Nostalgi

Igår morse la jag på Facebook upp ett av de vanligaste korten man kan tänka sig som hästägare ha ha, en ”selfie” när jag sitter på Vicke i ridhuset (texten löd för övrigt ”dagens bästa stund”, säkert också något som de flesta hästägare kan skriva under på).

Hur som helst- när jag tittade på det utlagda kortet fick jag för mig att se vilka mer foton jag lagt ut sedan kanske 1,5 år tillbaka och oj så nostalgisk, och lite tårögd…det ska erkännas, jag blev.

Där fanns flera bilder på min ursöta katt, bland annat en där han ”rider” på Kreon (läs: Kreon står på stallgången och Gullis sitter på hans rygg).

Sedan ett kort på Vicke innan han lastas på lastbilen för att åka till mig från Stockholm efter försäljningen och där jag skriver att jag är förväntansfull som ett barn på julafton (så klart). På kortet syns en Vicke som nog väger minst 50 kilo mindre än idag men med sin karakteristiskt söta uppsyn.

Ett kort när vi rider på en stubbåker där det se ut som om vi förföljs av en skugga- min fråga är om det är Kreon som följer oss från sitt moln?

Och fotot där vi rider i djup snö- jag minns att denna försvann HELT dagen därpå och alltså efter bara 24 timmar (Skåne i ett nötskal)?!?!?

Givetvis är även älskade Soya med i galleriet, både när hon ”tar täten” när jag rider ut på Zack (mer nostalgi….han finns inte mer…) och när hon träffar sin syster på deras årliga sommarutflykt vid Saxstorps-sjöarna.

Ja, tänk så många minnen på en handfull kort och jag inser att livet…för det mesta…är bra härligt för oss med djur….