I morse blev det som vanligt tidigt uppstigning (05.00) för att hinna sladda utebanan, rida, släppa ut Vicke i hagen, mocka, rasta hunden, duscha och tvätta håret, byta om samt infinna mig på jobbet innan 08.30.
Medan jag galopperade omkring i underbart och precis lagom varmt och soligt väder tänkte jag ”det här är livet- det är ju detta jag älskar”- en härlig känsla.
Jag TYCKTE att jag ”fick till” skolorna bättre idag och efter tisdagens träning men hade helst önskat mig att Christina stod på marken och sa om det verkligen var i alla fall ok eller om jag tvärade för lite, hade Vicke förböjd eller något annat som jag ibland har svårt att känna.
Hur som helst tycker jag att det går framåt med det mesta om än i mycket långsam takt, precis som det ”är” med dressyr.
Så länge det inte blir uppenbara bakslag eller jag har känslan av att det står stilla i flera pass är jag nöjd- mer begär jag inte.
