Ännu en ledig dag och ännu en dito då jag känner mig helt vilse på vilken veckodag det egentligen är.
Började som vanligt min morgon med att släppa ut en drös hästar, det gör jag förvisso inte på vardagarna men nästan alltid när jag är ledig- det är lite lagom rogivande tycker jag.
Idag var det åter fruset i marken och jag gav mig själv en mental klapp på axeln för att jag hade varit förutseende och jämnat till Vickes minihage igår efter jobbet- nu var den helt slät, precis som jag ville ha den.
Vädret har varit väldigt fint och Soya och jag passade på att ta en lång cykeltur i dagsljus och inte som igår i totalt mörker.
På eftermiddagen var det äntligen Christinaträning igen och den var efterlängtad.
Jag ville visa vår förbättrade form som Christina instämde i var bättre men jag måste fortsätta att tänka på att inte dra handen åt mig ( i avsaktningarna tex) utan tänka på att huvudet verkligen inte bara måste föras uppåt utan också FRAMÅT.
Galopparbetet tyckte jag kändes mycket bra- Vicke har helt greppat detta med piruettgalopp men skänkelvikningarna och skolorna som vi också jobbade med lämnar fortfarande en del att önska.
Tyvärr får jag ofta en dålig ingång, mycket beroende på kortsidan där vi har halmen och som Vicke alltid glor på och börjar man dåligt är det liksom svårt att ”få till det” riktigt bra.
Hur som helst var det som sagt mycket roligt att träna och jag önskar att jag kunde göra detta en gång till varje vecka.
Just nu går det inte av flera olika anledningar, inte bara ekonomiska, men jag stänger inga dörrar utan kanske finner en lösning på denna önskan också.
Jag har samma problem med tittighet för ett hörn, där man hänger jackor och täcken osv, och det stör mig något oerhört. Rider jag själv försöker jag bara rida förbi hörnet normalt, tung i yttre stigbygel, ställer inåt osv, och då ger dit sig (normalt…) efter ett tag. På träning så struntar jag dock i det, och skär av ridbanan lite innan hon stelnar till, ridvägarna blir kortare, men hästen står inte emot och jag får ut mer av träningen. Nu har du ju hela kortsidan, men kanske värt att prova ändå?
Absolut värt att prova!
Tyvärr får jag ofta en dålig ingång, mycket beroende på kortsidan där vi har halmen och som Vicke alltid glor på och börjar man dåligt är det liksom svårt att ”få till det” riktigt bra.
Två spontana reaktioner från mig:
1. Du skriver att du får en dålig ingång, men jag skulle säga att du GÖR en dålig ingång. Det kna se ut som att märka ord, men skillnaden är att det ena kan du göra något åt… Det kan vara en viktig mental skillnad.
2. Du har ju en kortsida från andra hållet? Vad händer om du börjar där? Kan du då göra en bra ingång?
På den andra kortsidan står Christina och undervisar. Där är även ridhusporten (in och utpasseringar) -därav att många rörelser börjar från halmkortsidan.
Och tro mig; jag FÖRSÖKER att få bra ingångar men det är inte så lätt med en häst som går på tvären samtidigt som han kör upp skallen, smågalopperar eller vad han nu hittar på- för övrigt extremt okarakteristiskt för denna häst som aldrig gör så någon annanstans (tack och lov…då hade jag blivit tokig….).
Jag satt på tåget med dålig uppkoppling, därav en rätt korthuggen kommentar från mig! Jag inser naturligtvis att du försöker och har all förståelse för att det inte är lätt att få till det – och jag inser att jag kanske lät lite brysk när jag fick spara på ord. Vi har ju också en häst som gärna spänner till på vissa ställen på hemmabanan (däremot är han exemplarisk på nya ställen),så jag vet precis hur svårt det kan vara. Men just därför försöker vi ofta underlätta för honom genom att t ex inte lägga byten rakt mot hörnet han ogillar, rida rakt fram och börja skolorna ett par meter senare osv för att försöka få bort störningsmomentet.
Du kanske kan lägga ut bommar och skära av kortsidan så du kommer en bit ifrån, eller rida rakt fram några meter, lägga en volt och starta skolan därifrån? Iom att du säger att den dåliga ingången påverkar hela skolan är det ju värt att hitta sätt för att få en bättre ingång och därigenom befästa bättre skolor.
När det gällde min första reflexion så tror jag iaf att det är bättre att tänka att ”jag gör” – även införstådd med alla försvårande omständigheter. ”Det blir” är svårare att påverka. Och återigen, jag tror självklart inte att du struntar i att försöka och bara åker med.