Nyligen kom vi i vårt stall att prata om hur vi ALDRIG ens skulle komma på tanken att på olika vis ”straffa” varandras hästar om vi skulle bli ovänner.
Helt normalt kan man ju tycka men tyvärr resonerar inte alla så tydligen.
Hörde om ett stall där en häst inte kom ut i hagen och ”man glömde” att fodra den- intressant nog bara när en viss person skulle sköta detta.
I min värld hade detta renderat en uppsägning faktiskt- sådant beteende tycker jag är så oacceptabelt att det inte ens behöver kommenteras.
För övrigt var jag själv med om något liknande för många år sedan (inte i nuvarande stall) då jag kom ihop mig med en annan hästägare över en riktigt skitsak.
Personen deklarerade efter detta att hen inte tänkte kvällsfodra min häst (annars var det alltid den som gick sist från stallet som gjorde detta) och när jag ifrågasatte hur personen kunde straffa min häst för något som jag hade gjort fick jag som svar att ”det var ju synd om min häst som hade en sådan idiot till ägare”…typ….
Tack och lov stoppades personens planer av de andra i stallet och denne fick veta att antingen fodrades alla hästarna av hen eller så fick någon annan ta över denna syssla.
Har ni råkat ut för något liknande, dvs att er häst (eller hund) straffats för att någon tyckt illa om er?
Har tack och lov aldrig råkat ut för nåt sånt. Vad jag vet får man väl tillägga, men på senare år är jag ”egen dräng” så nu är risken rätt liten ;). Men gissar att det faktiskt förekommer sån idioti. Människor kan verkligen hitta på de mest korkade saker, även när det är djur inblandade.
Det var det barnsligaste jag hort och har aldrig traffat pa nagot sadant beteende, vad jag vet. Gud, sa omoget.
Ja, barnsligt kan man verkligen säga att det var. Personen var dessutom i 40-års åldern, gift och hade barn så ingen liten ”fjortis” precis…..
I förra stallet (kollektiv) var en av hästarna bråkig och man kom ihop sig med ägaren om detta. Då skulle vi inte ta unghästen från hagen på kvällen utan det skulle ägaren göra själv. Vilket skulle leda till att han blev kvar ute, då hon inte kunde komma ifrån i exakt rätt tid. Det gick jag inte med på utan deklarerade att då tar jag in honom… ledde man honom i träns så gick det i regel bra. Då kände jag lite som att jag var osolidarisk mot de andra, vilket jag inte kunde förstå. Bara för att ägaren upplevdes som ohörsam gentemot kollektivets synpunkter ang. hantering och uppfostran av ung häst kan man ju inte straffa hästen. Ägaren blev så glad och tacksam att jag tom. fick blommor när jag flyttade min häst senare. Hon hade känt sig ganska eländig i det hela..
Ja, det är inte lätt det där…om man hamnar i dilemman pga tex en svårhanterad häst.
Å ena sidan vill jag definitivt inte riskera att skada mig pga någon annans ohanterade/ ouppfostrade häst- å andra sidan kan man ju inte heller bara lämna tex en häst ensam kvar i hagen om den inte klarar detta och får panik och rusar omkring.
Vet ett fall där en häst är nästan omöjlig att leda till gräshagarna i det stall där den står då den har slitit sig på vägen dit flera gånger (lång historia…). Att släppa hästen i grushagarna, som ligger närmare stallet går däremot bra och tack och lov har hästägaren själv insett att ingen vill riskera varken hästen eller sig själv genom att leda den till gräshagarna. I ett sådant (extrem)-fall tycker jag att man som hästägare får ha förståelse för att andra människor inte vill utsätta sig för vad som helst i ett kollektivstall och det har denna person också gjort till 100 %.
Kreon är den enda av mina hästar som med vissa människor kunde vara otäck att leda hem från hagen- han läste folk tydligt och jag kände att det kunde medföra risker. Om jag var det minsta tveksam när de andra i stallet skulle ha jour på söndagarna tog jag alltid in honom själv, just för att slippa olyckor och ilska från omgivningen. Jag tycker inte själv om hästar som ”bär sig åt” och har all förståelse för att andra känner likadant.
