På en tävling nyligen såg jag en ryttare som stod i närheten av sin häst och rökte och då slog det mig hur otroligt ovanlig den synen är numera- tack och lov om ni frågar mig.
Att många ridanläggningar är rökfria har säkert gjort sitt till ovan men frågan är om det inte också är en attityd-fråga hos de som rider?
Att det liksom inte hör ihop med ridning att röka, eller vad tror ni?
Minns förr på ridskolan då man kunde se enstaka ryttare sitta till häst med tänd cigg- det kan jag inte påminna mig när jag såg senast!
Jag tycker att rökning överlag är vidrigt. Tur att det börjat bli en mer ovanlig syn på ridanläggningar.
Börjar det inte bli alltmer ovanligt överallt i samhället eller är det ett önsketänkande från mig?
Det är liksom ”låg-status” att röka numera, eller?
Upplever också att det blivit låg-status att röka. Däremot är jag förvånad över att så många tonåringar fortfarande börjar röka. Finns ju ingen som kan ha missat hur farligt det är och en annan fundering är hur dom finansierar det.
Det hör väl fortfarande till att man känner sig vuxen gissar jag?
För mig är rökning höjden av ”trashighet” och jag kan inte för mitt liv förstå hur man kan göra det (dyrt, farligt, äckligt, sunkigt, fult). Däremot läste jag ganska nyss att rökning har blivit inne bland ungdomar igen som vill visa att de har pengar, dvs ”råd att röka”. Väldigt tragiskt om det stämmer. Och i mina ögon är rökning DEFINITIVT låg status.
På 80-talet var det ganska vanligt att folk red och rökte samtidigt men som sagt – det ser man tack och lov sällan nu för tiden. Nu har istället cigaretten ersatts av mobiltelefonen och det är något som jag också har väldigt svårt att förstå. Tycker det ser väldigt illa ut att sitta och surfa på sin mobil när man t ex skrittar fram på en tävlingsplats (inte alls ovanligt, särskilt inte på hopptävlingar om man ska generalisera). När man tävlar utomlands är det böter på det, kanske dags att införa här hemma också?
Läste i en diskussion om mobiler på framhoppningen världens sämsta ursäkt: att det var ett bra sätt att veta hur långt man hade kommit inne på banan, dvs vems tur det var att starta?!?! Hallå….det finns det väl många andra sätt att kolla än att stirra ner i en mobil???
Har faktiskt aldrig sett det på dressyrtävlingar (än?).
Ja, rökningen i stallmiljö har ju minskat kraftigt. Jag jobbade ju bl a med kampanjen ”Rökfri Ryttare” på SvRF i slutet av 90-talet – en sån kampanj skulle ju inte behövas idag. Jag har inte heller särskilt många vänner som röker -vi konstaterade till exempel i somras när vi hade en fest med ca 20 vuxna att ingen där rökte. Men jag stör mig faktiskt väldigt på hur många det är som står och röker på tågperrongen – och gärna inne i kuren där det är lä. Det är tre avdelningar på kuren, och det är inte ovanligt att det står en rökare i varje. Sen är mardrömmen att man hamnar bredvid en inbiten rökare på tåget – särskilt om man ska åka långt…
Samtidigt kan jag tänka tillbaka på när jag gick gymnasiet och ofta åkte pendeltåg mellan två orter. Då bestod tåget av två stora kupéer – en för rökare och en för ickerökare. Den för ickerökare var för det mesta knökfull, för de som rökte satte sig gärna där och gick bara över till rökkupén just för att röka. Och när man hade varit ute på kvällarna tog man alltid av sig finkläderna och hängde dem på balkongen för att vädra ur den värsta röken innan de gick i tvättkorgen…
FÅR man röka i dessa kurer? Låter konstigt (och äckligt).
Jag vet inte om det är tillåtet eller ej, på ”vår” station är det iaf rätt vanligt – och jag har inte sett några skyltar som förbjuder det.
På mitt jobb på ett stort globalt företag sitter jag på huvudkontoret där utveckling, företagsledning, försäljning, inköp mm mm sitter med omkring 100 tjänstemän. Endast 3 av dessa 100 röker. Kan inte annat än att hålla med om att det verkligen är ’låg-status’ att röka.
Jag som arbetar inom Socialtjänsten sedan mer än 25 år kan verkligen skriva under på att rökning i mångt blivit en social markör.
Jag ser en klar överrepresentation bland klienter med tex psykisk problematik än bland ”genomsnittsbefolkningen” vilket jag förklarar med att rökning är en form av självmedicinering för att tex lugna ner sig.
