Jag har noterat att det på träningstävlingar/ pay and ride ibland delas ut poäng/ procent som ryttaren sedan inte kommer i närheten av på ”riktiga” tävlingar.
Jag undrar vad detta beror på: om träningstävlings-domarna är mer generösa för att uppmuntra till fortsatt tävlande eller om man som ryttare rider mer avslappnat (läs: bättre) när det inte är ”på riktigt”?
Om det handlar om en domar-generositet ser jag risken med att en mer oerfaren ryttare blir jättebesviken när den börjar åka på tävlingar och upptäcker att procenten inte alls ligger i nivå med vad man fått när man träningstävlat.
Har ni också stött på denna skillnad?
Absolut men jag kan också se på filmer att jag rider bättre och hästen går bättre på programridningar. Även om varken Heddan eller jag blir speciellt nervösa längre på tävling så blir det ändå en liten anspänning som påverkar. Hon lyssnar lite sämre och min reaktionsförmåga blir lite sämre.
Ja, jag gissar att det är en kombination av båda sakerna många gånger.
Jag har flera gånger sett ”glädjeprocent” när någon varit iväg och träningstävlat och reagerat liksom lite förvånat för att några veckor senare se samma ekipage få ganska många procentenheter lägre resultat.
Sedan kanske detta påverkar olika ryttare olika- en del blir sporrade och andra snarare uppgivna- jag vet inte?
Bedömningen på träningstävlingar kan ju variera från ”helt tävlingsmässig” till ”ridskoleanpassad” – och det gäller lite att förstå sammanhanget tror jag. Om det är en träningstävling på en ridskola som är öppen både för ridskoleekipage och privatekipage kan ju detta skapa lite problem. Jag har full förståelse för att man som domare inte kan sitta och döma ekipage som inte går i form osv helt tävlingsmässigt, det skulle ju inte bli några poäng alls. Men kommer det sedan ett gäng privatekipage som brukar vara ute och tävla så blir det knepigt om de ska bedömas efter samma skala. För egen del tycker jag ju att det är helt ok i såna lägen att domaren dömer olika – dvs jag vill inte ha glädjepoängen utan de riktiga poängen. Sen tycker jag att det dessutom är helt ok att vara öppen med att man dömer utifrån olika skalor. Jag har ridit klubbtävlingar av alla sorter – även såna där man haft lite högre klasser (msv C msv B) och dessa har bedömts precis som vilken tävling som helst (och striden om klubbmästarpokalen i min förra klubb var ofta rätt tuff)