En bloggläsares kommentar ”en häst har ju bara X antal språng i kroppen under sin livstid” fick mig att börja fundera för detta är inte första gången jag ”hör” det- ”man” säger ibland så om tex travökningar också.
Fast när jag tänker efter så tycker jag ändå att resonemanget låter ”flummigt” 🙂 .
HUR vet man detta?
Och även om det SKULLE vara på detta viset så borde det rimligen ändå variera oerhört från häst till häst beroende på ”tusen” variabler (dess fysik, träningsupplägg, vem som rider, tidigare skador, daglig omvårdnad osv i all oändlighet).
Så är detta något man ens ska tänka på; dvs att inte ”slösa språng” i onödan eftersom de kommer att ta slut?
Sedan tycker jag personligen att jag ALDRIG vill ”slösa” på något i onödan, dvs i detta fallet anstränga hästen om det inte ”behövs” av en eller annan anledning (träning i syfte att tävla tex) men just tänket ”det kommer att ta slut efter X gånger” känns lite konstigt, eller är det jag som resonerar fel?
ALLT har ju förvisso ett naturligt slut genom döden så att säga men att det tex är så att en häst har 6000 språng på 140 i kroppen innan de är förbrukade tycker jag som sagt låter lite väl konstigt?
Det sägs om distanshästar också, typ don’t hammer his legs at home, save the miles for competition, just för att hästen har ett begränsat antal mil i benen (innan den får artros, eller?)..
Det kanske bara är ett sätt att lugna ner ryttare som hoppar ihjäl sina hästar.
Nej, jag tror inte hästen har ett visst antal språng inpräntat i sin DNA. Men jag tror det är skillnad på att träna och att tävla. När man tränar är huvudsyftet att göra hästen starkare, smidigare, tåligare, bättre. När man tävlar är syftet att vara bäst där och då. Jag tror definitivt att tävlingssprången därför kan tära på hästen mer än de stärker, och att det därför kan vara en poäng med att avbryta en runda som inte går så bra – under förutsättning att du verkligen är där för att tävla, inte för att träna/utbilda hästen.
Jag tror inte att man ska ta det bokstavligt som så att hästen har ett antal språng inpräntat, det är mer som man säger, så har iaf alltid jag tolkat det. Precis som Anna-Kajsa skriver så är träning för att bygga upp och man hoppar inte runt på de höjder som man gör vid tävling. Så jag tycker verkligen att det finns fog för att bryta en dålig runda där och spara på sprången. Jag använder ju uttrycket men har aldrig tolkat det som att när sprången tar slut så kan hästen inte gå över en bom ens. Men det kanske ska tolkas bokstavligt och jag som har fel och använder det slarvigt?