Diskuterade det här med hästköp med en vän nyligen och slogs då av att i alla fall jag nästan FÖRUTSÄTTER att man FÅR köpa en häst som man har varit och tittat på och vill ha.
Men så är det ju faktiskt inte, dvs säljaren kan ju, av en eller annan anledning tycka att den inte vill sälja till just mig.
Och detta tror jag som sagt inte att de flesta köparna tänker på utan det ”enda” man är rädd för är att hästen inte ska gå igenom en besiktning.
Idag undrar jag om ni någonsin har nekats att köpa en häst eller själva har nekat någon att köpa en häst ni haft till salu?
Varför har ni nekat eller nekats köp?
Själv har jag aldrig kommit så långt att jag har behövt att neka någon att köpa en häst jag haft till salu men vid ett tillfälle fick jag på omvägar veta att en person som eventuellt ville komma och provrida en häst jag hade till salu var mycket överviktig.
Som vi redan har diskuterat i ett inlägg för någon vecka sedan tycker jag inte att man kan ”döma ut” någon som ryttare enbart pga vikten men jag kände mig absolut tveksam till denna person och hade tveklöst sagt att jag inte ville sälja OM jag hade tyckt att vikten påverkade.
Nu kom personen aldrig ens och provred så jag behövde inte ta ställning till ovan och jag hade INTE sagt att jag inte ville sälja pga personens vikt utan hade lagt det på någon annan bog i stället.
Jag och min då 3-årige son var och tittade på valp.
Det blev väldigt uppskruvat besök med valpar som jagade och bet sonen i fötterna.
Sonen sprang hoppande och skrikande runt.
Säljaren tyckte vi skulle vänta några år. Lite pinsamt!
Men hon gjorde rätt utifrån vad hon såg. Nu var denna uppfödare en dam med mkt skinn på näsan, annars är det nog ett ovanligt val, dels pga pengagirighet och brist på mod att säga ifrån.
Instämmer helt! Superbra sagt av uppfödaren men få hade gjort sammma sak gissar jag.
Jag tror att man som säljare idag tar vad man får.
Fast när jag tänker efter köpte jag min senaste efter att säljaren ”kollat upp” mig, typ om jag var värdig hennes ögonsten. Ganska rart och det var inga problem med köpet. Å andra sidan kanske hon sålt ändå även om jag var okänd.
När jag skulle sälja en häst för några år sedan brydde jag mig inte om att låta en del komma och titta. Man kunde ana vliken typ av människa det var per telefon och med dagens TDB går det ganska snabbt att kontrollera uppgifter som handlar om tävlingsresultat.
Sista hästen vi köpte så kändes det som om säljaren gjorde en värdering om vi red tillräckligt bra o om vi var ”bra människor”. En intressent av hästen hade varit för tung o hon hade inte fått köpa. Kändes både bra men lite speciellt, själv skulle jag nog vara precis lika dan om jag sålde min vän.
Inte blivit nekad (men det forvanar mig inte om det hander – skulle ocksa neka om jag tyckte koparen var olamplig), men jag vet att uppfodare kan hoja priset enormt om det ar en kopare de inte vill salja till, for att avskracka. Hade t o m en konvo med en stuteriagare nar jag var och tittade pa nagra saluhastar for ett par ar sedan, da hon sade att nagon hade varit intresserad av en unghast men som hon inte ville salja till sa hon hade sagt att den kostade flera tusen pund, nar den egentligen (till mig) kostade typ £1000 och det var forhandlingsbart. For henne var det viktigast att hennes bebisar hamnar i hem hon kande var lampliga.
Jag har ju min häst till salu nu, och jag skulle inte sälja till någon jag kände var fel person för honom.
Jag hoppas ju givetvis att jag slipper den känslan.