På tal om gårdagens fråga om vintervila undrar jag om ni någonsin har tyckt att någon tränar sin häst FÖR MYCKET?
Alltså inte ”tränar fel/ ensidigt” utan just för mycket, rent fysiskt (uttröttande)?
Själv kan jag faktiskt inte påminna mig om att jag har ansett detta vid ett enda tillfälle, och då har jag ju ändå sett en hel del hästar ridas/ tränas de senaste 30 åren.
Att ”man” rider…tja kanske inte ”för lite” men att man tveklöst hade kunnat rida MER utan att hästen tog skada tycker jag däremot är otroligt vanligt; det förhållandet skulle jag nog påstå råder hos kanske 80 % av alla hästar/hästägare.
Min definiton av ”skulle orka ridas mer” är då man har en vuxen, fullt frisk häst som rids max 5 dagar i veckan, i snitt 45 minuter (från det att man sitter upp tills man hoppar av) och på max LA-nivå.
Men som sagt; att man ”rider livet ur hästen” har jag då aldrig varit med om.
Jag vet en hästägare som för många år sedan kunde rida 2 pass om dagen på sitt halvblod- hästen tävlade i hoppning med mycket stor framgång så uppenbarligen mådde den bra av den extra motionen.
Sedan vet jag en annan hästägare som frekvent kunde rida upp emot 2 timmar i ridhuset men inte heller hens häst tycktes någonsin uttröttad- att det sedan var fel sorts ”malande” träning där hästen enligt mig mest sprang omkring och kanske inte jobbade så värst mycket är en annan sak.
Jag tror inte jag vet någon som rider sin häst för mycket. Däremot fick jag själv höra på omvägar att jag minsann borde ha en till häst eftersom jag red Heddan alldeles för mycket. Det var ett märkligt påstående eftersom människan inte ens stod i samma stall som mig och därför knappast kan ha haft någon större inblick i hur mycket eller hur länge jag red min häst.
Heddan var då tio år och fullt frisk. Reds sex dagar i veckan blandat dressyr, hoppning och skogsridning ca en timme åt gången.
Fast nog ser jag rätt ofta ekipage som rider för hårt enskilda pass?
Det är ganska vanligt både inom hoppning och dressyr att hästar tränas när den redan fått mjölksyra och är ”stabbig” i musklerna, och det är ju något som knappast bygger upp men är en risk för skador eftersom musklerna inte längre lika effektivt skyddar skelett och leder.
För mycket som i att det harvas som du skriver är också väldigt vanligt… Gör saker bra och inte så många gånger är ju bästa träningsmetoden, tror det Emelie Nyreröd som skrev ett intressant inlägg om det en gång i tiden där hon skrev om att hon gjorde saker (rörelser) en gång åt vardera håll per ridpass, funkade det bra var det bra men funkade det sämre var det i grunden korrigeringen skulle komma (och gjordes) och inte i rörelsen typ… Måste se om jag hittar inlägget, det var intressant! 🙂
Så nja, jag håller inte med! 😀
DÄREMOT tycker jag många ryttare rider med för låg kvalitet och krav.
Red man bättre, med mer precision och mer genomtänkt skulle man få ett bättre jobb snabbare och utan så mycket harvande.
Men det är inte så himla lätt att rida så jag förstår att jag och andra hamnar i att rida femton öppnor i rad… Man behöver som ryttare träningen också, inte bara hästen.
Bra skrivet JohannaB! Jag ser ju inte så många andra människors vardagsträning dagligen, men det jag tycker mig se idag är en trend att hobbyryttare som köper väldigt unga (oinridna) hästar jobbar dem för mycket för tidigt. Det longeras och tömkörs, miljötränas och sadeltämjs flera dagar i veckan ibland redan som ettåringar. Jag tror dessutom att man kan få bättre resultat genom att ha en god och konsekvent grundhantering av de unga hästarna (och det får gärna vara dagligen), men man behöver inte göra avancerade saker eller utbilda dem vid så tidig ålder. Men detta är ju inte i första hand ett fysiskt problem för hästarna utan snarare ett psykiskt. Då jag arbetade och stod uppstallad hos min tränare som ung red jag ofta min egen häst två pass om dagen , och det var inga mesiga pass. Däremot så trappades ju träningen upp mot den nivån. Då stod det flera ryttare ur fälttävlanseliten i det stallet så man såg ju också hur de jobbade med kondition och uthållighet.
För de allra flesta hobbyryttare med ridhästar tror jag dock att det är den egna tiden som är begränsningen till ridmängden. Att träna smart och se till att man får ut så mycket som möjligt av den tid man sitter på hästen slår ju för det allra mesta kvantitet, så det behöver ju inte vara dåligt heller.
Jo, enskilda pass där man rider för länge har jag också bevittnat (och själv genomfört), det är sant.
Fast då handlar det till 90 % om ”träning gone wrong” tror jag- inte att man så att säga medvetet planerat att rida så länge.
För det är precis som du skriver; det gäller att sluta innan den uppåtgående träningskuvan planar ut och till och med börjar gå neråt.
För enligt min erfarenhet kommer man i princip aldrig tillbaka till den optimala ridningen när hästen väl blivit trött- inte under DET ridpasset i alla fall.
Så försöker jag träna: att sluta innan tröttheten infaller och medan allt fortfarande känns ”på topp”.
Mja, det är nog svårt att motionera en häst för mycket – däremot som du och andra redan har skrivit så har jag sett många som motionerar sina hästar på ett slitsamt, ”malande” sätt med hårda tag och då blir det ju för mycket, även om det egentligen inte är fysisk aktivitet som blir för mycket utan själva formen av den. Rida på samma (dåliga) underlag varje dag, nöta runt, runt, runt på en volt huur länge som helst utan paus och bara rida med hand med mål att hästen ska böja, böja… böja lite till på nacken! :S