Nu har jag precis kommit hem, klockan är kvart över fem och man kan tro att det är mitt i natten! Kolsvart ute är det och när jag mötte en av stallägarna för en stund sedan höll jag på att säga ”godmorgon” mer van vid mörkret på morgonen som jag är 🙂 .
Vickes motion klarades av i morse- en härlig start på morgonen och veckan.
Idag la jag lite tid på en av våra akilleshälar: travökningarna.
Dom HAR faktiskt blivit bättre (betyg 6,5 på senaste tävlingen) och nu har man lite ”Totilas-känsla”- i alla fall tills man tittar i speglarna ha ha ha!
Skämt å sido men från att ha varit max 5,5-mässiga, springiga och extremt skumpiga för ryttaren finns det nu faktiskt en form av kadens och svävmoment och man sitter obehindrat i sadeln- nåja….nästan 🙂 .
Hur har du jobbat för att förbättra ökningarna? Min ena häst (5 år) har egentligen en bra trav men han har svårt att ”hitta takten” och göra travökningar på tävling när han dessutom är spänd är inte så lätt… 😉
Jag har faktiskt inte fått till något som ens liknar kadens och svävmoment förrän jag fick Vicke så stark att han orkade att gå i en bra samlad trav, dvs inte bara långsam utan med bibehållen energi.
Ur den bra samlade traven har jag kunnat rida så pass mycket tempovariationer att det till slut är i alla fall en ”svag” mellantrav- men hellre detta, dvs ingen superökning men ändå att man ser att något händer än att hästen bara springer fortare och är nästan omöjlig att sitta på.
Så korta sekvenser med så mycket tempovariationer som det går utan att spänst och ”lätt-suttenhet” försvinner är mitt tips.
Precis så tränar vi också 🙂
Min häst tar ju all spänning i ryggen så det gäller verkligen att inte pressa för mycket eftersom han då blir näst intill omöjlig att sitta på (aldrig upplevt dess like faktiskt).
Och bortsett från att man inte kommer till någon vettig ridning om han skulle spänna ryggen så mycket så ser det ju inte klokt ut ha ha.