika nöjd med 😉
Jag har köpt häst av vän, sålt häst till vän, sålt bil till vän, köpt bil av vän och lånat ut pengar (måttlig summa) till vän. Jag tycker absolut man kan göra det, bara man är – som Catrine skriver – nästan ÄNNU mer noga med att skriva utförliga kontrakt än när man gör business med okända. Och att den som köper av vän verkligen kollar varan noga, vad det än är. Så man inte slarvar genom affärer. I de fall folk på ett korkat vis gör SÅ, kan jag tänka mig att missnöje och osämja kan uppstå. Inte annars.
Det i alla fall JAG känner mig ganska säker på är att om jag köper bil, häst (eller även om det skulle vara ett hus) av en vän så skulle inte vännen lura mig. De eventuella »dolda fel« som skulle kunna uppkomma efteråt skulle garanterat vara lika dolda för vännen/säljaren. T ex en bil kan ju gå perfekt på onsdagen, för att på torsdagen plötsligt visa på ett stort fel. I princip också en häst. Inget jag skulle klandra säljaren för.