När jag kom till stallet efter jobbet möttes jag av en mycket högljudd gnäggning och DET hör verkligen inte till vanligheterna.
Eftersom Vicke inte brukar brumma på detta vis när jag tex kommer med sadeln så kan jag inte tolka hans glädjeyttring på någon annat sätt än:
”Hallå där…snälla, snälla, snälla…säg att du ska ta mig till den där mysiga gräsplätten där jag fick vräka i mig gräs igår”.
Och visst- Vicke fick gå i min egengjorda hage idag också- det är egentligen gången mellan våra gräshagar som jag har spärrat av till en lagom ruta där Vicke kan gå och mumsa.
I ärlighetens namn är det inte något direkt BETE att tala om men för den timme Vicke går där räcker det bra.
När vi gick tillbaka till stallet för lite avborstning tyckte jag att djuret såg väldigt nöjd ut- tänk att lite gräs kan betyda så mycket 🙂 .
Eftersom Vickes ”hage” gränsar till Messys passade jag på att klappar om henne rejält.
Hon är ingen blyg viol det lilla livet, det kan jag säga efter att ha sett henne bita tag i sin 1 år äldre kompis rumpa som den mest självklara sak i världen- hon verkar inte känna av att hon är yngst i skaran det minsta.
Men det är inga elaka bett utan bara lite spel för galleriet när jag står och tittar på känns det som, ungefär som när småbarn ibland ”spelar över” när familjen får besök och barnen vill ha lite extra uppmärksamhet 🙂 .
Ja, tänk vad ett gnägg kan göra en lycklig.
Du har ju inte haft vicke så länge, så det kommer säkert fler hälsningar till dig.
Heron gnäggade väldigt ofta åt mig och kunde höra mig från andra sidan av stallet och då är ridskolans stall STORT.
Ibland var jag tvungen att viska om jag inte hade tid att gå bort och hälsa på honom annars hörde han mig som sagt och ”skrek” så det dånade 🙂 .
Ibland när jag kom till stallet trött efter en slitig dag på jobbet och jag hörde detta hjärtvärmande gapande kunde jag säga ”det där var värt 50 spänn” 🙂 !
Vi hade en häst som min mamma aldrig kom överens med, de två gillade inte varandra alls även om de inte ”bråkade” så var de bara inte vänner (det var hennes mans häst). Han lånades ut ett tag eftersom han inte gjorde något hos oss, men när vi förstod att han inte hade det bra körde min mamma för att hämta honom. Gissa om hon blev bestört när han gnäggade så fort han hörde hennes röst! Efter det fick han stanna på gården resten av sitt liv, så vi visste att han hade det bra.
Visst är det djuren som gör att vi orkar med att både jobba och ha häst, för det är väldigt mycket tid och pengar man lägger ner på dem 🙂 Men de ger så mycket tillbaka 🙂