Idag tänkte jag att vi kunde diskutera våra ambitioner med ridningen- förutsatt att vi HAR några och inte bara rider omkring planlöst dag efter dag ha ha ha.
Och då tänker jag både på oss som tävlar och de som INTE gör det för man kan ju givetvis ha hur många och höga ambitioner som helst fast man av olika anledningar har valt bort tävlandet.
För egen del vill jag med Vicke försöka att utvecklas så långt vi kan komma inom dressyren- både tävlings och träningsmässigt så att säga.
Som jag nämnt flera gånger tidigare sålde jag Archie för att jag ansåg att vi var för begränsade tillsammans och för att jag ville tävla högre klasser än LA utan att för det mesta ha en mycket tråkig känsla på tävlingsbanan.
Kreon lyckades pga den korta tid han fick leva hos mig inte infria mina förväntningar på en ersättare men jag hoppas och tror att Vicke kan göra det och det är alltså mot det jag strävar.
En del tycker kanske att det är konstigt att jag inte ”går ner” i klasserna och tävlar tex LA eftersom det (än?) inte gått så bra i MSV C men som jag har förklarat så kunde jag lika gärna ha behållit Archie om det var rosetter i LA jag var ute efter.
Jag har över 200 placeringar i hoppning och dressyr på olika hästar och på olika nivåer men minst på medelsvår nivå och det är DÄR jag vill vara- inte i lätt klass, oavsett rosetter eller ej för dom har jag som sagt så det räcker.
Så jag kommer att träna vidare och tävla på denna nivå och det skulle ärligt talat kännas konstigt att träna på MSV B-nivå men tävla LA- det är inte alls min grej.
Men man är ju olika och det måste man respektera även om jag ibland i mitt stilla sinne undrar vad en del ekipage gör på en viss nivå- ibland år efter år, fast (eller kanske just därför) de är mycket framgångsrika i dessa klasser.
När jag började tävla tyckte jag att uppklassningssystemet var mycket bättre än det vi har idag- det uppmuntrade att ”sträva uppåt” och ville eller kunde man inte det så fick man kanske avsluta säsongen i förtid om man hade tagit så många placeringar att man riskerade att inte få rida önskad klass nästa år.
Idag sägs ju kvalen vara ett sätt att höja nivån på de olika klasserna från MSV B och det tycker jag är bra men jag hade faktiskt gärna sett att en del ekipage inte kunde tävla hur många klasser som helst per år på en viss nivå om de mer eller mindre ständigt placerar sig i toppskiktet.
Om det finns distrikt (Stockholm?) där det kan vara väldigt svårt att ”komma med” på önskade tävlingar är det väl trist om ”överkvalificerade” ekipage ska kunna vara med och slåss om starterna hur många gånger som helst om året i stället för att ge andra en större chans att komma med?
Ja, nu svävade jag ut lite från ämnet, förlåt- dagens fråga var alltså vad ni har för ambitioner med er ridning!
Först och främst vill jag försöka visa alla hästar jag har på tävlingsbanan så högt de kan komma.
Jag själv vill nå absoluta toppen i världen men det är långt dit.
Lära henne alla rörelser upp till GP.
Närmsta målet är annars att starta och rida msvA på bra % och sen även PSG.
Målet är nått. Jag har debuterat medelsvår B
Härligt! Men du…nu kan du väl kalla detta för ett DELMÅL 🙂 ? För inte har du väl slutat att ”sträva uppåt”, eller?
Halva kommentaren försvann
Min plan är först och främst att ge hästen bästa möjliga liv, att ”tillverka” en väluppfostrad, lätthanterlig och hållbar häst som fungerar med lätthet i alla situationer. Att göra henne till en vacker välmusklad häst som det är roligt att visa upp. Att med tiden utbilda upp till MSB dressyr, men där blir det nog stopp gissar jag på.
