Fick några frågor från bloggläsaren Johanna som jag tänkte svara på i dagens inlägg:
Vad är era styrkor och svagheter?
Vad ska ni utveckla i vinter? (utvecklingsområden)
Och hur planerar du utveckla dem?
Vår styrka är väl att både Vicke och jag är arbetsvilliga- på träning upplever jag aldrig att Vicke är seg och/ eller känns styv och spjärnig.
Gångartsmässigt räcker alla tre till för vår nivå (MSV) och Vicke har en ”bra mun”,rör sig taktfast och är rak i båda varven, dvs går sällan på dubbla spår/ kränger.
Själv är jag alltid extremt motiverad, strukturerad och har enorm självdisciplin så får vi bara vara friska så kommer inte tex eventuell trötthet, frusenhet eller dåligt väder att stoppa mig från att följa uppgjorda planer.
Den största svagheten just nu är formen och den påverkar ju allt höll jag på att säga.
Rids hästen inte i korrekt form blir det avdrag på allting i programmen- så är det ju.
Så vintern ska ägnas åt att förbättra formen- näsan måste upp och fram då Vicke, framför allt på tävling, kryper ihop, blir kort i halsen och låg i formen.
Eftersom formen i alla fall delvis hör ihop med styrka kommer jag att jobba med denna också- exempelvis genom samlande galopparbete.
En annan akilleshäl är ju travökningarna och här tänker jag ta cavallettis till hjälp, inspirerad av en artikel jag läste på nätet nyligen.
Galoppombytena måste också bli säkrare och längre fram i träningen kommer ju seriebytena in.
Sedan tycker jag att det mesta påverkar det mesta om ni förstår vad jag menar och jag tror att ”bara” bättre form och en starkare och bärigare häst kommer att förbättra sig på de flesta punkter dvs de rörelser som vi visar upp när vi tävlar.
Och vad gäller tävlandet så har jag insett att Vicke blir avsevärt otittigare om han får gå 2 klasser och glo av sig i den första så jag kommer att försöka att hitta lämpliga tävlingar som erbjuder detta.
Men för att sammanfatta så kommer fokus att ligga på formen, ökad styrka, travökningar och byten.
Givetvis ska jag fortsätta att förbättra allt annat också- skolorna så klart tex men fokus kommer nog initialt att ligga på ovan.
Har ni tips på bra övningar får ni så klart gärna förmedla dom!
Kul!
Älskar mål- och utvecklingsdiskussioner (eller diskussioner, det är ju inga diskussioner utan du vet ju själv hur det är (kanske med hjälp av tränare såklart) men inlägg som handlar om utvärdering och utveckling då, DET gillar jag 😀 ).
Angående formen, nu är det ju olika på olika hästar, men kryper han in kan det vara ide att testa att istället för att försöka rida upp och fram först rida NED och fram.
Låter kanske galet men om man i en lägre form (t ex i början av passen och som variation under passet) verkligen kan rida FRAM nosen så nosen trots den låga formen är framme vid bettet och i eller framför (!) lodplan brukar man ha hittat en väldigt fin kontakt från bakben till bett och utifrån det brukar det sällan vara svårt att rida fram nosen i en högre form.
Det är alltså betydligt svårare än de flesta tror, i en låg form är det en typ av balansering att ta in nosen lite tror jag? Men det är en skonsam träning som man kan arbeta med under hela ridpasset, att hela tiden kunna gå tillbaka till en låg form och rida fram nosen (med skänkeln till en fin kontakt i handen) mellan de andra övningarna.
Jag gillar den i alla fall, tycker det är en ganska tekniskt svår övning men som är lätt och skonsam att jobba med ofta 🙂
(min erfarenhet är att rida upp och fram lätt kan bli lite av att ”lyfta” hästens huvud istället för att rida fram det, i den låga formen går det inte att lyfta framåt utan där måste man hitta det via skänkeln så det är kanske därför jag använder den här kontrollövningen? men varning för att det är svårare än man tror, man bör nästan ha speglar och/eller tränare på marken för att veta hur långt man har fram till lodplan med nosen för ofta rider man bakom trots att man tycker att man fått fram nosen :))
Har precis hoppat av hästen och tränat exakt som du beskriver- fast bara i början och slutet av passet. Bra påminnelse att man kan göra det under passet också.
Man måste verkligen akta sig för att rida för mycket ”tygelridning” och mer fokusera på att bakbenen driver.
För det är nog oftast där det brister- när bak-kärran är för oengagerad är det lättare för hästen att bara fällan in och ner huvudet.
Jag jobbar också just nu med att få nosen framåt i (mycket) låg form – jättebra arbete! När det gäller styrka finns ju ett helt kapitel i min bok med styrkeövningar som syftar till att få starkare och mer bäriga dressyrhästar.
Vad har du skrivit för bok?
http://www.adlibris.com/se/bok/hoppovningar-for-dressyrekipage-9789153436959
Sen älskar jag ju som sagt det här arbetet, jag skylle bryta ned saker ännu mer och analysera ännu mer om jag var du (men det beror som sagt på att jag gillar att tänka ridning avsuttet, när jag väl rider gör jag det mycket på känsla och instinkt men då gäller det att analysera avsuttet för annars är risken att jag bara gör saker som känns bra :D)
Jag brukar t ex när det gäller tävlingsridningen gå igenom programmen moment för moment, och verkligen bryta ned dem i småbitar. Det finns t ex hörnpasseringar som jag ofta rider bra i program (t ex de innan ökningarna) medan det finns andra som blir sämre (de efter travökningarna, medan de efter galoppökningarna är riktigt bra!) och så sitter jag och plitar och funderar kring moment efter moment och försöker hitta saker att berömma och vara positiv med (sånt som ska förstärkas ytterligare och som jag bör visa upp att vi är BÄST på :D) medan jag försöker förbättra det jag känner att vi visar sämre.
Sen är ju tävlingsridningen en väldigt liten del av totala utvecklingen, de 6 minuter som jag visar upp 10-20 gånger per år motsvarar ju bara 2-3 ridpass hemma…
…så då gäller det att analysera ännu mer, för på hemmaplan behöver jag ju förbättra och vara än mer nitisk än på tävlingsbanan för att höja vår lägsta nivå ytterligare och komma vidare. 🙂
Jag tycker sånt här är superskojigt som sagt! Märks dey? 😉 😀
Jo det märks 🙂 ! Och även om det kanske inte verkar så så analyserar och funderar jag väldigt mycket kring ridningen.
Men dels är ju detta en blogg och inte en bok 🙂 och då tror jag kanske inte att folk vill läsa hur långa inlägg som helst och dels är jag kanske inte alltid så bra på att ”förklara ridning”.
Sedan tycker i alla fall jag att dressyr är ett evigt detaljnötande- jag älskar det men det blir lätt tjatigt i skrift.
Tja, vad folk vill läsa vet jag inget om jag vet bara att JAG gärna läser om det! 😀
”Först red jag en vänsteröppna och sen en högeröppna” blir tjatigt. Analyser ”när jag gör detta verkar detta hända – det planerar jag att arbeta med så här och så här” är alltid intressant, och intressantare om det är detaljerat!