Innan ni sätter kaffet i vrångstrupen…idag var det i alla fall inte Vickes tur att besöka doktorn utan det var tyvärr lilla Soya som fick detta tvivelaktiga nöje.
För att göra en lång historia kort är diagnosen lunginflammation vilket vi märkte då hon började bukandas i helgen.
I vanliga fall är Soya liksom helt stilla i kroppen så det var lätt att se att något var galet även om hon bortsett från denna synliga andning är precis som vanligt.
Enligt veterinären uppmärksammade vi förloppet i ett tidigt stadium så nu är det 10 dagars antibiotika och ny lungröntgen (det är så man konstaterar sjukdomen) som gäller.
Varför Soya åter fått denna sjukdom (precis som förra sommaren) ville veterinären inte spekulera i och själv hoppas jag bara att hon blir frisk snabbt.
Vicke skrittade vidare, idag i 44 minuter. Jag använder mig av tidtagaren i I-phonen för att hålla exakt koll men vet också hyfsat väl hur lång tid mina olika rundor tar.
Vad läskigt att det återkommer igen! Men tur ändå att ni märkte det så tidigt, så slipper hon lida onödigt mycket och kanske till och med behövt bli inlagd!
Ja, förra sommaren blev hon ju inlagd och det var verkligen inte roligt! De ringde från sjukhuset och bad oss hämta henne i förtid eftersom hon var så olycklig att läkningen äventyrades!
Lilla Soyan – inte lätt att bli ”övergiven” och ensam när man är sjuk ju :'(
Vi blev sååå förvånade över hennes reaktion. Hon är ju vanligtvis den mest timida hund man kan tänka sig och vi trodde att hon skulle SOVA sig igenom sjukhusvistelsen. I stället höll hon tydligen på att ”riva bygget” och störde både sin egen läkning och alla på sjukhuset.
Oj!!! Jag trodde hon blev deprimerad och uppgiven av att vara utan er, inte att hon faktiskt gjorde något. Ja, då var det verkligen bättre hon fick komma hem!
Hon var svullen under ena ögat när vi fick hem henne- hade förmodligen slagit i något i sin framfart.
Och min erfarenhet av djursjukhuset i Malmö är att man hellre gör lite för mycket än för lite så när de ringdd och bad oss hämta henne i förtid var det nog verkligen illa…..
Men lilla hjärtat då! Hoppas att hon mår bra. Zahra hälsar till syster yster. 😉
Vet precis hur hon beter sig / låter när hon blir lämnad ensam på något ställe. Zahra gör ju nästan lika dant. Nu är ju inte Zahra helt ensam, ofta är ju Hilda med och än har jag inte behövt lämna henne på djursjukhus någon längre tid. För några timmar max, när hon fått dräneringsrör inopererade. Men Zahra kan bli mycket högljudd och ledsen när jag lämnar henne ensam någonstans, eller om jag är iväg med Hilda och Zahra ska vara hos mina föräldrar. Hilda blir inte alls lika olycklig. Zahra och Soya uppträder nog ganska likt tror jag. Tysta och lugna normalt sett och hysteriskt olyckliga när de blir lämnade ensamma. 🙂
Ja, det är ju tur att Soya är 500 % okomplicerad att lämna ensam hemma i alla fall. Har haft en hund som inte gick att lämna ensam ens 2 minuter så jag vet verkligen vilket helvete det är.
Det är inga problem att lämna Zahra och Hilda ensamma hemma i sängen på morgonen (mina föräldrar hämtar dem efter någon timme), eller en kväll med en muta. Att bli lämnad hemma tillsammans med Hilda går hur bra som helst, men någon annanstans blir det besvärligare och skulle jag glömma att muta dem, med ett grisöra, blir Zahra lite ledsen. Mina föräldrar lämnar dem aldrig ensamma hemma hos sig. Här hemma känner de sig trygga och där går det hur bra som helst.