Spiken i kistan med dessa nya invånare…..
Precis utmed en av grusvägarna som jag måste passera om jag inte vill begränsa mina uteridningsmöjligheter vääääldigt mycket ligger ett hus som mer och mer har börjat representera en riktig skräckens boning vad Vicke anbelangar och det känns både jättetrist och väldigt svårlöst.
Tidigare bodde det en gammal farbror i huset, han gick sällan ut och den sista tiden bodde han inte ens hemma.
När han dog förvandlades hans tidigare så stillsamma tomt till en kombination av byggarbetsplats, lekpark och samkvämscenter och härom dagen kom det som jag betraktar som ”spiken i kistan”- en hönsgård har rustats upp och försetts med adekvata invånare!
Det har nästan gått troll i mitt och Vickes passerande av denna plats- i princip varje gång vi ska rida förbi är det någon form av ”action” i görningen och ärligt talat börjar jag förstå att Vicke numera kastar sig vettlöst ut i den intilliggande åkern i stället för att skritta förbi stillsamt- så som han tidigare har gjort.
Vid ett tillfälle cyklade en typ 3-åring rakt ut från tomten och ut på den smala vägen- precis framför Vicke och jag vågar knappt tänka på vad som kunde ha hänt om jag inte varit mer vaken än vad barnet var.
En annan gång fällde mamman upp någon slags uppblåsbart mini-tält precis när vi passerade och i övrigt är det ett ständigt sågande, bankande, slamrande och hamrande- oftast utom synhåll vilket gör att Vicke bara hör allt detta utan att se vad det är vilket jag har märkt skrämmer honom mer än om han kan se vad som försiggår.
Eftersom man inte ser de bullrande personerna kan man inte heller påkalla deras uppmärksamhet och be dom dröja med vad det nu är de håller på att demolera-jättejobbigt!
När jag red ut på julafton vid 14.00 tänkte jag i mitt stilla sinne att NU skulle jag i alla fall kunna passera huset utan problem men se på f..n- mannen var ute och körde för fullt med allehanda maskiner och vips var Vicke och jag ute i åkern igen.
Nu när jag alltså sett att det även tillkommit höns som syns genom sitt nät vid passerandet på vägen (som går precis vid huset och är mycket smal) undrar jag om det- för min egen SÄKERHET om inte annat måste bli så att jag får hoppa av en bit innan huset och leda förbi Vicke?
Jag är i sak verkligen motståndare till att hoppa av bråkiga hästar vid uteritter men nu har det gått för långt känner jag- Vicke är så rädd just här och när han blir så låst är han inte rolig att sitta på och risken att ramla av bedömer jag som tämligen stor.
Samtidigt måste jag passera detta jäkla hus om jag vill komma någon vart och familjen som bor där ska självklart få göra vad de vill i sitt hus och på sin tomt.
Den åker jag ofrivilligt hamnat i flera gånger är för övrigt odlad mark så där kan/ får jag inte rida även om jag hade velat- således inget alternativ.
Har ni några idéer får ni gärna komma med dom!
Tycker det låter som en bra idé iom att det blivit en ond cirkel just där, så får han uppleva något nytt med en trygg ledare från marken istället.
Jag håller med dig i din uppfattning om att inte sitta av bråkiga hästar men tycker att du tänker rätt i detta fall.
Min pålle trasslar just nu, på unghästars vis, en del när vi är ute och rider men är jag bara tillräckligt tydlig så ger han sig. MEN ibland känner jag att han är väldigt rädd på riktigt och då brukar jag sitta av och leda honom förbi det farliga. Tror att jag har igen det på sikt då jag upplever att han blir tryggare för varje gång vi tillsammans utan att trassla kommer förbi det där som är så farligt 🙂
Trodde det räknades som en gammal skröna att man ”förlorar” för att man sitter av och leder förbi?! Om inte annat får du väl leda fram och tillbaka femtioelva gånger och sedan sitta upp och rida förbi, när han slappnat av.
Men jag har aldrig förstått varför ridning måste bli en kamp om viljor och rädslor. Jag har alltid hoppat av och visat mina nya hästar när de är rädda för något. Har hittills (30 år, 8 hästar) alltid haft hästar som efter några år är totalt bombsäkra och trygga och går på allt, även själva eller med barn på ryggen. Ridning ska vara roligt, även för hästen!
Gör precis som du och det funkar verkligen. Det är en träning i sig att kunna sitta av/upp ute utan problem och något jag tycker att en häst ska klara av. Ibland vill jag hoppa av pga tappar något eller hittar kantareller som man bara måste plocka
Om en häst krånglar pga rädsla är det väl bara bra att leda? Vi vande vår häst att kossor inte är läskiga genom att leda förbi typ 100 ggr. Annars kom vi ingenstans, kunde inte ens lämna gården.
Varför vill du inte kliva av? Om det gör hästen lugnare och tryggare och ridturen säkrare så borde det inte vara nått att ens fundera över.
Jag behöver ju väldigt sällan hoppa av Hedwig och leda förbi henne men har valt att göra det om hon blivit extremt rädd. Det är ju jag som är ledaren och måste kunna visa att det inte är farligt. I höstas slängde hon av mig i samband med att hela skogen var inlindad i vita plastband pga av nån tävling som skulle gå av stapeln där dagen efter. Jag hoppade upp direkt igen men hon var så rädd för den vita plastbiten som fladdrade lömskt i vinden att hon stod på bakbenen igen. Jag valde då att hoppa av och lyckades leda förbi henne efter lite övertalning. Resten av turen skötte hon sig sen helt exemplariskt även om det satt vit plast överallt där det inte brukar sitta så jag kan inte se att jag förlorade något på att hoppa av.
