Efter morgonens skoning och därpå följande hagvistelse begav jag, Emelie, Vicke och Flingan oss ut på en härlig skritt-tur.
Det var helt vindstilla, solen visade sig och den lilla is som hade funnits på vägarna var helt borta; läs: mina broddar var fullständigt onödiga 🙂 .
Flingan och Vicke verkar trivas bra ihop och kunde skritta sida vid sida utan ”kvinnliga mupperier” som vi ibland har råkat ut för med andra damer som velat visa var skåpet ska stå om Vicke har råkat titta till en gång extra eller gjort något annat ”opassande” 🙂 .
Min egen brunis är själv väldigt snäll och jag skulle inte tveka att tex agera draghjälp åt någon som fick trycka upp sin häst i häcken på Vicke- han har hittills inte visat några tendenser till att varken sparkas eller bitas.
Vi var ute i över en timme som gick långt snabbare när man har sällskap och allt gick så städat till som bara tänkas kan.
