Veckan som gått

Ännu en vecka med värme- jag njuter och önskar att det aldrig ska ta slut vilket givetvis är ett önsketänkande eftersom vi går mot höst och vinter.

Men att det fortfarande kan vara runt 15 grader redan på morgonen är givetvis tacksamt- bara att slippa täcka av och på gör jag gärna.

Däremot fäller Vicke enormt och jag kan inte minnas när jag hade så håriga schabrak liksom att det sitter sjok av päls på tyglarnas insida efter ridpassen.

Ridpassen ja….

Jag har fortsatt jättefin känsla när jag tränar och nästan längtar tills nästa gång vilket i min värld är ett högt betyg.

Lika höga betyg får vi ännu inte när vi tävlar men jag har massor av idéer och strategier kring detta om vi bara får fortsätta att vara friska och kunna träna som jag vill.

Den gångna veckan har jag tagit det lite lugnare mellan träningarna och skrittat ut 2 dagar och låtit Vicke vila helt en dag- jag vill verkligen känna att jag gör det jag kan för att inte överanstränga honom.

Att vi kom med på Jeanna-träningen i fredags var jättekul och något jag absolut inte ångrar att jag unnade mig- tvärtom.

Jag vill snarare försöka komma iväg på ännu mer grejer om, ursäkta tjatet, vi är friska för jag är redo att lägga både pengarna och tiden på sådant och har ju en otroligt ”lättsam” häst som man kan åka med utan problem.

Ja, vi får se vad som händer i höst men planer i mängd finns som sagt.

Soya det lilla livet fick ett lätt EP-anfall i lördags och det är alltid ledsamt men inte mycket att göra något åt känner jag.

Jag tycker att jag försöker hålla anfallen borta med i princip allt som ”man” rekommenderar och har erfarenhet av, en del vetenskapligt beprövat och annat inte.

Spannmålsfritt foder, Omega 3-tillskott, ett stessfritt liv och framför allt hennes medicin är det som gjort att hon nu senast har varit anfallsfri i 3 månader TROR jag men epilepsi är en otroligt oberäknelig sjukdom så säkert kan man egentligen aldrig veta om något kring anfallen.

Mitt tredje djur- Gullis- börjar anta fornstora former läs: han börjar bli fet 🙂 .

Ett tag i våras såg han inte rolig ut och kunde också vara borta i flera veckor men nu kan man nästan ställa klockan efter honom- när jag parkerar bilen utanför stallet på morgonen står han i givakt 🙂 .

Snart börjar det också bli dags för mitt ”låne-djur” Messy att komma hem och vi får väl se vad som händer på den fronten.

Jag har ju lovat ägarna att hon ska bli Skånes mest hanterade åring men samtidigt är hon till salu så det kanske blir någon annan som får äran att pyssla med Rödluvan.

Avslutningsvis har den andra Rödluvan, fuxpojken Sam precis kommit hem från sitt bete med mamman och han är fortfarande så ljuvlig att jag inte kan gå förbi hans box utan att stanna längre än jag tänkt mig.

Jag funderar redan på hur jag ska lösa avsaknaden på föl till nästa vår (ingen häst på anläggningen är betäckt i år) och min bästa plan hittills är att ordna FÖL-KURSER!!!

Birgittas puss och kram-kurser ska de heta och syftet ska vara att socialisera andras föl till max så att de blir lika gosiga som alla våra föl har blivit. Vad tror ni om det undrar Birgitta 12 år 🙂 ?

En bild jag hittade på Facebook som föreställer mig och Vicke när vi tränade för Jeanna.