När jag kom till stallet efter jobbet möttes jag av en ljuvlig syn- 2 nyskodda framhovar 🙂 .
Ja…det är väl bara en knäpp hästägare (med en häst med kassa hovar) som kan yvas av sådana syner men det bjuder jag på 🙂 .
Det blev ett pass i ridhuset där jag fokuserade på en lägre form men med näsan så långt fram jag kunde få den och jag fick ett väldigt fint sug i tyglarna och swing i gången innan jag avslutade.
Förstår absolut känslan. Hade en häst tidigare som var en mästare på att kliva av sig skorna. Minns jag alltid blev glad när jag (det första jag gjorde) kollade om skorna satt kvar när han gick in från hagen.
Det har blivit en (o)vana hos mig också- detta ständiga kontrollerande av skorna/ hovarna.
Är så glad att Vicke inte har sulor längre- det hade nog ökat både min oro och antalet avtrampade skor.
Gilla!
Känner igen det där precis… Min ena häst har alltid haft lätt för att trampa av sig skorna. Det första jag gör när jag hämtar honom i hagen är att scanna av alla hovarna och hjärtat står still en stund innan jag kan andas ut – ”de sitter där de ska, alla fyra”. 🙂 Extra spännande är det imorgon när vi ska tävla på eftermiddagen och han ska gå ut i hagen på förmiddagen, man vet aldrig om man kommer iväg med honom eller om någon annan häst i stallet får vara stand-in… 😉
Åhhh vad jag känner igen det där med att hjärtat står stilla en sekund…
Men du HAR i alla fall en ”stand in”!
Förra veckan hade jag jättesvårt att ladda inför tävlingen på lördagen för jag var mer eller mindre säker på att skon skulle ryka innan dess och hovslagaren var utomlands.
Vilken trevlig överaskning:-)