Ännu en septembervecka med varmt och mestadels soligt och behagligt väder har passerat och jag försöker att suga ur de sista dropparna ur sensommaren.
Jag går utan jacka, Soya rastas utan täcke och Vicke står utan täcke i stallet och har bara haft sitt ofodrade regntäcke enstaka dagar men snart lär vi alla få pälsa på oss.
På tal om päls har Vicke gått från gul/guldig i hårremmen till ”ful-tigrerad” och nu är han vackert mörkbrun- hans ”riktiga” färg så att säga.
Den gångna veckan har bestått av flera fina ridpass på egen hand, en bra träning för Christina i tisdags, en inte så bra men väldigt nyttig pay and ride där jag hade önskat en bättre känsla i onsdags, en vilodag i torsdags och avslutningsvis debut i MSV C:2 i söndags med desto bättre känsla.
Känsla ja, den kan ju verkligen vara otroligt subjektiv och jag är glad att både Christina och söndagens protokoll bekräftar att Vicke och jag är på väg åt rätt håll för jag tycker verkligen att det har hänt en del de senaste veckorna.
Jag kan framförallt reglera traven på ett mycket bättre/ lättare sätt, jag får lite kadens och det börjar kännas som att en av våra akilleshälar, travökningarna, faktiskt kan bli ”riktiga” sådana och inte bara snabbspringande där hästens ben trummar snabbare och snabbare och ryttaren skumpar omkring häftigare och häftigare 🙂 .
