För många år sedan tyckte jag att det var mycket lättare att rida utan stigbyglar än med vilket en del säkert tycker är konstigt (eller inte).
Jag fick nästan tvinga mig att träna med stigbyglarna och numera är det inga som helst problem.
Men jag tror fortfarande att det hade varit lättare utan fast det var väldigt länge sedan jag gjorde det.
Vad tycker ni?
Jag har också varit där, där stigbyglarna var ett nödvändigt ont, men kommit ifrån det. På Am kvittar det om jag har dem eller inte, inget problem med något. Jag har däremot börjat lägga upp stigbyglarna ibland på Hugo, och jag sitter nog inte sämre utan dem än med, men på honom är det ändå lite skönt att ha säkerheten med stigbyglar…
Jag rider absolut bättre utan! Så jag övar med dem på så ofta jag kan 🙂
Jag märker mina brister när jag rider utan stigbyglar, balans och styrka däremot så kommer jag åt hästen mer och det avslöjar ju också bristerna med min ridning. Under ett pass släpper jag stigbyglarna några gånger och främst då jag känner att jag behöver komma åt mer och verkligen komma ner i sadeln.
emellanåt rider jag fram utan( i skritten då) om jag inte kommer ner riktigt i sadeln/ min läder helt plötsligt känns långa. Vissa dressyrpass sker helt utan stigläder.