Hästen är idag 4 år och följer min plan till punkt och prick så här långt…..och framförallt så har vi väldigt roligt ”på vägen”
Min ambition är att starta GP. Vi tävlar idag MsvA-PSG men han är utbildad högre och byter säkert ner till vartannat och har stor talang för piaff och passage. Vi tränar byten i varje och har hittills lyckats med fyra i varje. Här är det min egen tajming som begränsar snarare än hästens förmåga. Vi utbildar oss tillsammans då hästen och jag har jobbat ihop i 9 år sedan han var två år. Min tränare är också mycket noggrann med att inte ha för bråttom upp i klasserna. Vi kvalade till IntI för två år sedan men det är först nu som det börjar bli aktuellt att starta svår klass. Jag har själv svårt att komma till ridning på tävlingsbanan och det blir gärna att jag åker häst pga prestationsångest och nervositet så vi skyndar långsamt.
Sen har jag en 1,5-åring som jag tror och hoppas blir en riktig stjärna! Han har alla förutsättningar att bli en GP-häst med den stammen han har (Tailormade Temptation – Don Schufro – World Cup I) men som vi alla hästmänniskor vet så kan allt hända på vägen.. Men absolut att jag köpte honom med ambitionen att rida GP.
Jag är helt inne på Monicas linje. Att ge hästen ett bra liv, med bästa förutsättningar, att ha en glad häst alla dagar som är lätt att hantera. Och sen själv ha så kul med henne som det går. Kan inte sätta några mål, men vill nå så högt som det går.
Jag vill utveckla mina hästar så långt det går utefter varje individs utgångsläge och förmåga. Och samtidigt lär jag mig en massa på vägen – varje häst ger mkt lärdom att ta med mig!
Jag har GPs rörelser som mål och ambition för hästarna men därmed inte sagt att jag inte är nöjd med dem som inte alls har förmågan eller tiden att komma dit. Alla mina hästar har – oavsett ras och ålder – så småningom kunnat utföra alla rörelser i MsvB, därmed inte sagt att jag tävlat dem i denna klass. De flesta av dem har även gjort piruetter, trampat och gått att rida bytesserier med. Sunda, välbalanserade, glada hästar som gillar att ”dansa” med mig är mitt mål:-)
Min målsättning har väl varierat lite över livet, men på det hela taget är det utveckling som stimulerar. Tävla är inte lika viktigt nu som det har varit, och jag har inget större intresse av att tävla lägre klasser bara för att – men däremot gärna för att stämma av hästens utveckling. Jag har även insett att jag inte har lust att lägga pengar och tid på att åka runt halva landet för att tävla nationell/elit. Skulle jag komma dit med någon häst framöver skulle jag antagligen nöja mig att tävla några gånger om året, på tävlingar som ligger nära. Utbildningsmässigt strävar jag ju efter att ”gå hela vägen”, har ju varit och nosat där med tidigare häst och provat på alla rörelser, även om vi tävlingsmässigt inte var där. Ha roligt med hästen är nog det allra viktigaste – och jag har inte roligt med en häst som inte är välriden.
Jag började nuvarande häst-köp (som köptes som åring) med målet att kunna rida MsvB och med förhoppning om att vara BRA i MsvB.
Vi är inte riktigt där ännu men debuterar förhoppningsvis nästa år och fortsätter utvecklingen tror jag nog vi kan vara konkurrens-kraftiga även på den nivån.
Men mina ambitioner har verkligen höjts, nu ser jag inte MsvA/StG som någon omöjlighet längre utan som en realtistisk ”stretchning” av mina mål och kanske vi kan vara rätt bra även i de klasserna och kanske det kan finnas utrymme för att komma ytterligare en liten bit i klasserna?
Å andra sidan är det inget självändamål, jag är väldigt nöjd med min häst som är frisk, sund, glad, rolig att rida och ger mig bra ridupplevelser ofta så skulle vi inte komma längre än till nuvarande nivå (fast jag hoppas sannerligen på MsvB, det är ett så tydligt uttalat mål) så skulle jag nog behålla henne ändå och vara väldigt nöjd och glad ändå! 🙂
Jag har också insett att för att tävla på en nivå tränar man på en betydligt högre nivå än vad jag tidigare förstått, så jag hoppas kunna rida ganska häftiga grejer på träning framöver. Amatör som jag är med min första riktiga tävlingshäst tycker jag vi gör otroligt coola grejer redan nu på träning! 😀
Men allt är ju under förutsättning att vi båda håller oss friska och krya även framöver, det går ju som du vet fort i den här sporten mellan topp och dal.. Peppar-peppar-ta-i-trä!!
