För att spinna vidare lite på gårdagens inlägg om vilken klubb ni har valt att tävla för undrar jag om klubben ni valt har arbetsplikt och vad ni tycker om detta? Kul eller ett nödvändigt ont?
Jag ska vara ärlig och erkänna att EN bidragande orsak till att jag fortfarande tävlar för min klubb är att vi INTE har arbetsplikt.
Jag är inte det minsta intresserad av att vara funktionär på hopptävlingar, oavsett nivå, och några dressyrtävlingar arrangerar vi aldrig.
Jag har sett att i alla fall en klubb har valt en enligt mig klok ”medelväg”, ridhuskortens kostnad är baserad på hur mycket man är villig att hjälpa till och man behöver inte alls hjälpa till men får då också betala mest.
Detta tycker JAG känns rätt(vist)- den som vill hjälpa till får en ganska rabatterad kostnad och den som inte vill hjälpa till slipper.
Att TVINGA människor till saker de inte har lust med brukar sällan bli lyckat enligt min erfarenhet- bättre då att stötta de som vill engagera sig så att de känner att det liksom ”lönar sig”.
Jag hjälpte till en del på vår förra klubb, där det inte fanns ”arbetsplikt”, men de flesta (liksom jag) tyckte att vill man tävla får man ju också se till att det blir tävlingar – genom att arbeta ideellt. Vi hade ju däremot 4 mil enkel väg till klubben, så jag var inte förtjust i arrangenmang som ” vi träffas vid sextiden på fredagkvällen och bygger dressyrstaket”. Det tog ju ofta typ 10 min totalt, det kändes rätt värdelöst att köra åtta mil för det. Men jag tog upp detta med klubben och såg till att istället försöka jobba hel-eller halvdagar när det behövdes.
Jag tycker att det är självklart att hjälpa till om man själv är intresserad av att tävla, tyvärr blir det inga tävlingar bara för att någon betalar mer för sitt ridhuskort. Pengar kan inte ersätta det ideella arbetet. Tyvärr är det allt färre som är villiga att hjälpa till på tävlingar, i vissa fall vet jag funktionärer som vill ha betalt… Tänk vad det skulle kosta att tävla om alla tänkte så!
Min klubb har arbetsplikt, tror de kräver fuktionärsarbete på minst 2 -3 tävlingar per år. Känns inte jättemotiverande och dessutom ”får” man inget tillbaks ( syftar på ex avdragen licensavgift, billigare avgift på tävling hemma mm som man har läst att vissa klubbar erbjuder sina medlemmar i gengäld för arbetet).
Det du ”får” är ju att klubben arrangerar tävlingar, vilket är ett krav för att du ska kunna lösa licens för klubben. På min förra klubb hade hemmaryttare gratis box OM man dessutom var funktionär. Det var ett jättebra system, för då fungerade det att vara funktionär även om man själv tävlade. Dessutom brukade alla som varit funktionärer bli bjudna på middag på en gårdspub en gång om året – jättetrevligt!
Ja, det är lite sådant som jag efterlyser.
En middag, en clinic, rabatt på licensen…vad tusan som helst…
I mitt fall skulle det inte spela den minsta roll om min egen klubb inte ordnade tävlingar alls eftersom det finns typ 20 andra klubbar inom en radie på 5 mil. Fattar ju att det inte är så överallt men jag tror ÄNDÅ att man måste locka med lite mer än en bacon-macka….typ 🙂 .
Folk har har sagt att de INTE ar villiga att betala mer medlemsavgift eller anmalningsavgift, sa jag funderar litet pa var pengarna ska komma ifran till ’beloningen’? Ideer, nagon? Middag pa en pub for 20 pers blir ju ganska mkt pengar, tyvarr, gar nog inte att fa det for mycket mindre an £10 per person (minst).
Kanske en grillafton med ”knytkalas-inslag”, dvs att klubben står för….säg sallad, läsk och pommes och så tar alla med det kött de vill äta. Behöver inte bli så dyrt men gemenskapen är trevlig.
PS och en baconmacka plus te kostar oss ca £5, tror jag, sa det ar ju ytterligare en kostnad.
Grillafton – bra ide! Ska jag foresla! Kan ju ha den hemma hos mig! Och jag ar bra pa att baka kakor/gora efterratter forresten.
