Idag åkte Vicke och jag till Torns ryttarförening, en tävlingsplats dit det tar kanske 20-30 minuter att köra- perfekt!
Perfekt kan jag inte benämna vår ritt men den var i alla fall bättre än den förra söndagen.
Inte riktigt lika mycket gloende och procenten ökade till 61,7.
Nu kom vi också precis mitt i klassen….ibland får man vara glad för det lilla 🙂 .
Skämt å sido; jag tycker givetvis inte att det är roligt att rida på så trista procent men samtidigt är jag ändå glad över att jag känner att det vi presterar på banan inte ens är 75 % av det vi gör på träning.
Det hade ju varit tusen gånger värre om jag tyckte att hästen gick på topp och att det inte fanns något att förbättra.
Så den dagen våra ritter på tävlingsbanan är mer att jämföra med de bra träningarna- DÅ blir det inga 61 % kan jag lova 🙂 .
Jag har gjort 7 starter i msvB i sommar där % har varierat mellan 59-65.5%. Jag har varit placerad 4 gånger, som bäst 2:a. Jag kan ärligt säga att jag inte har en aning om vilken som egentligen var den bästa ritten. De har känts ungefär likadana och det känns mest som ett lotteri när man tävlar i dressyr. Japp..idag blev det tydligen en vinstlott..eller..nähä..idag blev det en nitlott.
jag vet ju vad vi behöver jobba med och förbättra så enklast för mig är att fokusera på det. Har man sen tur är det en domare som gillar en o då åker % upp lite o man får en placering om man har lite tur också.
”Tack och lov” har jag inte haft någon superkånsla under någon av de 7 starter jag gjort i år- 2 gånger har det känts riktigt bra med våra mått mätt DÅ men inte så att jag trott på placering.
Det hade jag tyckt hade varit värre- att tycka att jag har ridit superbra och sedan få så låga procent.
Men visst kan dressyr kännas som ett lotteri- det tyckte jag med Zack flera gånger förra året.
Han gick som ett urverk ibland tyckte jag men blev utan rosett medan hästar med, enligt mig, flera missar slog honom.
Jag kunde inte låta bli att undra om han inte hade fått fler poäng om han varit en långbent smäcker brun häst och inte en kortbent, lite tjock fux utan tecken. Lite skämt och lite allvar….
Sen måste jag bara för ordningen skull säga att ”så låga procent” är det ju inte! Det är ju lägre än du vill rida på och under kvalgränsen och en liten bit från rosetterna men det är ju inte dåligt heller!
Hoppas du träffat på bra domare som kan ge konstruktiv positiv kritik som gör att du känner att ni snart kommer vara uppe på önskad nivå med mer träning, styrka och rutin!
Jag måste säga att domarna hittills dömt oss väldigt jämnt vilket också känns skönt.
Sedan handlar ju huruvida man blir placerad framför allt om konkurrensen och DEN har ibland varit riktigt tuff med hur många superfina hästar som helst.
Jag har haft jättebra känsla och varit supernöjd efter den sista halten o sen….59% tack o hej..bättre tom än när vi har placerat oss. :-)). Så egentligen behöver jag nog tänka att om det börjar kännas för bra är det fara å färde..;-))
Visst har det hänt mig också….många gånger på över 20 års tävlande 🙂 .
Men inte just i år….
Fast samma gäller väl egentligen för de flesta ekipage? Finns nog väldigt få ryttare som känner att de presterar samma på tävling som hemma på träning. Troligtvis inte ens i närheten, om du frågar de flesta. Gissar jag.
Jag TROR du har rätt även om jag bara kan tala för mina egna hästar.
Alla har gått mer eller mindre sämre på tävling, ibland bara marginellt och ibland har skillnaden varit stor.
Så länge Archie gick lätta klasser var det ingen skillnad, därefter så stor att jag sålde honom.
När XX tävlade Kreon var det oftast ingen skillnad om den sistnämnde inte fick något av sina psykbryt.
Den enda häst jag tävlat som flera gånger gick bättre på tävlingsbanan än på framridningen och hemma var Zack vilket i mina ögon gjorde honom till en perfekt tävlingshäst.
Jag undrar om det inte var Ann som ngn gång skrev klokt om det på Ryttarfiket, kam ha varit någon annan också, som fastnade väldigt hos mig och som gjorde mig mer avspänd i för just tävlingsridning. Minns ej exakt formulering men innebörden var i alla fall:
Alla ekipage försämras från träning till tävling, vissa försämras bara 10% medan andra tappar 90% och vad man då vill är att tappa så lite som möjligt såklart. 🙂
Det var lite trösterikt tycker jag att det känns sämre för alla på tävling än på träning, man får ju lite skev syn och vill ibland tro att det bara är jag som är sämre på banan än hemma.
Det skulle vara intressant att höra hur ”proffs” upplever detta.
Jag vill tro att det delvis är orutin och ”oskicklighet” som mest bidrar till om känslan är mycket sämre på tävling.
Jag TROR att en skickligare ryttare hade lyckats baxa runt Vicke bättre, trots ”gloende” även om vi hade ridit honom ganska likartat på hemmaplan.