Ja, det där är knepigt. Självklart ska hästarna vara uppfostrade så att det går att leda dem, men hästar är ju olika. Vi har ju hästar med rätt mycket nerv, och tycker inte att det är något problem, de är ju lydiga. Men personer som är vana vid väldigt sävliga och flegmatiska kan ju tycka att de är otäcka för att de ”går fort”. Vi har dessutom en sån häst som känner av och testar. Vi förstod ju först inte problemet, med oss skötte han sig ju perfekt. Men nu har jag sett honom när han ”känner av” nya personer och förstår att det kan uppfattas som obehagligt. Därför ser vi alltid till att ev hästvakter får testa att hantera hästarna när vi är med, innan vi lämnar dem själva med hanteringen. När vi stod uppstallade under en övergångsperiod hade vi en person i stallet som inte gillade att leda den hästen – när den hade utsläpp eller insläpp försökte vi alltid vara med och ta våra hästar själva, alternativt be någon annan i stallet hjälpa till.
Jag har dessutom insett en annan sak – vi håller ju aldrig hårt i våra hästar när vi leder dem. Vi har ett grimskaft som hänger slappt, det räcker för kontroll. Behöver man bromsa hästen får man förstås ta tag i den, men normalt sätt går de ju bara bredvid. Om det kommer någon som leder med grimskaftet spänt, liksom håller fast hästen hela tiden, så blir våra hästar oroliga. Hur leder ni era hästar?
Samma! Langt grimskaft. Ju hardare man haller i hast/barn/man/hund, desto mer stretar de emot, ar min filosofi! 🙂 Och jag tycker de blir osakra (hastarna alltsa!) om man haller i for hart. Som du sager, de gar ju bara bredvid. 🙂
Löst hängande grimskaft så vida det inte är en väldigt ouppfostrad/ het/ ovan häst- den håller jag lite mer i för min egen säkerhet.
Ja det har hänt mig en gång då jag var i konflikt med en av hästägarna, vi var bara tre stycken. Vanligtvis var det stallägaren som släppte ut men en dag hade hon sagt att hon skulle fixa för hon skulle ändå iväg och tävla det var bara det att hon inte ”hann” med mina hästar, hon hade inte ens gett dom mat medans de andra tre hästarna hade fått mat och fått gå ut.
Mina fick stå utan mat tills jag kom dit mitt på dan.
Jag var så arg så jag höll på att koka över. Sa åt henne att hon får hata mig hur mycket hon vill men inte under några som helst omständigheter ta ut det på mina hästar.
Hon fick sig även en rejäl utskällning av stallägaren. Så gör man bara inte!
Usch och fy! Förstår dig till 500 %- sådant agerande hade gjort mig fullständigt skogstokig.
Ja, När vi först flyttade till den stad vi bor i nu och stod inhyrda hos en annan hoppryttare/hästföretagare/tränare tillfälligt medans vi sökte eget ställe. Vi kom ihop oss med honom pga hur han behandlade sina praktikanter och personal men framför allt hur han behandlade hästarna. kom ihop oss är alltså = vi sade artigt till och ifrågasatte vissa saker på ett diplomatiskt försiktigt vis och resultatet blev att våra hästar straffades ut gällande allt från foder till hagvistelse.
Usch, en sådan person skulle jag inte önska några kunder och hade faktiskt gjort vad jag kunnat för att hindra det (att personen fick kunder) genom att berätta vad jag råkat ut för, dvs min sida av storyn. Sedan fick folk dra sina egna slutsatser och fatta sina egna beslut.
Blev ganska oense med en annan kvinna i stallet som jag inte tyckte betedde sig schysst mot oss andra i stallet. Vi hade en del heta disskutioner, inte bara med mig. En dag när jag kommer till stallet har hennes häst kolik, de andra i stallet brydde sig inte alls om hästen . Själv ringde jag hästägaren direkt ( som ringde vet.) och sedan tar jag o leder hästen tills ägaren kom. Hon blir ju väldigt tacksam men lite förvånad? För mig är det självklart att hjälpa till. Men jag var mkt besviken över hur de andra i stallet som bara struntade i hästen för att de var arga på hästägaren, osunt!
Men herregud vilka usla stallkamrater! Jag blir faktiskt ”mörkrädd” när jag läser sådant. Du gjorde det enda rätta men fy fan för de andra!