Nja…håller inte riktigt med om att ”man tränar på en betydligt högre nivå än vad man tävlar”- eller…så klart kan man GÖRA det men jag skulle tex inte förstå ”vitsen” med att träna serie-byten och piruetter på träning och sedan åka och tävla LA. Då hade jag i stället lagt tid och pengar på att verkligen befästa tex bytena och tävlat MSV B. För att ta ett exempel.
Sedan kan jag väl hålla med om att man kan ”leka” med olika objektivt svårare moment på träning då och då men om man mer seriöst så att säga tränar på…tja…säg seriebyten…då bör man ha lämnat LA-tävlandet bakom sig- tycker jag.
För övrigt tycker jag samma inom hoppningen: om man tränar BANOR på 130 skulle jag tycka att det var konstigt om man åkte och tävlade 90-100.
Däremot kan man ju hoppa ENSTAKA höga hinder på träning oavsett tävlingsnivå.
Vi behöver ju inte vara överens om det här som tur är, men jag rider alltid svårare vägar och moment på träning än vad jag tävlar och med högre krav än vad jag behöver för min klass.
Det är en trygghet för mig att tävlingsprogrammet är enklare än vad jag tränar på och jag försöker hela tiden komma vidare på träning trots att jag ännu inte gått vidare i klasserna (fast ska vi tala om mig själv nu så har jag ju kommit vidare i klasserna, jag har som princip haft en ”debut säsong” på varje nivå och därefter en säsong av ”etablerad och konkurrenskraftig” på nivån. Så jag känner mig inte alls skyldig till att fastna i klasser och jaga rosetter 😉 Å andra sidan tycker jag det är upp till varje ekipage vad man vill tävla, en del rider lite för svåra klasser medan andra rider lite för lätta och det är fritt fram för alla och inget som vi andra kan säga ngt om :))
Visst är det NU ”fritt för alla” men det hindrar ju inte att vissa av oss hade velat begränsa denna frihet.
Men så länge det är som det är får man givetvis ”gilla läget” (eller försöka påverka för en förändring om man ids och tycker att det är en stor ”hjärtefråga” för en vilket det inte är för just mig).
Fast nu tror jag du är snurrig 😀
Om man tränar seriebyten lär man ju inte behöva befästa bytena för att kunna tävla över LA? 😉
Dels behövs ju inte ens byten för MsvC som är nästa nivå, dels lär enstaka byten vara befästa om man tränar på seriebytena.
Nu tog jag bara seriebyten som exempel men man kan ju träna på dessa mer eller mindre ”seriöst” och också lyckas med dom mer eller mindre bra på träning.
Jag menade mer att JAG har svårt att förstå varför man skulle vilja tävla på en mycket lägre nivå än vad man tränar medan du skrev något i stil med att det var/ är så man/du gör vilket jag inte håller med om eller tror att ryttare gör generellt. Att man tränar på en högre nivå- ABSOLUT men inte på en ”mycket högre nivå” (därav jämförelsen byten-LA även om allting är relativt).
Kortsiktigt mål – ta oss runt LB:1 på första pay and riden nästa helg. Långsiktigt – göra det snyggt 😀
Inom distansritten – fixa 8 mil nästa år samt placera oss på 5 mil.
På vägen ska vi må bra och ha kul så klart, annars kvittar ovanstående 🙂
Flera har skrivit om det här med att det ska vara roligt att rida, att man ska ha en glad häst osv och det kan jag verkligen skriva under på.
Jag skulle dö inombords om jag möttes av vad jag tolkade som en häst som inte verkar glad/ må bra när jag kom till stallet och vad gäller att det ska vara roligt att rida så är ju detta en av mina ”käpphästar” som jag har skrivit om flera gånger.