Annars borde ju Socialtjänstens klienter vara de som rökte MINST eftersom de har så små inkomster och rökningen bara blir dyrare och dyrare.
Att kalla ett beroende låg-status är väl kanske lite att ta i? Jag blir så innerligt förbannad på att höra saker som sunkighet, trashigt o.s.v. Rökberoende är lika mycket en sjukdom som t.ex. alkoholism eller annat drogmissbruk/beroende. Klassas mer eller mindre som sjukdom, jag lovar det är inget man bara väljer att stänga av. Eftersom det är dopaminet som påverkas så är det ju dessutom så att det inte bara handlar om att få sitt nikotin utan kan vara starkt förknippad med att klara olika typer av psykisk ohälsa, pratade med en av våra patienter häromdagen och berättade i vilka olika måenden hon satte in cigarett som en sorts behandling. Men det är väl lågstatus och sunkigt med psykisk ohälsa också? Jag blir så djävla förbannad över att folk som inte själv har ett beroende går in och fördömer andras beroende.
Man räknar med att ca 2020 kommer fetma att kosta samhället lika mycket som rökare, men det är väl också sunkigt? Eller hur sunkigt är det inte med åldersdiabetes som man drar på sig av att svulla för mycket socker? Att sitta och uttala sig om sådant man inte har en djävla aning om är så helt fel. Jag har inga som helst problem med att inte ta heroin, dock fördömer jag inte dem som gör det som fallit offer för det. Alkoholism är väldigt högstatus, så pass att det ska öppnas en helt ny mottagning inom beroendecentrum för de ”finare” inom kort.
Jag har ett helvete med mitt nikotinberoende och skulle gärna bryta det pronto om jag bara kunde. Men jag är väl typiskt lågstatus, trashig och sunkig. Nä fy skäms att sätta sig över andras ohälsa och beroende. Fy fan helt enkelt!!!!
Man gör alltid ett val. Det finns väl ingen som tvingat dig att börja med nikotin? Jag har själv rökt i 5 år men har slutat sedan många år tillbaka. Jag har varit sockerberoende och tagit mig ur det också. Det är mina egna val som gjorde mig beroende av nikotin och socker. Min mamma röker och jag tycker det är skamligt när hon säger att hon inte har råd att ta tåget och hälsa på sina barnbarn. Men röka det har hon tydligen råd med. Min pappa har rökt i 40 år men har slutat sedan 10 år tillbaka. Vill man så går det absolut att sluta med nikotin. Och samma med fetma. Valet är personens eget om man vill stoppa i sig så mycket så man blir fet.
Linda, jag tror jag ska säga till våra patienter på måndag att det bara är att välja :/
Ser man på det så tycker jag att man inte har någon som helst förståelse för någon människa. Tror du på fullaste allvar att missbrukare väljer att knarka? Tror du verkligen att det är så lätt? Klart att det går att sluta med nikotin och andra droger, men det är jävligt svårt. Jag tycker du har en riktigt rutten människosyn. Du vet väl att det finns massor av missbrukare som väljer drogen framför sina egna barn? Tror du det är ett aktivt val? Nä du det är inte riktigt så enkelt. Det går men det är så himla svårt för vissa. Dock är jag glad att det finns massor av härliga människor inom missbruksvården som har empati, vilket du helt tycks sakna.
Jag tycker personligen det är en mycket mer rutten människosyn att skylla på att det är svårt. Klart att det är svårt, det är skitsvårt.
Det jag tycker är konstigt med en del som missbrukar är att en bara förväntar sig att få hjälp. Med matmissbruk, rökavvänjning och så vidare(givetvis inte alla, långt ifrån)
Många med olika typer av missbruk har också psykiska sjukdomar och bakom tyngre missbruk ligger ofta trauman och psykisk sjukdom och det är av helt annan dignitet.
Men att blir rökare eller gravt överviktig är ett val. Det är fler och många års dåliga val som leder till att man blir överviktigt eller får någon rökrelaterad sjukdom. Jag har helt ärligt inte mycket empati för de år ut och år in missköter sin hälsa för att sedan låta någon annan ta räkningen. Tvärtom jag blir jäkligt provocerad när jag tänker på att de pengarna kunde gått till andra saker, till de med sjukdomar som de själva inte bidragit till att få.
När man är fast i ett beroende så kan det såklart vara ett helvete att ta sig ur det. Men någon gång har alla gjort ett val för att hamna i ett beroende. Alla människor vet att det är farligt med droger oavsett om det är alkohol, narkotika eller nikotin. Varför börjar man då öht?