Jag har väldigt svårt att se hur hästen skulle se det som en vinst för att ryttaren hoppar av? Snarare är det väl en win-win om hästen lugnar sig och man kan fortsätta turen. Man får en tryggare häst som förhoppningsvis till slut vågar gå förbi läskiga saker utan att man hoppar av. Det här tänket med att ryttaren aldrig får ge sig, ska visa hästen vem som bestämmer etc är ju bara trams. Blir hästen rädd är det ryttarens ansvar att på ett tryggt sätt hantera situationen. Är det tryggaste sättet att hoppa av – ja gör det då!
Varför jag I SAK är motståndare till att hoppa av vid uteritter (eller alls…men det är väl främst vid uteritter det brukar vara aktuellt) är främst av 2 skäl.
Det LILLA skälet är helt enkelt ”bekvämlighet”, det är inte helt lätt att hoppa upp på en 173 cm hög häst om man står på en kanske lerig väg, påbyltad i termobyxor och tjock jacka- jag känner mig som en Michelin-kvinna med smidighet därefter.
Det största skälet är att jag i enstaka fall upplevt att hästar som liksom ”tillåts” att komma undan med att man hoppar av så fort de blir rädda börjar göra detta mer och mer- vid fler och fler tillfällen.
Och ja, för mig är det en ”ledarskaps-förlust” eller vad jag ska kalla det att jag inte kan FÖRBLI ledaren även i sadeln utan att jag ”måste” hoppa av.
Jag vill ju känna mig så pass säker på min häst att jag inte ens ska behöva tänka på risken att ramla av och på tex tävling, där Vicke också visat tecken på att vara ”tittig” kan jag ju knappast hoppa av.
Nu ska det sägas att den tittighet som förekommit på tävling inte ens är i närheten av den panik Vicke visat vid ovan beskrivna hus/ tomt- jag har ALDRIG för en sekund på tävling känt att jag varit på väg att ramla av vilket jag känt flera gånger vid huset.
Som jag själv ser det har jag i dagsläget några olika alternativ:
1.Inte rida förbi detta hus vilket kommer att innebära att mina uteridningsmöjligheter blir mycket beskurna då jag i så fall antingen får rida på rundor som är typ 30 minuter långa (läs: på tok för korta) eller liksom rida fram och tillbaka på vissa vägar för att få tiden att gå.
2. Fortsätta att skritta förbi huset och tveklöst riskera att ramla av med allt vad det innebär. När jag köpte Vicke fick jag från flera håll höra att han är/ var MYCKET snäll. Det vill jag också påstå att han är i lugna/ normala situationer men jag skulle definitivt inte säga att det är en häst som vem som helst kan rida ut var som helst. De FÅ gånger han blir rejält rädd försvarar han sig tyvärr genom att försöka att stegra sig och kasta sig åt sidan- en mycket dålig kombination och eftersom han dessutom är både stor (173 cm) och stark är det utan tex graman näst intill omöjligt, även för mig som betraktar mig som stark i nyporna, att hålla ner hans huvud så att han inte ska stegra sig. Och att slå över med en häst eller ramla av för att han med blixtens hastighet har kastat sig åt sidan- nej tack!
3. Hoppa av och leda förbi har jag provat när han en gång blev livrädd för en gigantisk fladddrande presenning som täckte en stor bethög och det gick utmärkt, han blev lugn och jag kunde därefter hoppa upp och rida vidare.
Så det verkar som att jag får svälja mina åsikter om att hoppa av under uteritter som det ser ut just nu, i alla fall om jag VILL rida ut (och det vill jag) och inte ramla av (det vill jag INTE).
Jag tror inte att Vicke kommer att utvecklas till en häst som kommer att börja tramsa för ”allt” om han liksom märker att ”aha…hon hoppar av om jag börjar konstra”- nog för att jag har sett detta beteende hos ANDRA hästar enstaka gånger men skulle det uppstå med Vicke får jag ta den striden när den kommer.
Jag är en väldigt feg ryttare och hoppar ofta av när det blir läskigt. Har aldrig nånsin märkt att det har påverkat nån häst jag jag har ridit negativt. Speciellt inte mina egna.
Tvärt om. Om jag visar dom det farliga från backen så kan vi sen rida förbi där utan problem.
Jag rider ofta hästar jag inte känner jätteväl och har en vana att alltid ha lite godis/pellets med i fickan. Det har hjälp mig att bryta mönstret när de blir rädda och få dem uppmärksam på vad jag vill igen. Det kan jag ge dem både från marken o sadeln. Kanske kan hjälpa ibland iallafall
Många har redan skrivit om hur det gynnar ledarskapet om du leder förbi och jag skulle nog vilja tillägga att du helt klart kan ta med ett gott ledarskap från marken upp på hästryggen men det är sällan det görs tvärtom, dvs det du saknar från marken har du heller inte med dig i ridningen.
En test gjordes för länge sedan (har glömt var och av vem) där man berättade för ryttaren att man skulle slå upp ett paraply längre fram. Pulsen mättes på hästar och ryttare när de red förbi (dock utan att paraplyet fälldes upp) och man kunde se ett klart samband mellan ökan puls hos ryttaren och hos hästen.
Intressant dels att pulsen gick upp hos ryttaren fastän de i tanken ju ville vara lugna, dels att hästen svarade med att också få ökad puls.
Tja…eftersom jag kan leda Vicke förbi ”vad som helst” så får jag väl börja med detta i stället när det blir FÖR skrämmande 🙂 !