Jag tycker verkligen att det ska vara roligt att rida, om inte 30 dagar av 30 så i varje fall 28-29 🙂 .
Fast jag närmar mig 50 kan jag ofta längta efter mina ridpass som en liten unge längtar efter julafton 🙂 .
Om man inte har en glad häst som är med på noterna så kommer man ingenvart! Glad häst gör ofta a st det man ber om och lite till. Nästa år vill jag rida SM på båda mina Dponnys. Hoppas domarna håller med 😉
Hoppas du lyckas!
Forst och framst: haller ocksa med om att det ska vara kul, att man ska njuta och gilla sin hast och allt det dar. Jag blir glad varje gang jag kommer hem till mitt lilla hus och ser min hast sta dar och vanta pa mig vid grinden med spetsade oron – ”Vad ska vi gora NU, matte!” och min lilla flicka (7 ar) gar fram och pussar honom pa mulen och talar om for honom hur mkt hon alskar honom (givet alskar hon sin ponny ocksa, men han ar en liten filur och inte lika gosig som P!).
Mina ambitioner med nuvarande hast (som ar 6 ar), har tyvarr INTE uppfyllts i ar, pga dels transportproblem (har nu en bil som ar stor nog! men det tog mig ett bra tag att valja ut den) och dels pga lastningsproblem, som vi nu antligen verkar komma tillratta med nu under september manad, efter intensiv traning (2ggr om dagen, plus extra med en Monty Roberts-tranare).
Mina planer for i ar var att gora 3 eller 4 x30km ’novice’ ritter. Men det har inte gatt, pga ovanstaende! Malet for nasta ar ar att komma upp i ’open’ i slutet av sasongen (som
ar fran borjan av mars till borjan av okt), har inte riktigt dragit upp exakta planer for det annu, men det blir val att borja med 2-3 30km novice och se hur det gar och vad stotestenarna blir. Sedan en langre ritt pa 40-50km i slutet av sasongen.
Aret darpa, arbeta vidare pa ’open’ niva och komma upp i klasserna till 60km, sedan vidare upp i 80-100km foljande ar och slutmalet for min del ar att ha en hast som gar 160km. Blir det denna eller nasta hast far val framtiden utvisa.
Samtidigt vill jag ha en valskolad, lyhord handvaska som ar trevlig att vara med. Nagon piff & puff blir det nog aldrig for mig, men som en del av mina ambitioner (och min tro pa cross training, tycker jag alla hastar ska gora) skulle jag vilja gora litet lokala klubbtavlingar, skutta over nan terrangbana i miniformat och puttra runt nan enkel dressyrtavling, men har inga speciella tavlingsambtioner vad galler niva pa sadant. Jag ar definitivt insnoad pa distans och att gora hyfsat ifran mig nationellt (poangmassigt), med en hast som ar ’consistent’ och valriden. Placeringar vore ju kul ocksa, men just nu ar vi bara pa ’set speed rides’ som vanligen inte har placeringar utan ar kvalifikationsritter.
Just f.n. ar mitt storsta mal att ha en hast som jag kan lasta, aka pa tavling med OCH lasta for att komma hem! Och darefter att ha en hast som jag kan lasta SJALV… Min gosse ar en kombination av stencool med manga grejor och livradd hispig arab med andra grejor, och de grejor han ar radd for fortsatter han att vara radd for i eeeevigheter (som dina halmbalar i ridhuset, Birgitta!). Kan lugnt saga att jag foredrar att lasttrana fol och ettaringar… Snarare an fullvuxna abaken…
Hoppas du får bukt med lastningen- den är ju liksom ”steg 1” när man vill tävla.
Minns hur jobbigt det var med Menelli som var jättesvårlastad från början. Man visste aldrig hur lång tid det skulle ta att komma till en tävling, eller om man ens skulle komma dit.
Jag tror inte att jag kommer/vill tävla större klasser än jag gör. Ligger på CNC* och det kommer blir alldeles för omständligt/dyrt att försöka nå högre. Man kan ju alltid vässa dressyren och hoppningen, kräver inte lika långa resor :).
