Idag undrar jag följande kring utlåning av er häst/ridutrustning:
Finns det saker som ni absolut inte lånar ut och varför i så fall?
Om jag ska svara på min egen fråga så gäller följande ”under normala omständigheter”, dvs hemma i stallet. På tävling hade jag i vissa fall kunnat tänka mig att vara mer generös eftersom det för mig är lite speciella omständigheter där och också ett mindre handlingsutrymme så att säga.
Men hemma i stallet lånar jag inte ut:
Sadeln: den har kostat för mycket, är för pedantskött, är för stor risk att någon hade gjort en liten skråma på den och det är extremt omständligt att laga den OM det skulle behövas eftersom den då kan behöva skickas till Italien i många veckor.
Hjälm, stövlar och handskar: eftersom jag själv blir ganska svettig när jag använder dessa tycker jag helt enkelt att det skulle vara äckligt om någon annan svettades i MINA grejer. Handskarna hade jag kunnat låna ut i värsta fall men hade nog tvättat dom efteråt.
Klippmaskin: den har ”tusen” år på nacken (säkert 10-15) och skulle den gå sönder vill jag inte fundera på om det berott på oaktsamhet eller om det lika gärna hade kunnat hända mig, just för att den är så gammal. Jag vill inte heller riskera att stå med en trasig klippmaskin när jag själv behöver den och risken är att den kanske inte är värd att laga= jag har ingen maskin alls pga någon annan.
Släp: är i för gott skick för att lånas ut (köptes nytt för bara några år sedan) men detta har jag löst genom att ha en så tung transport (1500 kg) att nästan ingen FÅR dra den på vanligt B-körkort och med de flesta bilar. Tidigare släp lånades ut mot betalning och det hände alla möjliga skador. Inget dramatiskt men ändå irriterande och tog ibland tid att fixa.
Det mesta andra hade jag väl lånat ut om det verkligen behövdes så att säga, inte ”bara” om det tex handlade om ”åhh vilket snyggt träns du har, kan jag få låna det och rida ett pass”.
Inser att jag måhända framstår som en ogin människa men det är ju ett fritt land och man väljer själv hur man vill göra.
Sägas ska att jag behandlar andra som jag vill bli behandlad, dvs jag lånar i princip ALDRIG saker av andra och gör jag det så betalar jag oftast på något sätt eller gör någon annan deal med utlånaren.
Tex fick jag förra vintern MKT generöst låna en stallkamrats sadel i minst 3 veckor om jag minns rätt (min var i Italien).
Detta ”ersatte” jag genom att göra personen några tjänster som jag vanligtvis tar betalt för.
Däremot hade jag inte gått med på dealen ”om du lånar min sadel så måste jag få låna din” utan tycker som sagt att det är upp till var och en vad man vill låna ut och på vilka premisser.
Nej….
nej och….
nej!
Jag lånar gärna inte ut något är för pedant för att klara av om det blir någon repa på sadeln.
Fast samtidigt säger jag ju emot mig själv för när jag har haft medryttare här så lånar jag ju ut, men då har jag inget val. Men vet om att jag typ granskar sadeln och tränset efteråt.
Hästtransporten lånar vi heller inte ut och den är det ändå inte många som kan köra den heller eftersom man behöver ett annat körkort. Totalvikt 1800.
Jag har en gammal sadel jag lånar ut. Fast gjord får man hålla med själv.
Mina kläder lånar jag inte ut, möjligtvis min jacka om någon fryser under tiden jag rider.
Släpet lånas heller inte ut. Tycker ”folk” är oförsiktiga med sådant som inte är deras eget plus att jag oftast använder det själv. Och många har nog inte rätt körkort heller, totalvikten är 1990 kg
Instämmer i att i alla fall vissa inte alls verkar vara rädda om varken egna eller andras saker vilket bidrar till min aversion mot att låna ut.
Själv är jag kanske överdrivet (?) noga och försiktig med det mesta och då vill jag ännu mindre att någon annan ska förstöra det som jag vårdat så länge.
Beror väl på vem som lånar. Du hade Esmeraldas dressyrsadel en period till din häst, i väntan på en egen! Eftersom vi kände dig som skötsam och pålitlig, så var det inget problem. Sadeln var ju också i samma skick när du inte behövde den längre
Vilket minne du har 🙂 ! Hade helt förträngt denna traumatiska period i mitt liv då jag provade trettioelva-tusen sadlar som alla låg mer eller mindre dåligt på Décima.
