För ett tag sedan läste jag en artikel som bland annat handlade om hur vissa föräldrar, i brist på TID för sina barn överkompenserade detta med att ge barnen en massa saker (leksaker, telefoner, datorer osv).
När jag läste detta nickade jag instämmande, detta har jag sett hur många gånger som helst de 20 senaste åren som hästägare.
Jag vill kanske inte gå så långt som till att påstå att det är dom som har mest prylar till sina hästar som rider minst men jag har absolut sett en ”överkonsumtion” hos just denna grupp.
Personer som av tusen olika anledningar inte rider mer än ytterst sporadiskt men som ständigt kommer med ny utrustning till sig själv och hästen och/ eller någon dyr foderblandning/ onödigt tillskott.
Medan stallskåpet dignar står hästen omotionerad och ostimulerad i sin box och ägaren tröstar (?) den genom lite extra morötter och ett nytt, snygg täcke….typ…
Varför dessa personer inte rider har jag sett massor av olika anledningar till
* en önskan om att dela den sociala samvaron i ett stall utan att rida
* en ”olämplig” häst (svårriden, istadig, outbildad)
* en okunnig ryttare som inte är intresserad av att försöka lära sig mer
* övervikt som gör det jobbigt att rida
* hypokondri hos sig själv och/ eller hippokondri hos hästen, dvs man söker alla möjliga (och omöjliga) sjukdomstillstånd och skador hos hästen som då ska omöjliggöra ridning
* tidsbrist
* ointresse/ tappat intresse
Huruvida detta fenomen även kan appliceras på HUNDÄGARE har jag för lite insyn i för att kunna uttala mig om- kanske förekommer det även där?
Är ovan något ni känner igen?
Jag tankte val snarare att folk som har rad att ha hastar at sina barn har gott om pengar och darfor koper de (for) mycket prylar? Och kanske att folk som har gott om pengar ocksa maste jobba valdigt mycket, sa de inte har tid att halla koll pa om deras barn rider sina hastar ordentligt?! Men sakert ar olamplig hast och brist pa talang/intresse en faktor, som du skriver. Tycker faktiskt inte att jag kanner nagon som koper mycket och dyra prylar till sitt barn, snarare att de flesta jag kanner har standigt ont om pengar och inte KAN kopa speciellt mycket hastprylar vare sig at sig sjalva eller sitt barn, sa istallet skriver de eviga inlagg om begagnade prylar de behover snarast och var man kan kopa de absolut billigaste tackena etc.
Sen tycker jag allmant att manga hastagare duttar med sina hastar som om de vore sma kattungar, och haller pa och koper en massa skrap som de egentligen inte behover, for att pa sa satt kunna uttrycka sin karlek? Och manga tycker sakert att pysslandet och shoppandet ar det roligaste – det ar ju valdigt mycket lattare an att rida, liksom! 🙂 Vad galler hundagare tycker jag de ar ganska normala men katt-kvinnor/tanter ar ju ofta skvatt galna, kan inte med dem (sorry, alla kattagare, men nog ar det valdigt manga kattagande kvinnor som ar konstiga och som duttar ihjal sina katter! medans hundagare brukar vara litet mera down to earth, tycker jag). 🙂
Ja kanske. Hade en kompis som köpte sadlar och selar och vagnar osv osv osv och hade 4 hästar som hon aktiverade max 1 gång i månaden.
Nu har hon inga hästar mer tack och lov.