De 4 veckornas ledighet måste verkligen ha försatt min hjärna i ett rejält semester-mode eller så börjar jag bli senil?
Igår var jag ute och handlade ett choklad på lunchen.
Detta kostade 6:50, jag lämnade fram 7 kronor och stod och väntade på….ja vad tror ni?
På att få 50 öre tillbaka?!?!?!?
Ehhh…det var visst ett tag sedan detta mynt avskaffades………..
Jag saknar mina skånska vänner (bodde 4 år i Lund menar nu flyttat till Stockholm) när jag läser ”ett choklad”! 😀 Vet inga andra som säger så! 🙂
Menar nu = men har nu
Va? Man säger väl inte EN choklad? DET om något låter ju helt galet 🙂 !
Hittade förresten denna galna diskussion på temat:http://www.debatthuset.com/forums/showthread.php?t=10516
Trodde du skrivit fel av misstag! Har aldrig någonsin hört eller läst vare sig en eller ett choklad – och definitivt inte ”ett”. I min värld säger man ”jag köpte choklad” eller ”jag köpte en chokladkaka/kexchoklad/chokladbit”. Har aldrig ens reflekterat över att det kunde heta något annat än ”chokladen”. Chokladet är ju inte ett ord, eller hur?
Visst skulle jag kunna säga: chokladet, det var gott. Då pratar jag om en chockladkaka typ. Chokladen, den var god är för mig en ASK med olika chokladbitar.
Vad konstigt!! Måste vara regionala skillnader!
Ja, skitskumt! Jag var också säker på att du skrivit fel av misstag 😀
Hehe, jag kan egentligen bara svara för smålänningar, men vi säger en choklad om såväl en kaka och en bit, som en Aladdin-ask 😀 Även nu när jag som sagt bor i Stockholm så hör jag aldrig något annat än en. Tror skåningar är unika här 🙂
Då har min småländska make nog blivit ”för-skånskad” efter mer än 20 år här för han säger inte EN choklad.
Han har också slutat att säga ”ta dän” (ta bort) vilket gav mig skrattanfall när vi träffades 🙂 .
Ja, det finns mycket dialektala egenheter- det är väl norrlänningar som säger VARS till VAR(T): ”Vars går du”) och och Stockholmare uttalar många ord som som innehåller Ä som om det var E i stället:
GREVA (gräva) , LESA (läsa) osv i all oändlighet.
”Ta dän” sa jag också som yngre, uppvuxen i Östergötland, och ”uschhaan”. Men efter många år i förskingringen (Stockholm, Mälardalen, Västergötland, Skåne) är det borta. Och på tal om stockholmska, glöm inte att de petar in ”dårå” överallt i meningarna 😉
Dårå…EXAKT!!!!
Härlig diskussion, förresten – så rabiat skulle jag nog inte försvara denna uppenbarligen dialektberoende grammatik 😉
Haha jag läste inte ens av ordet ”ett” för i min värld säger man att man handlade choklad (utan en/ett framför) eller EN chokladbit/chokladkaka 😀
Precis, G!
Vadårå, Birgitta? Va menaru? 🙂
Demens kan komma plötsligt! 😉
Själv gjorde jag nåt liknande härom året, jag försökte förklara för tyskar att femtioöringen ser ut ”si och såhär”… Ridå! Ja, de fattade ju ingenting av MIN fadäs, men själv kom jag på strax efteråt att den var ju slopad då! 🙂 Oupps…
Ett choklad är nog dialektalt, kollar man i SAOL är det en choklad som gäller och så säger alla jag känner också 😀
Men det finns sådana där skumma ord, apropå har jag alltid sett stavats appropå men det är alltså fel… Jag skriver oftast själv fortfarande fel och det blir ”appropå” men jag jobbar på att ändra min vana 😉
Jag tycker inte att det ar konstigt att det ar ett ’p’, da det ju kommer fran ’apropos’.