Men du har helt rätt- jag hade er sadel ett tag och var väldigt tacksam över att ni ”vågade” låna ut den.
Jag tycker att det är ett väldigt märkligt resonemang att låna av andra (det går bra), men att låna ut själv, nej tack!?!?!?
Det beror för min del mkt på vad det handlar om.
Min sadel kostar över 30 tusen och är i nyskick. Skulle aldrig våga låna en så fin och dyr sadel av någon och lånar därför inte ut min egen heller.
Jag vill vara en generös och osjälvisk person, och jag uppfattar de flesta personer i min närhet som skötsamma och pålitliga – så jag har inga ”generella regler” för vad jag lånar ut och vad jag inte lånar ut. Men när det gäller t ex släp och klippmaskin kör jag hellre åt andra eller klipper själv om jag har möjlighet. Jag kan nog låna ut sadeln om det kniper, men oftast funkar det ju inte, jag har två hästar som använder samma dressyrsadel, så den är upptagen för det mesta.
Till välbetrodda vänner lånar jag ut både det ena och det andra. Hästsläpet har jag till uthyrning för jag behöver det ger en extra bonus på mitt konto, vilket är välbehövligt. Äger dock inte släpet själv utan leasar det.
Jag har blivit erbjuden att låna en maratonvagn av en vän, det tycker jag är riktigt generöst!
Oj vad förvånad jag blir av att läsa! Som liten var jag extrem med att hålla hårt i mina saker, men idag tänker jag sällan att ”oj jisses, tänk om de ska låna mitt släp och det blir en repa på det” … Min erfarenhet är att lånar man något lämnar man tillbaka det i samma skick eller bättre skick än du lånade det i. Och går något sönder, ja då förutsätter jag att personen i fråga ersätter skadan på skäligt vis. Antingen köper man nytt eller så åtgärdar man skadan. Skulle det VE OCH FASA (!) bli en liiiiiten mikroskopisk repa i min sadel vid utlåning, men herregud! Det kommer jag väl förr eller senare att åsamka själv.
Tycker det är otroligt jobbigt med personer som inte kan tänka sig att låna ut saker. Och nu pratar jag inom rimliga gränser … ”Vi letar sadel till vår häst, kan inte vi få prova din sadel, Liv?”. Inte ”Oj, vilket fint träns du har, kan jag inte få låna det och testa hur mycket grus det tål”. Skämt å sido, den senare kommentaren är väl knappast trolig! Symboliserar bara lite hur jag tänker: om någon så gärna vill låna något av mig så gissar jag att personen i fråga är i stort behov av att låna. Upplever nämligen inte att folk är så ”nällade” på det här med att låna. Jag resonerar: om jag lånar ut något ibland, så hoppas jag att jag kan låna något av denna någon nästa gång.
Ridhjälm, handskar mm. spelar mig ingen roll. Om någon vill kränga på sig min hjälm så varsågod. Sedan är det klart att jag inte skulle låna ut min hjälm till en person med extrema svettningar och riskera få tillbaka en drypande disktrasa. Men åter igen … hur många personer är intresserade av att ”förstöra” andras saker?
I teorin håller jag med dig om att det är självklart att man lämnar tillbaka i samma (eller bättre) skick.
Tyvärr har man olika referensramar och det kan också vara svårt att bevisa exakt hur mycket något man lånat ut blivit skadat och vad som fanns där redan innan.
Repor på sadel kanske inte gör DIG något men det är tack vare mina tidigare minutiöst skötta sadlar som jag också har kunnat byta in dom och fått tillbaka nästan vad jag själv betalat för dom.
Och hur lagar man en repa på en sadel? Det går i princip inte utan att byta ut stora delar av lädret= kostar flera tusen på min sadel (tro mig…jag vet…) som dessutom måste skickas till Italien i många veckor.
Så nej, hellre än att riskera en massa tjafs kring eventuella skador lånar jag inte ut sådant som är ”för dyrt” och/ eller som är svårt för mig att vara utan om det går sönder.
Annat har jag inga problem med att låna ut.
