Dressyr i ridhuset på morgonen och ursäkta att jag tjatar men det har faktiskt hänt lite de senaste 2 veckorna.
Jag kommer mycket snabbare till lösgjordhet och den fina traven från i vintras visar sig längre och längre stunder, den har varit helt borta ganska länge efter skadan.
Och med så fin känsla som idag så kunde jag med gott samvete sluta ”i förtid”, jag vill inte heller komma till det läget där Vicke börjar trava sämre och kännas trött.
Tänk om man kunde få hästar att förstå att ”ju bättre du går desto snabbare slutar vi” 🙂 .
Vädret är för övrigt fortfarande fantastiskt- sol och värme i överflöd och täckena hänger orörda- skönt!
