Jag minns att vi förra sommaren, då jag själv letade häst diskuterade huruvida ”man” skulle våga köpa häst utomlands.
Flera var mycket tveksamma precis som jag själv av flera olika anledningar. Problem med språket, risken att bli lurad, svårigheter att lämna tillbaka hästen om man vill reklamera den osv angavs som skäl till vår tvekan.
Efter att ha läst detta blogginlägg undrar jag hur ni förhåller er till hästar som NÅGON ANNAN importerat till Sverige- dvs skulle ni våga köpa en sådan häst?
Själv är jag fortsatt tveksam av precis de skäl som anges i blogginlägget.
Jag har nog hört för många historier om folk som blivit lurade för att våga chansa själv- skulle jag ändå göra det skulle det nog till väldigt exceptionella omständigheter.
Min upplevelse är att det idag fortfarande i mångt är köparens marknad och att det därför går att köpa helt ok svenskuppfödda hästar för samma pengar som dito importerade.
Och om hästarna på alla plan är likvärdiga så köper jag absolut hellre en svenskuppfödd än en utlandsfödd häst- utan tvekan.
Men som sagt; vad tycker och känner ni?
Det beror på vem jag köper av, alltså hade kunnat tänka mig att importera från något ”känt” namn utomlands och så beror det på vem jag har med mig i köpet, alltså vem som stöttar upp med kunnighet och kontakter. Skulle jag köpt en häst för dyra pengar hade jag nog kollat utomlands eftersom jag skulle kunna få en mycket finare häst helt enkelt.
Men med de pengarna jag hade att röra mig med när jag köpte häst tror jag att det hade kunnat bli en alltför dyr historia att köpa import. Men som sagt med större plånbok hade jag nog kunnat tänka mig att snegla mot Tyskland eller Irland.
Angående att köpa imp i andra hand så beror det också på en massa faktorer och då mest om den som köpte hästen uppfyllt de krav som skulle gjort om jag köpt imp.
Är hästarna på alla plan likvärdiga så tror jag att man får betala en rejält mindre slant för importen faktiskt.
När det gäller dyrare hästar (+ 100´) tror jag att det kan vara så men tex hästar för 40-60´ tror jag inte alls att det är så för det mesta.
Jag har nyligen både IRL och på annons sett unga (5-8 år gamla) svenskuppfödda hästar till salu ”för inga pengar alls”.
Har också sett vad man kan få för typ av importerad häst för dessa pengar och ärligt talat; jag hade inte chansat.
För att man som importör ska tjäna några pengar på en så pass billig häst (säg för 40´) kan den inte ha kostat många tusenlappar i hemlandet och då hade jag verkligen tvivlat på hur denna häst är uppfödd, utbildad och tränad.
Så klart kan man absolut ställa sig dessa frågor vad gäller svenska hästar också men det går ändå att kontrollera dessa saker på ett helt annat sätt i Sverige- både via TDB, ASVH, olika bloggar osv och icke att förglömma eller förringa; det som jag brukar tjata om: ”att alla känner alla”.
Sedan instämmer jag till fullo i att det är skillnad att köpa häst av ”folk och folk”, så även importörer.
Det finns ju faktiskt de som sysslat med detta i många år och seriöst- där ska man dock vara medveten om att de givetvis inte jobbar med detta för skojs skull enkom utan för att tjäna pengar.
Således lägger de på mer eller mindre på ursprungspriset från hästens hemland- inget konstigt så klart men hade man själv åkt ner och köpt hästen hade prislappet varit en annan (men man hade kanske också haft mer ”bök” som man slipper i och med att någon annan tar hand om allt).
Men som det blogginlägg som jag länkar till berättar om; unga personer som man aldrig har hört talas om och som ”plötsligt” har slagit sig in på import-banan- nej, där hade min tvekan varit LÅNGT större om jag som sagt ens hade VÅGAT köpa en häst av en sådan person.
Jag importerade, med anledning av att det inte fanns någon häst i Sverige som stämde in på mina krav. Men, jag har också kontakter i landet som jag litar på. Skulle aldrig köpa en häst osedd, utan jag flög dit och körde sen 6h enkel resa för att titta på honom, men det var han också värd!
Jag föredrar svenskfödda. Enklare att få historik och så kan man enkelt hitta andra hästar från samma uppfödare. Å andra sidan har jag inga bra utomlandskontakter, kanske jag hade resonerat annorlunda då.