Om nagon har flera ideer vill jag GARNA veta!
Hyr en buss och åk till något event. De gånger vi hyrde en buss på ridskolan och åkte till Ullared var det en succé, en av få saker som verkligen många ställde upp på.
Resan kan antingen vara gratis eller rabatterad.
Fast ett problem med grillafton/middag ar ju att manga frivilliga reser hit, ofta ganska langvaga ifran, sa att de skulle komma bara for en kvall ar ju inte troligt. Sa det maste nog till nagot mera som man kan ’ge’ dem.
Later som en bra losning, A-K! Jag maste nog tanka till vad vi kan bjuda frivilliga pa, for det system (eller brist pa) som vi har, funkar inte. Nagra boxar gar inte att erbjuda da ’klubben’ inte ar en plats, och funkar inte med distansritt (eftersom man antingen rider hela tiden eller inte alls). Men nagot annat maste vi kunna ordna! Finns en pub i min by forresten… Hm… tanker till… 🙂
Kan ni inte ha grillkvällen i samband med tävlingen om många reser? Kvällen före som uppladdning eller kvällen efter för att fira väl genomfört jobb?
Folk brukar inte overnatta annat an for de riktigt stora tavlingarna. Men jag ska foresla grillkvall och se vad kommitteen tror (jag ar helt ny pa kommitten for regionen).
Gör det,jag tror det har flera positiva effekter – förutom att det blir en belöning för att man hjälpt till stärker det sammanhållningen och det blir roligare att arbeta ihop nästa gång!
Det tror jag förresten är viktigt – att man som funktionär har trevligt OCH känner att man gör nytta och verkligen behövs under själva evenemanget. Jag vet någon gång när vi hade lite för många funktionärer och det blev tre personer som stod och plockade bajs på framridningen. Det blev ju väldigt lite för var och en att göra, och de kände sig inte till nytta. Bättre då att dela upp tiden så de har varsin tredjedel av tiden.
Vi har 5 dagars arbetsplikt. En arbetsdag måste vara minst 8 timmar annars räknas den som halvdag. Tidigare hade vi möjligheten att betala mer för ridhuskortet om man ville ha färre arbetsdagar. Detta system har tagits bort eftersom man som medlem då blir förmånsbeskattad.
Jag aaaaaavskyr arbetsplikt. Avskyr verkligen att tvingas till hjälp. Gör det glatt ändå för att klubben ska flyta, men fasen alltså, att bli tillsagd, nej tack.
Ämnet har varit uppe tidigare? Jag tycker inte det är konstigt på något vis att man måste hjälpas åt för att kunna arrangera tävlingar. Klubben jag tävlar för kräver av licens-ryttare att man är med och hjälper till. Och alla gör det med glädje eftersom man förstår hur mycket frivillga det krävs, inte bara under själva tävlingen utan både före och efter. Jag tycker det är praktiskt att hjälpa till på tävlingar man inte är med i, då slipper man ha fokus på fel saker. Jag är ofta med som funktionär på ponnytävlingar tex och ibland hjälper jag också andra klubbar ffa när det gäller att vara hinderdomare (ft’s terrängprov), då kan man snacka om att det åt mycket folk!
Man har väl på förbundsnivå funderingar på hur man ska reglera detta mer centralt just för att en del ryttare inte hjälper till utan bara åker och tävlar.
Min åsikt – skäms ni alla som bara tävlar utan att någonsin hjälpa till!
Ha ha..ja, ämnet har varit uppe flera gånger genom åren för du brukar alltid vara en av dom som tycker att jag ska skämmas vilket jag aldrig gör.
Vår klubb ordnar som nämnts enbart hopptävlingar sedan många år tillbaka och jag har inte hopptävlat på minst lika många år och har inget som helst intresse av att hjälpa till med just hopprelaterade ting.
På den tiden vi hade enstaka dressyrtävlingar hjälpte jag till med dessa på olika vis (tog bla emot anmälningar och gjorde dressyrprogram- detta var låååångt före TDB:s tid ha ha).
Men du har ändå hopptävlingarna att tacka för att du kan lösa licens för klubben – klubbar som inte arrangerar tävllingar får inte utfärda licenser.
Tror egentligen att det är arbetsplikt vid min hemmaklubb (som jag varit medlem i sedan 1800-talets mitt), men eftersom jag bor en hel hög med mil från klubben så har jag på något sätt exkluderats från denna ytterst otrevliga tillställning.
