En statusuppdatering på Facebook fick mig att fundera på följande scenario:
Det är en vecka kvar tills du ska få lön.
Din häst behöver veterinärvård för 2000 kronor som måste betalas kontant.
Hur hade du löst detta?
* Jag hade tagit ut pengarna från mitt lönekonto.
* Jag hade fått ta ut pengarna från mitt sparkonto.
* Jag hade tämligen lätt kunnat låna summan av någon vän/ släkting.
* Jag hade fått ta någon form av sms-lån.
* Annan lösning- vilken?
Jag hade tagit pengarna från sparkontot om lönekontot var tomt/för lite pengar på. Har alltid pengar sparade för oförutsedda händelser med tex häst/bil etc.
Lånat, eller sparkontot (har som Sofie).
När D blev sjuk så öppnade jag ett konto just för hästarna. 2000kr varje månad dras dit, perfekt för sådana händelser 🙂
Samma som Sofie, finns alltid en buffert för oförutsett, speciellt när det gäller hästen.
Första hand lönekontot, andra hand sparkontot tredje hand lånat. Betalat på något sätt hade jag ju gjort sen hur jag löser det är av mindre betydelse. Just 2000 är ju inte jättesvårt att skaka fram. Jag har tagit en hel del lån (dock inte till veterinär) till sadlar och häst t.ex. som jag har betalat av på några månader. Har inte alltid så stort sparande så jag kan hosta upp på direkten men tar jag ett lån på t.ex. GeMoneybank så löser jag inom ett halvår max.
Fast det här har jag svårt att förstå. Om man har råd att betala av ett lån från och med nu och sex månader framåt så varför kunde man inte ha börjat spara samma summa för sex månader sen och slippa den dyra räntan? I synnerhet när det gäller relativt planerade utgifter som ett häst- eller sadelköp.
För att jag vill? För att vi har valt att leva så? För att vi har ett företag där vi får in klumpsummor några gånger om året? För att vi inte vill spara? För att vi lever här och nu och tar problemen efter hand de dyker upp och inte har några problem att pytsa in pengarna i efterhand? Jag har svårt att förstå att folk inte kan fatta att jag väljer ett annat sätt.
* Jag hade tagit ut pengarna från mitt lönekonto.
Blir lite förvånad över hur en del människor, även de som tjänar ”bra” liksom lever ”ur hand i mun” och inte har en krona över av lönen dagar innan nästa ”påfyllning” kommer och inte heller har några besparingar.
Men kan man bara ”få fram” pengar på annat vis snabbt och utan problem så må det väl vara hänt hur man sköter sin ekonomi.
Själv tycker jag, som ägare till hund, häst och 14 år gammal bil att ”oförutsedda utgifter” knappt ens kan räknas som oförutsedda- i alla fall inte så ofta som de alltid dyker upp…tyvärr. Men det får man liksom räkna med.
Tagit fran lonekontot, nar det galler en sa liten summa. Om det hade varit 20,000 kr hade jag tagit fran sparkontot. Jag kan inte sova pa natterna om kontot ar tomt.
Kan inte heller forsta hur folk kan ha hast om de inte har pengar att ta till oforutsedda utgifter, fast nar jag var yngre (lange sen nu!) har det hant att jag lanat (rantefritt) av mamma, t.ex. for att kopa ny bil, istallet for att lana av banken. Men inte for veterinarrakningar, har faktiskt inte haft nagra som varit sa stora att de inte kunde betalas fran lonekontot (ta i tra!).
Jag är ju lite rädd för tjuvar av mig, så jag har ett ”mittemellankonto” – inte sparkonto (lägre ränta än på det) men inte kopplat till något kort, där flyttar jag över pengarna som ”blir kvar” när jag betalt räkningar, så att jag inte har mer än 1000-2000 kr på mitt kortkonto (ifall någon lyckas stjäla kortet så ska det inte finnas så mycket att sno där).
Så, mitt svar blir, jag hade fört över från mittemellankontot till lönekontot och tagit ut pengarna 🙂
Det varierar enormt, ena stunden vet man inte vad som finns och skulle inte ens reagera om det saknades några tusen och nästa stund är det bara vara bestämd och säga till att – fixa hästen och skicka en faktura, Den är skadad NU och jag har inte kontanter idag så enkelt är det.
avogsidan med egenföretagande och varierande faktureringsvillkor………..
På tal om egenföretagare läste jag på Facebook nyligen en vädjan från ett sadelmakeri där de som lämnat grejer för lagning och inte hämtat dessa på upp till 2 år (!!!!!) ombads att komma och hämta dessa samt givetvis BETALA!!!!
Folk kan vara otroligt fräcka!
En vecka innan lön kommer barnbidraget så det hade löst sig =0)
Inte alltid jag har pengar kvar på lönekontot när lönen kommer då det bara brukar finnas så mycket där som ”ska” ta slut på en månad, men på räkningskontot finns det oftast kvar (SKA alltid finnas 10″ där är tanken, men sån är inte sanningen…) frun brukar också ha pengar kvar på sitt konto då hon inte handlar lika mycket som jag (jag sköter matinköp mm, så där hade jag kunnat plocka då vi har helt gemensam ekonomi och äger djuren ihop).