Jag lämnar denna diskussion med att säga att jag är glad att jag är född och uppfostrad av föräldrar med sunda värderingar. Många av de tyngre missbrukarna brukar faktiskt säga att klarar man att sluta med nikotin så klarar man att sluta med som helst. Att tro att det skulle vara ett undantag med tyngre missbruk visar bara hur oinsatt man är. Ingen fördömer droger mer än jag, men jag fördömer inte människorna. Ska man börja diskutera kostnader så är väl ridningen något av det första man ska lägga av med, kostar sjukvården mycket, för att inte tala om idrott i sig. Står fast vid att jag tycker det är riktigt rutten människosyn, tvi vale!
Jag förstår faktiskt inte kopplingen mellan ridning och exempelvis avgiftning, magsäcksoperation. Min häst betalar jag helt själv, det är inget samhället betalar. Jag har heller aldrig behövt uppsöka läkarvård för min hobby även om jag vet att det såklart händer. Men det är en väldig skillnad på att idrotta och därigenom skada sig och sedermera uppsöka vården. Idrott och fysik aktivitet ger bättre hälsa och friskare liv. Någon man knappast kan säga om rökning, därför tycker jag jämförelsen är mycket konstig.
Själv är jag uppfostrad för att ta ansvar för mina egna handlingar och att ta hand om mig på bästa sätt. Jag förväntar mig inte att andra ska städa upp mina misstag.
Jag har varit storrökare i dryga 20 år. Som mest satte jag i mig två paket om dagen. Och light var inget för mig. Med åren inser man ju att det kanske inte är så smart så jag bestämde mig för att sluta. Och ja, man kan alltid välja. I alla fall när det handlar om att röka, äta, supa mm. Visst finns det ett sug som dyker upp allt mer sällan men så länge man vet att valet är rätt är det mindre jobbigt att stå ut.
Och klarar man inte av att sluta med det fysiskt framkallade beroendet av cigaretter på egen hand finns dels läkemedel mot det (Champix) eller nikotinersättningsmedel att ta till.
Men oftast visar det sig att det inte är det fysiska beroendet som är problemet utan det psykiska, och då är det i allmänhet viljan att sluta som inte är tillräckligt stor.
Taskigt, men tyvärr sant.
(och såklart finns samma problem med andra beroendeframkallande ämnen, det är t ex inte alla narkomaner som blir hjälpta av metadon-program men de är i allmänhet så svåra att komma in i så för att ens få det behöver man uppvisa en väldig vilja till förändring. I jämförelse har de som röker och snusar ganska enkelt att ersätta cigaretterna med nikotin på annat sätt (spray, tuggummin, sugtabletter, plåster) och det finns en miljon en lagliga coaching-metoder att ta till men oftast VILL man faktiskt inte sluta så mycket att man gör den insatsen. Nej det är inte enkelt, men det är heller inte synd om en… Jag är så radikal så för min del vore det lika bra att förbjuda nikotin och alkohol också, finns det folk (vuxna myndiga) i upplysta Sverige som inte klarar av dessa droger utan att bli beroende så ska det inte vara lagligt oavsett om vi är fler som klarar av att hålla oss ifrån det och/eller sluta)
Jag feströker och har därför funderat en del på det här med rökning. Dels undrar jag om benägenheten att bli beroende avgörs av tex psykisk hälsa eller gener – jag har tex aldrig blivit beroende trots att jag rökt mellan ett och fyra tillfällen i veckan i 10 år (med vissa kortare uppehåll pga tenta- eller träningsperiod) medan jag har vänner som redan efter några veckors feströkning har börjat ta ”en enda” på vardagsmorgonen och sedan blivit fast. Dels har jag också inställningen att det är ”låg status” att röka (ja, hyckleriet är strong in this one, hehe) och tycker att det är rätt äckligt att hamna bredvid en rökare på tunnelbanan eller bussen kl. 07.15 en tisdag. Det känns som om rökningens status har sjunkit fort och jag undrar om inte det bevisar att beroendet faktiskt är ett val – hos de som är måna om att inte uppfattas som trashiga (dvs ofta de som inte vill tas för arbetar- eller underklass, om jag ska vara frank) verkar i alla fall viljan att slippa sunk-stämpeln vara starkare än beroendet, eftersom jag upplever att fler ur den ”gruppen” har slutat röka under de senaste 10 åren. Grov generalisering förstås, men det är min iakttagelse.