I morse möttes jag av en trist syn när jag och Vicke äntrade ridhuset- dels låg det 2 kvarlämnade bommar på marken men det som var ännu mer trist var de flera bajshögarna som också hade lämnats kvar.
Till att börja med tycker jag att det ser så trist ut med utspridd bajs och jag vill inte behöva kryssa mellan högarna men framför allt är jag varken intresserad av ett sämre underlag (som det ju blir av bajs) eller en högre stallhyra för att man måste ta ut kostnaden för byte av ridhusunderlag någonstans.
Och med grep och tunna/ skottkärra på båda kortsidorna av ridhuset BORDE det inte vara för betungande att städa upp efter sig. Tycker jag….
Vicke skötte sig i alla fall som han skulle och jag fokuserade detta passet på en mestadels lägre form men med näsan så långt fram jag kunde få den.
Jag minns att en annan ryttare inför provridningen av Vicke ”varnade” mig för att han kanske kunde kännas tung i handen när man red men han har sedan dag 1 aldrig visat ens en tillstymmelse till sådana tendenser- snarare motsatsen i så fall, dvs att han är (för) fjäderlätt i handen och inte alltid tar riktigt stöd.
Givetvis vill ”man” inte ha varken det ena eller det andra men i valet mellan pest och kolera väljer jag nog hellre ”fjäderalternativet” framför att kämpa med att baxa upp ett ton framtill i tyglarna.