Vi har ju två utlandsfödda hästar. Portugisen åkte maken ner och köpte på plats, min tyska köpte jag ”i andra hand” i Sverige. Båda två kommer från mycket kända och framgångsrika uppfödare i respektive land, och ingen var billig. Så för vår del fanns det inga ekonomiska motiv till att inte köpa svenskfött, utan det var en kvalitetsfråga. Däremot såg jag en del ”snabbimporter” ffa hopphästar när jag var med en kompis som letade häst förra sommaren. Alltså modellen där en svensk förmedlare tar in en lastbil i stöten som de rider och snabbt säljer iväg. Det skulle jag vara mer tveksam till, där kändes det verkligen som om man köpte grisen i säcken.
Förtydligande: Det var en kvalitetsfråga såtillvida att de här individerna höll hög kvalitet. Jag menar inte på något sätt att svenskfödda hästar håller låg kvalitet 🙂
En sån lastbil kom Primeur med till Sverige, ingen historia fanns med honom, han var förmodligen rejält chockad också, han kom till DK, sen till oseriöst försäljningsstall i Skåne, men som till en början hade gott rykte, såldes till slut som ridskolehäst (!) och reklamerades tillbaks till säljaren, såldes igen och vandrade runt en del innan jag hittade honom. Jag fick inte heller någon historia direkt, utan har ju först i efterhand kunnat tolka tecknen som att han utsatts för mer stress/press än vad han klarat av någon gång i sitt liv (troligen i Holland) eftersom han fått ren och skär panik i många situationer, vilket han sedan efterhand lärt sig hantera (och han kunde säkert gått att hoppa om man bara lagt ner massor av tid och pengar), numera har jag ju inga problem alls att rida ut honom eller att dressyra. Jag ångrar verkligen inte köpet, men med tanke på att hästarna i sådana lastbilar kommer helt utan sin bakgrundshistoria så är det en större risktagning. Köper man en svensk häst har man oftast lättare för att kolla upp historiken, som Birgitta brukar skriva, hästSverige är mindre än man tror och det brukar vara lätt att hitta någon kontakt som vet något postiivt/negativt antingen om säljaren eller om hästen.
Om det däremot gällde en dyr häst, som kommer från ett stall som flera olika vänner rekommenderar och är nöjda med, då skulle jag våga köpa utomlands, men bara om det inte fanns någon motsvarande häst här för samma pengar. Jag skulle nog också hellre betala t ex 20 000 mer för en häst som finns på plats här än en som står i tex Tyskland, för att jag känner mig lite tryggare med det trots allt. 100 eller 120 tusen spelar inte så stor roll i sammanhanget.
Jag gjorde precis alla fel man kan göra…..Importerad häst,i andra hand,för billig och utan historia…..Det kom att stå mig dyrt,både känslomässigt och ekonomiskt. Bestämde mig för (när jag efter 2 1/2 år med skador,oro och till slut avlivning) att aldrig köpa en utländsk häst eller en häst utan en bakgrund jag kunde följa. Så här med facit i hand skäms jag över hur otroligt korkad och naiv jag var. Men mest av allt tycker jag att det är sorgligt,att djuren blir skickade utomlands när dom inte håller. En ordentlig rundsmörjning,lite smärtstillande-och så i väg med dom.För det tror jag händer hela tiden!
Tyvärr är det ju så att så länge det finns en marknad för dessa hästar så kommer importen att fortsätta.
Personligen kan jag tycka att det är synd när vi har ett hästöverskott i Sverige och uppfödare står med osålda hästar och måste dumpa sina priser.
Det är för övrigt exakt samma sak med hundar.
Å andra sidan är det ju ingen som tvingar varken häst eller hunduppfödare att fortsätta med sin avel så på ett sätt är ju problemet självförvållat.
Tyvärr drabbar det ibland oskyldiga djur….
Jag gav din blogg lite reklam och gjorde ett litet inlägg om detta ämne 🙂 Kunde inte låta bli eftersom min kommentar hade blivit för lång att lägga här.
Håller med dig i inlägget du skrev på din blogg; just tex vad gäller att fråga sig varför denna fantastiska OCH superbilliga häst inte lyckas bli såld i sitt eget land där det också finns massor av ryttare, tävlingar, hästkunskap osv.
Man ska nog försöka tänka att ”om något verkar för bra för att vara sant så ÄR det för bra för att vara sant”.