Annars, om månaden varit överjävlig o det var slut överallt, så har jag tillgång till ett konto vi har till sommarstugan (som ägs ihop med min mamma och syster) som jag får låna av utan problem o kan sätta tillbaka direkt vid lön. 2000 hade jag annars kunnat låna av någon släkting eller kompis, tror de som känner mig vet att jag betalar tillbaka =0) För att komma åt sparkontona (våra och barnens) måste vi fysiskt gå in på banken och flytta pengar, något bökigt, men det är just det som är meningen då vi sällan tar ut pengar där… Det kontot har vi för större oförutsedda och planerade utgifter, inköp av ny bil, sjuka djur till STORA summor av pengar eller om vi själva skulle bli sjuka en längre period. Tar sällan ut mindre än 10 000kr där.
Intressant följdfråga, hur stort sparkonto har ni och hur stort skulle ni vilja ha?
Strunta i exakta summor, mer av stilen ”en månadslön” eller kanske ”en årslön” eller något däremellan?
Och jo det blir stor skillnad om man tjänar 12 kkr eller 25 kkr och man behöver ju inte berätta hur man har det utan hur man har som mål att ha det (pengar och lön pratar vi som ni vet inte om i Sverige, särskilt inte om vi har mycket pengar eller har problem att få pengarna att räcka till 😉 Lagom är svenskt och bra ;))
Vi vill inte spara alls, sparar bara till pensionen. Enligt oss är pengar på ett konto helt värdelösa pengar. Vi löser situationen efter hand och har inga som helst problem med det. Trots det har vi inte alls mycket i lån, t.o.m. så att vårt ridhusbygge fick plats i vårt bottenlån. Min man och vår revisor är duktiga på det här med ekonomi och vårt sätt funkar för oss. Det som förvånar mig ofta är att folk har så mycket åsikter om det sättet att leva, har aldrig förstått varför någon skulle kunna ha ont av att vi inte sparar?
Sen får vi ju 1-2 ggr per år in en stor klumpsumma pengar och då fixar vi till så allt ser bra ut sen kör vi på igen 🙂 Och mår jättebra och är jätteglada och lever var dag fullt ut och bara för den dagen, ungefär så 😉
Jag har så jag klarar mig i ett halvår ungefär. Då kan jag betala lån/hästar/mat osv.
Skulle aldrig någonsin försätta mig, min familj eller mina djur i en sån sits att pengarna är slut några dagar innan lön. Även om man förstås kan låna. Intressant hur olika vi är.
För att jag skulle känna mig 100 % nöjd och trygg skulle jag vilja ha runt 300.000 sparade.
Detta att användas till häsinköp för 200.000 (utan att vara beroende av nuvarande hästförsäkring) och till en bättre begagnad bil för 100.000.
Nu är jag långt därifrån i dagsläget och bland annat köpet av Vicke samtidigt som jag ”förlorade” 40.000 då Kreon hastigt och olustigt togs bort dränerade mitt sparkonto rejält.
Vicke är försäkrad för 95.000 i A1 (och ytterligare något i A2 på kanske runt 30.000) och målet idag är att kunna köpa en häst för runt 150.000 och en bil för runt 50.000 om både häst och nuvarande 14 år gamla bil skulle tas bort typ idag.
En fin häst och en ok bil är det som är viktigast för mig att ha pengar till- allt annat har jag eller kan jag avstå ifrån.
Jag försöker att spara så mycket jag kan i dagläget för att ändra på ovanstående siffror och är tacksam att jag inte längre, som då jag köpte den första hästen knappt hade en krona sparad och körde gamla rishögar.
Visst har jag alltid kunnat låna pengar av tex mina föräldrar men idag skulle jag inte drömma om att göra det- därtill är jag för gammal och har frivilligt valt mitt dyra hästintresse osv och får också ta ansvar för de kostnader som följer därav.
För mig har det aldrig varit tabu eller pinsamt att diskutera pengar- kanske för att jag kommer från ”små förhållanden” och alltid har fått spara till och köpa allting själv.
Är man bortskämd, sponsrad av ”någon” (förälder/ partner) skäms man kanske lite för det, liksom om man är väldigt fattig- jag vet inte?
Jag är också en hamster, för att jag ska känna mig trygg vill jag kunna förlora jobbet, bli av med a-kassan, få huset nedbränt utan ersättning av försäkringsbolaget och så dessutom drabbas av att bilen rasar och ÄNDÅ kunna bo, leva (mat osv) och ha kvar djuren ett år framåt! 😀
Rent intellektuellt förstår jag ju att ovanstående inte kommer att hända och att jag är kreditvärdig och kan få ett lån på banken om något oförutsett inträffar men det är nog snarare en känsla jag söker?
Jag är nog väldigt ekonomisk (snällt ord för snål ;)), och har anpassat våra liv till en nivå där vi kan spara rätt mycket pengar varje månad för att vi vill ha den här upplevda säkerheten.
För mig är det betydelselöst om andra använder upp sin lön innevarande månad eller lever på lånade pengar, det är bara min egen ekonomi som bekymrar mig och så länge jag får spara i lugn och ro oroar den mig inte alls heller 😉
Sen har jag då istället möjlighet att satsa pengar de gånger jag vill ha något, t ex vid husköpet när vi kunde betala hela topplånet direkt eller vad gäller hästeriet där jag inte behöver tveka på att köpa en ny sadel, transport eller träna och tävla för ruskigt många pengar per år 🙂
Så hamster, men jag köper och använder också pengarna men då bara för saker som jag verkligen VILL ha och behöver.
Är absolut ingen hamster. Kommer från enkla förhållanden och är envis som synden om jag vill ha något. Skulle jag behöva låna tvekar jag inte.
Jag har ett lågavlönat jobb på 70 ’/’ Är gift men en ekonomisk hamster. Vi har gemensam ekonomi, som tur är. Så hittils har jag inte behövt låna. Men jag skulle aldrig göra några större uttag utan att vara överens med min man.