Att ha roligt – absolut.
Säger nästan samma sak – längtar till stallet på samma sätt som en barnunge, fastän det oftast är bara timmar sedan jag gick därifrån!
Just nu är mitt mål att kunna rida lika avslappnat och fokuserat på tävling som jag gör på träning.
Min ambition med ridning är att jag ska må bra och ha en frisk och glad häst.
Det är jättekul att tävla, men om min häst inte skulle kunna fortsätta att tävla så hade jag inte bytat ut honom.
Jag tycker aldeles för mycket om just den hästen.
Beträffande det gamla uppklassningssystemet så saknar jag det oxå.
Ibland känns det trist att tävla mot andra som använder ”min” klass för att rida fram till deras riktiga klass.
Ibland försvaras flerårigt tävlande på samma nivå/ klass med att hästen kanske är ”begränsad” och inte går att tex lära galoppombyten = svårt att tävla MSV B och uppåt.
Detta kan jag till viss del förstå men alla som tävlar på detta vis VET jag inte faller inom denna kategori.
Hade JAG haft en häst som flera gånger vunnit tex LC/LB/LA hade jag tveklöst slutat att tävla på denna nivå (så gjorde jag med Archie tex efter mängder av placeringar i LB redan när han var 5 år) men med nuvarande system kan man ju ”hålla på” hur mycket och länge som helst.
Nja, man blir fortfarande uppklassad från lokal tävling så från de allra lägsta klasserna försvinner ju ekipagen så småningom.
Problemet är från MsvC oc uppåt, som ju alltid är regionala, där finns ingen uppklassning alls.
”Problemet” börjar redan från LA menar jag eftersom denna klass förekommer på många regionala tävlingar.
Med det uppklassningssystem som fanns ”förr” gissar jag att du själv tex hade varit uppklassad ur LA till nästa år eftersom du vunnit och placerat dig i många LA och MSV C i år.
Jag är uppklassad från lokal tävling, blev det redan i somras.
Det förekommer enstaka LA på regional tävling hos oss men de allra flesta är lokala så jag misstänker att jag nog ridit min sista LA eller i alla fall bara har ett mycket litet antal sådana starter framför mig.
Uppklassningspoängen räknas dessutom numera på 24 månader, förut kunde man ju ganska snabbt bli av med en hög poäng när man fick stryka ett lyckat meeting men 80 poäng på 24 månader är ganska lätt att samla på sig.
Det är ju bra att ekipage som tar placeringar blir uppklassad från de lägre klasserna (eller från lokal tävling då) men jag tyckte det gick häpnadsväckande fort själv 🙂
Jag tävlade ju inte alls förra sommaren och hösten så en vårsäsong 2013 och en vårsäsong 2014 räckte för att få ihop poängen, dvs en normal hel tävlingssäsong. Och för de riktigt bra ekipagen går set nog väldigt fort, men de har å andra sidan rutinerade ryttare så de kommer nog fortare upp i klasserna också 🙂
Vårt mål är att tävla SM, men det blir tidigast fram mot 2018-2019.
Jag tillhör de som inte vill kliva upp i klasserna bara för att vi tränar på en svårare nivå. För mig är det så stor skillnad på träning och tävling, inte förrän vi har kunnat prestera på tävling är jag beredd att gå upp en nivå. Prestera på tävling för mig innebär inte att vi vinner, utan att vi når de delmål vi satt upp. Jag tror det lönar sig i längden att nöta grunder och lägre klasser tills man känner sig helt nöjd, det tror jag man har igen när man väl går upp sen. Jag vill inte gå upp en nivå direkt när jag kvalat, utan när jag känner mig nöjd, straffpoängen ligger runt eller under 40 (motsv ca 75%) först då kan jag tänka mig gå vidare.
Likaså i precisionen så tränar jag medvetet på 10cm smalare än det är på tävling, det ska kännas lättare när det blir tävling och nerverna kan ställa till det.