Sitter och läser denna artikel och tja….kalla mig en bitter kärring (bitter är ungdomars favorit-ord när de inte har något bättre argument att komma med har jag erfarit) men nog instämmer jag.
Har precis som artikelskribenten jobbat med banne mig allt möjligt men kan också stoltsera med att jag i princip inte haft en arbetslös dag i hela mitt liv.
Men då har jag delat ut reklam, städat kontor och hotellrum, jobbat som fotolabassistent, på löpande band i fabrik och i stallet på alla vardagar och helgdagar som någonsin existerat.
Minns en gång då jag jobbade med försörjningsstöd (socialbidrag) och en klient sa till mig ”ja ja ja…det är lätt för dig…du som sitter där på din fina stol….” och jag tänkte ”du skulle bara veta….”.
Jag har aldrig varit rädd för att skita ner mig, slita, stiga upp i ottan och göra det som krävs för att jobba och ärligt talat är jag glad för alla erfarenheter det gett mig. Så den som kommer till mig och gnäller har ärligt talat inte ett skit för det….
Jag ar sjalv, som arbetsgivare, forundrad over hur oerhort svart det ar att fa tag pa hyfsade anstallda – vi vill alltsa ha folk som VILL jobba, ar energiska och kan skriva ren engelska utan massvis med stavfel och grammatiska fel. Det verkar nastan inte existera, trots att vi erbjuder en lon pa £40K, intressant arbete, trevligt kontor osv. Folk skickar in de mest hapnadsvackande daliga ansokningar, fulla med stavfel och annat. Och det ska vara sa stor arbetsloshet??? VILL inte folk ha arbete?
Nej, jag tror inte att ALLA vill ha arbete men det är väldigt tabubelagt att erkänna det.
I alla fall i Sverige kan man leva fullständigt OK på tex försörjningsstöd (socialbidrag) och man får inte heller glömma att med ledighet också många gånger följer en möjlighet att leva billigare än om man arbetar.
Man har tiden att jaga extrapriser, göra storkok osv.
Har bara varit arbetslös en sommar för många år sedan, då sökte jag allt jag kunde hitta och hamna på McDonalds. Det var ett jobb som inte passade mig så bra så fortsatte att söka annat. Min filosofi har alltid varit att kunna försörja mig i första hand och då jobbar man med det som finns, har man jobb kan man vara mer kräsen med vad man söker. Är man inte så kräsen så finns det alltid jobb. Sen kan man ju utbilda sig och till slut få ett jobb som man vill ha och trivs med men fram till dess så ser man till att pengarna rullar in. Har jobbat som hästskötare, telefonförsäljare, hemtjänst, McDonalds m.m och har svårt att förstå de som anser att det är under deras värdighet med den typen av jobb.
Just det ja, hemtjänsten har jag också jobbat inom.
Håller med, vill man jobba så finns det jobb!
Träffade nyligen en 25-årig svensk man som aldrig hade arbetat! Sådant skrämmer mig….
Håller sååååå med!
Dessutom har jag stött på ett skumt fenomen två gånger (med en barndomsvän och en på universitetet) som ALDRIG har sommarjobbat (trots att de är 23-25 år) för att deras föräldrar ”räddat” dem från detta……de har istället fått pengar direkt från föräldrarna för att de ska få slippa sommarjobba med ”skitjobb”?! Behöver jag nämna att båda har svårt att få jobb pga det tomma CVt. Det kallar jag björntjänst! Och de är nog inte ensamma…..
Jag HOPPAS att du har rätt, dvs att detta straffar sig (att inte ha sommarjobbat) men jag undrar….