Annars håller jag helt och hållet med dig, Birgitta! Ett fenomenalt sätt att lösa problemet på: betala mer så slipper du arbete. Jag skulle mer än gärna betala en rejäl summa för att slippa en massa plikter. Det var en ynnest att få stå i samma stall som dig, när man kände att varken tid eller ork fanns så kunde man i 100 fall av 100 kontakta dig, betala dig en peng och du hjälpte mig åtskilliga gånger! Jag ser det som en klockren lösning, något alla vinner på! Jag skulle nästan egentligen helst av allt betala extra till min klubb (till saken hör att jag ALDRIG nyttjar ridhuset, tävlar bara för klubben) för att slippa extra-arbete. För hur det än förhåller sig (jag är förstås tacksam att de är vänliga att låta mig ”slippa”) så är det alltid skönare att få göra rätt för sig (och slippa känslan av att ligga i skuld …).
Detta med att hjalpa till ar nagot jag tanker pa ofta just f.n.
Jag ar organisator (tillsammans med 2 andra) for tva distansritter har i var region (den forsta ar jag huvudansvarig for, den andra ar jag inte ansvarig for utan bara del-organisator). Den ena ar 1/3, en av de forsta for sasongen (=manga otaliga ryttare vill komma igang! sa det blir manga anmalningar), och den andra ar 26/4.
Till dessa tavlingar behover vi forutom alla organisatoriska roller som ska fyllas for att ritten alls ska kunna ga av stapeln, aven frivilliga som hjalper till pa tavlingsdagen med parkering, vagkorsningar, satta upp skyltar vid vagkorsningar och ta ned dem efterat, vara ’vet writer’ (behovs minst en per veterinar), osv. Inga hinderdomare, men kanske blir det samma antal frivilliga iaf.
Och det ar ett HELVETE for mig att fa tag pa folk! For sina anstrangningar far de endast matsack/te/bacon-smorgas/tacksamhet da det inte finns nagra pengar att dela ut. Varje ar ar det 120+ som anmaler sig, och kanske 2 som erbjuder sig att hjalpa till. Jag behover 20 pers, speciellt som vissa inte stannar hela dagen (forra aret gick han som var ansvarig for parkeringen vid lunchdags… eh… kunde han inte sagt innan att han inte skulle vara pa plats hela dagen – hans jobb var ju inte speciellt intensivt, da alla anlander pa morgonen och sen kan man lata sig tills alla ska aka pa e.m.). Nagra som sagt att de skulle komma, kom inte alls.
Och HUR MANGA SOM HELST tavlar i ar efter ar efter ar efter ar utan att NAGONSIN lyfta en fena for att hjalpa till. HUR tror de egentligen att dessa tavlingar organiseras? Som trolleri pa nat vis? Jag ar inte forbannad, om det nu later sa, utan bara forundrad. Hur kan man ha mage att komma och tavla sa manga ggr utan att ens fraga om det finns nagot man kan gora? Sa fran slutet av januari till sista februari agnar jag mycket av min fritid at att tigga och be (mest pa FB och EnduranceGB forumet) folk att komma och hjalpa till! Det blir oftast att det ar samma manniskor, och oftast storre delen av regionens kommittee, dvs eldsjalarna. Och sa litet diverse polare/lokala ryttare som kanske inte ens ar distansryttare. Sjalv har jag ofta hjalpt till pa ritter, bade har i vart omrade och annorstades, innan jag sjalv blev organisator. Man tror val att man betalar for sin tavling och det betalar for alltihop, medans i sjalva verket betalar ens anmalningsavgift bara for veterinarerna och dylika officiella personer som far betalt – majoriteten far ju bara en bacon-smorgas for sitt besvar. 🙂
Haller med de som skriver att reducerad ridhusavgift loser inte problemet med volontarer. Hos oss har de forsokt losa det hela med att saga att folk som inte hjalper till minst en gang om aret, ar inte ’eligible’ (? vad det nu heter) for regionens priser och pokaler. Men det hjalper inte mkt, eftersom de anda ar eligible for alla andra priser och de nationella priserna. Jag tror nog att enda losningen for oss skulle vara om det verkligen AR arbetsplikt, som man inte kan komma undan. EN dag om aret tycker jag nog folk kan offra.
