En kommentar från en annan hästägare fick mig att vilja dryfta frågan nedan med er- kanske har ni erfarenheter att dela med er av?
Hästägaren påstod att det är stor skillnad på att tävla i olika delar av Sverige och tog bland annat Stockholmsregionen, Skåne och Norrland som exempel menandes att konkurrensen var mycket tuffare i de 2 förstnämnda landsändarna jämfört med den tredje.
Själv har jag bara tävlat i Skåne och inte heller sett ekipage tävla i andra delar av Sverige så jag kan varken säga bu eller bä om ovan.
Minns att en vän från Stockholm för något år sedan åkte till Norrland och tävlade med 2 hästar och formligen sopade banan med konkurrenterna men detta var hästar som stod sig mycket väl i konkurrensen även på hemmaplan så det kan man kanske inte använda som måttstock?
Minns också hur en vän från Norrland som såg mig rida Decima påstod att VI hade sopat banorna i hennes del av Sverige (vilket vi definitivt inte gjorde i Skåne) men detta var många år sedan och EN persons subjektiva åsikt.
Men vad säger ni läsare?
Har ni tex flyttat från en del av Sverige till en annan och upptäckt skillnader i konkurrens?
Var i Sverige var detta och blev detta till er för eller nackdel så att säga?
Jag har tävlat i Östergötland, Stockholm, Västmanland och Västergötland. Jag har inte uppfattat jättestor konkurrensskillnad när jag flyttat, men konkurrensen har däremot ökat över tiden. I Västergötland tyckte jag dock alltid att konkurrensen var tuffare runt Göteborg (+ ca 5-7 mil) än om man åkte österut.
Jag tävlar i mellan- och södra Sverige. Upplever hästarna ”bättre” i söder men tror det beror på längre säsong och att man tidigare kan påbörja utomhusträningen. Rider mest fälttävlan och åker inte lika långt för en dressyr- eller hopptävling så där är mina erfarenheter geografiskt mer begränsade.
Har tävlat i Göteborg och Bohuslän, Västergötland samt Halland och sedan två år tillbaka i Skåne. Tycker inte det är någon skillnad alls på konkurrensen mer än möjligtvis att det här i Skåne är mer proffs ute på tävlingsbanorna även i lägre klasser (de tävlar mycket unghästar och de sätter ju en viss nivå på klassen.
Jag tror att det är rätt omöjligt att besvara för en ryttare som själv tävlar?
Jag har besökt tävlingar i Västernorrland, Jämtland, Västerbotten, Gävleborg, Stockholm och Västmanland och tycker nivån har varit snarlik.
Men då återstår ju banns mig kring tre fjärdedelar av Sverige som jag inte har sett och även om jag är en ganska flitig tävlingsbesökare är det kanske 100-200 tävlingar jag sett under 10 års tid…
…och hur aktivt har jag tittat?
De jag TROR skulle kunna uttala sig om konkurrens och kvalitet över Sverige är de domare som i princip är heltidsdomare och som dömer över hela landet, de kan nog se och analysera eventuella regionala skillnader?
Jag tror personligen att skillnaden mellan olika tävlingar (t ex meeting med bra cuper alternativt endagarstävlingar utan uppstallning, de attraherar lite olika ekipage och de som ”tränar” på en ny nivå eller debuterar gör det mer sannolikt på en tävling som kostar mindre och är mindre viktig) och mellan domare (avseende poäng/procent) är större än eventuella regionala skillnader.
Sen självklart, ju fler ekipage ju fler BRA ekipage. Men också fler mindre bra ekipage 😉
Alla nivåerna av ekipage blir ju fler när man är fler liksom 😀
Vad gäller ”tävlande i allmänhet” kan jag som sagt inte uttala mig, däremot har jag reagerat på en grej när det gäller dressyr på säg MSVA/ St Georges-nivå.
Jag brukar tex läsa Nina Rademakers blogg och när jag kollat på startlistorna till de klasser där hon deltagit (i Stockholmsregionen) har jag tyckt att det har vimlat av massor av skickliga ryttare som man vet även tävlar på ännu högre nivå med andra hästar= i min värld tuffare konkurrens än om man skulle åka längre inåt landet för att tävla?
