Ja, om kommande års ridpass blir som årets sista så kommer jag att vara mer än nöjd- det kan jag säga utan tvekan 🙂 !
Morgonens övningar i ridhuset gjorde mig således inte besviken, tvärtom.
Jag arbetade vidare med samma saker som jag gjort den senaste tiden och nu känns det som att jag behöver ge Vicke en ”reminder” om formen mer och mer sällan.
Och hur gör jag då detta, dvs för att få honom att arbeta i en högre form än han naturligt vill gå i?
Med uppresande yttertygeltag, förstärkt skänkelhjälp (jag rider dock utan sporrar) och med en lätt touchering med mitt dressyrspö, ibland med bara en av hjälperna, ibland med alla 3- det får man liksom känna av.
Jag gör numera också några byten i språnget varje pass och nu börjar äntligen de från vänster till höger att kännas bättre, dvs jag kan sitta kvar och ändå få ett byte på hjälpen, inte ett galoppsprång efter och inte genom att kasta mig framåt i sadeln på ett gräsligt vis 🙂 .
Jag hoppas att jag verkligen snart får till bytena HELT säkert, dvs alltid på hjälpen men dit är det ännu en bit och beror säkert mycket på min egen oskicklighet vad gäller 100 %-ig tajming.
Dagens cavallettis
Som någon påpekade i kommentarerna till ett tidigare inlägg idag har leran åter kommit till Skåne, dvs vi har plusgrader sedan igår och därmed också töande.
Eftersom den hage som Vicke vanligtvis går i just nu ser ut som ovan får han gå kvar i sjukhagen som är helt torr och slät- denna sörja lockar föga faktiskt.