Efter 1/3 kan jag lugnt agna resten av sasongen at att njuta av att tavla, utan att kanna att jag maste erbjuda mig att hjalpa till! 🙂
På gott och ont tror jag att tiden då folk jobbar mycket ideellt är förbi.
Ska jag generalisera lite elakt så är ungdomar för lata och för uppfyllda av sig själva och de äldre har för mycket i sina liv med familj, jobb mm. Därmed inte sagt att undantag inte finns.
De jag ser hjälper till framför allt är icke-ridande föräldrar till ridande barn och ungdomar.
De hänger ibland/ ofta med sina barn till stallet och kan då känna att de fyller en meningsfull uppgift som funktionärer fast de inte kan så mycket om hästar i allmänhet eller är intresserade av att rida för egen del.
Kanske går vi mot en tid med färre tävlingar men än så länge finns det då ingen brist på dom i Skåne i alla fall.
Kolla TDB en vanlig helg- det VIMLAR av tävlingar på alla nivåer.
Om det blir så att klubbar framöver inte får ihop funktionärer så kanske de i stället måste slå ihop sig med en annan klubb, dvs sam-arrangera tävlingar vilket redan förekommer ibland?
Eller så får man göra det ATTRAKTIVT att vara funktionär vilket inte alls förutsätter att man betalar dessa eller ens ger dom en reell dyrare gåva.
Man kan i stället bjuda på olika arrangemang som antingen är gratis eller rabatterade; grillaftnar, clinics och dylikt som jag sett att tex Dagstorp ordnar för sina många funktionärer.
De är också exempel på en klubb som ordnar både många och mycket välarrangerade tävlingar i både hoppning och dressyr trots att de inte har någon ridskoleverksamhet ur vilken man ofta kan värva funktionärer.
Jag har många gånger i livet slagits av hur otroligt lite det ska till för att man ska känna sig sedd och uppskattad och därmed tex vilja hjälpa till eller göra det där lilla extra.
Som klubb måste man vara rädd om sina medlemmar för som sagt- de försvinner allt lättare som jag ser det.
Här hamnar du ju i ett i mina ögon märkligt ”vi och dom-resonemang”. Klubben ska vara rädd om sina medlemmar – men klubben ÄR ju sina medlemmar? De som värvar funktionärer är ju också ideella funktionärer? Vem ska vara rädd om dem? Och vem är det som skapar stämningen i klubben? Vem ser till att det arrangeras saker?
Detta ser jag främst som en uppgift för styrelsen och dess olika kommittéer.
Sedan VET jag att det är jättesvårt eller kan vara det i alla fall.
På den tiden jag stod på ridskolan försökte jag själv dra igång olika saker (träningar tex) men intresset var mycket svagt.
Men man kan inte mer än försöka- vill ingen eller få så får man acceptera detta.
Fast intressant att vissa klubbar lyckas och andra inte…
Styrelsen och kommittéerna är ju också ideellt arbetande medlemmar. Är man inte nöjd är det ju en bra början att kandidera till någon av posterna.
Fast jag är inte alls missnöjd och har jag råkat skriva det ber jag om ursäkt.
Att min klubb inte ordnar några dressyrtävlingar (eller träningar) påverkar mig inte alls, inte heller om min klubb inte skulle bli behörig att utfärda licenser.
Den ideella frågan är iaf på min klubb i norr en rätt omdiskuterad del. Då gäller de inte bara tävlingar utan allmänt allt som innefattas göras på liten klubb av den ideella någon.
Jag tänker som så att om alla gör lite var blir de lagom för alla att orka med. Men de blir ofta två läger de som gör massor och de som på sin höjd gör något men blir ilskna över att de inte får choklad och applåder för jobbet. Lätt att säga att man vill betala sig fri, men i verkligheten räcker inte de pengarna för att betala någon för samma jobb.
Tacken är ju att ha en klubb att tävla för och på. Ridhuset att rida i. Ridskolan för de som inte har eget och många börjar där. Listan kan göras lång. Varje gång jag gjort något ideellt tänker jag på dessa saker som många tar för givet. Som finns där även när jag inte får ett tack.
Givetvis ska man uppmuntra varandra och uppmärksamma när bra hjälp varit på bra sätt absolut.