Samma sak med Skåne- även här vimlar det att erkänt skickliga ryttare som man ”tvingas” möta om man vill rida MSV A (ibland även MSV B) och uppåt.
Detta är förvisso ganska naturligt eftersom många/ de flesta (?) proffsryttarna är stationerade i Skåne/ kring Stockholm eller i varje fall finns i majoritet just i dessa regioner.
Jag håller definitivt med dig. Jag tävlar MsvA/St George i Skåne och jag läser också Ninas blogg. De tävlingar hon rider i Stockholmstrakten är fullt jämförbara i konkurrens med motsvarande klasser i Skåne. I de flesta fall är åtminstone 25% av de startande proffsryttare eller ryttare som har erfarenhet upp till GP. Det räcker att åka till Halland för att öka sina chanser att få en placering. Det är ofta samma domare som i Skåne men startfältet innehåller betydligt fler ”vanliga” hobbyryttare. Jag kan också jämföra med Småland. Jag kommer ifrån Kalmar och har tävlat i Småland i många år innan jag flyttade till Skåne för drygt 10 år sedan. Det är betydligt lättare att placera sig där. Det finns såklart fantastiska hästar och duktiga ryttare där också men de är inte alls så många. Alltså är det lättare att få en placering.
Jag hade välkomnat en uppdelning av proffs och hobbyryttare i resultatlistan för att göra det mer rättvist. Å andra sidan är det fantastiskt roligt när man nosar proffsryttarna och deras miljonhästar i hasorna. Och det händer ju då och då att man faktiskt lyckas slå ett och annat proffs också. Men då beror det ju förmodligen på att denne hade en dålig dag på jobbet ;).
Måste även tillägga att jag är mycket imponerad över Nina Rademaekers. Att ta sig an en häst med sådana problem och att lyckas med tålamod och stor skicklighet ta sig upp till svår klass med imponerande resultat inom loppet av ett par år. Stor respekt till henne! Sen finns det en annan blogg som jag också följer där ryttaren har en extremt talangfull häst där hen sopar banan med konkurrenterna i sin del av Sverige. Måste vara en ynnest att ha en sådan häst men jag blir inte lika imponerad av resultaten och hur snabbt de klättrar i klasserna.
Då är du och jag överens i alla fall hi hi….
Och visst är det roligt när man någon gång slår ett proffs- det har faktiskt hänt mig en hel del gånger på den tiden jag tävlade Heron framför allt men även Décima.
Att stå bredvid Royne, Maria Gretzer och Peter Eriksson på prisutdelningen har varit superkul, liksom att slå godkända dressyrhingstar i början av deras karriärer.
Håller för övrigt helt med dig angående Nina R som jag inte känner men uppfattar som både kunnig och framför allt ödmjuk.
Och visst har hon slagit sig fram i hårdast möjliga konkurrens för i alla fall för mig ÄR det en skillnad att tävla mot 30-40 startande varav en del ”proffs” i Stockholm mot att tex åka ut i ”obygden” och möta 9-10 ekipage där alla är ”amatörer”.
Fast det vore väl förskräckligt tråkigt att dela amatörer och proffs?
Bara att definiera vem som är proffs respektive amatör blir jobbigt, de som jobbar med hästverksamhet = proffs gör ju att alla ridlärare är proffs medan Nina R som verkligen elitsatsat i många år jobbar med en webshop = amatör? 😀
Redan nu är det ju kval till nationell nivå, och pratar vi just MsvA/StG (vet inte varför vi fastnade på den nivån, kanske för att det är en ganska hög nivå för oss vanliga hobbyryttare men en nivå som även de som tävlar för att nå internationell nivå också behöver tävla en del?) så kan man kanske tycka att regional MsvA är för nybörjarna i klassen framförallt medan de nationella drar bättre startfält?
Fast jag vill nog fortfarande gärna få tävla mot proffsen, hur mycket amatör jag än är 😀
Så ingen uppdelning proffs/amatör, tycker jag!
Varför är hennes klättring inte lika imponerande som Ninas? Nina har ju avancerat fortare uppåt?
Tävlat i Västergötland Östergötland Värmland Dalsland göteborg/Bohuslän Halland Skåne mm och det erbjuds mer tävlingar i Skåne och då är det lättare att få rutin.