Herregud! Så materialistiskt! Du är nog inte mycket för att hjälpa andra!
Nu diskuterar vi inte ”hjälpa andra” här utan ”låna ut” saker som kostar flera tusen kronor.
Jag tycker inte att man kan dra paralleller mellan dessa som ”bara för att man inte vill låna ut en 30-tusenkronorssadel vill man generellt inte hjälpa andra”.
Tror man DET har man ett på tok för enkelt ( och FEL) sätt att betrakta världen på.
Det är som att jag skulle anta att du, bara för att du har skrivit ”Karin” med ett litet k är en mycket lågbegåvad person…..
Jag tror iofs att om jag hade bättre erfarenhet kanske lånade jag ut mer. Men jag ser ofta i min närhet hur man är rent vårdslös och hanterat andras saker illa. Tråkigt men sant.
Nej, nej och åter nej! Lånar inte ut i princip något alls. Just av den anledningen av att jag ser hur folk tar hand om sina egna sadlar, släp etc. Däremot foder och sånt är jag mer generös med, det är ju en ”förbrukningsvara”
Roligt det här. I princip håller jag med Birgitta. Gillar egentlige inte att låna ut saker. Det blir svårare att säga nej till vänner eller dem som hjälper mig med min häst. Men jag gör det om någon frågar. Sen har vi sådana (ofta yngre tjejer) som typ ahhh kan jag få låna ditt skrittäcke. Det är så fint jag vill prova. Javisst säger jag och tycker
att det är ok. (Tryckte visst på skickaknappen)
Sedan kommer det ett sms dagen efter. ’Jag har lånat ditt täcke. Hoppas det är ok 🙂 ’
Grrrr…nej inte när jag tänkt ha det 15 min senare på min skrittur.
Löste det med att jag sålde ett av mina gamla skritttäcken till henne för en billig peng.
Händer tack och lov inte i stallet jag står nu.
Det ar sallan nagon som ber att fa lana grejor av mig for att anvanda dem, tycker folk mest fragar om de kan fa lana saker for att prova sa de kan bestamma vilken storlek/marke/modell de sjalva ska ha.
Har inga fasta regler for vad jag lanar ut eller inte, det beror pa vem det ar och vad grejen ar. Transporten skulle jag val inte lana ut hur som helst, den ar en av mina dyrare grejor och jag skulle sarskilt INTE lana ut at nagon som snackar om hur deras hast sparkar i transporter eller skrapar med hoven mycket! :O Men till folk jag litar pa skulle jag val gora det, fast helst inte, med tanke pa hur oerhort latt JAG tycker att det ar att kora emot nagot och orsaka nan skada pa trailern! Sadeln skulle jag inte lana ut till nagon over huvudtaget, enbart av den anledningen att den ar inpassad till MIN hast och inte till nagon annans hast, darfor ska den anvandas av min hast. Men visst skulle jag lata nagon PROVA den for att se vad de tyckte eller om den passade deras hast, men inte ha den pa lan for att ANVANDA. Jag har inte speciellt tankt pa huruvida nagon som lanar sadeln skulle skada pa nagot vis – och man far verkligen ta i om man ska skada sadlar tycker jag! Jag menar, typ vara rejalt vardslos och verkligen tappa dem med buller och bang pa hart underlag eller ha nagon slags olycka eller nat – jag har haft hastar sen jag var 14 och har repat EN sadel (det blev ett minimalt hack i bakvalvet, inte ens vart att reparera) en enda gang. Ingen av de sadlar jag haft (och jag koper inte billiga skitsadlar, utan de har varit bra markessadlar) har blivit forstorda av vare sig regn eller anvandning. Tycker det later konstigt med en sadel som ar gjord av sa oerhort kansligt lader faktiskt, och opraktiskt.
Daremot ger jag ofta bort grejor som jag inte vill ha, det ar mycket battre an att lana ut. Jag har ingen lust att lana ut ett tacke och fa tbx ett begagnat tacke, och de flesta hastprylar blir ju ratt hart slitage pa. Na, PROVA gar fint, LANA (for att anvanda manga ggr) ar val litet mindre attraktivt!
Johanna, vad sott – om jag varit en yngre tjej och fick lana en stortjejs skrittacke, skulle jag varit saaa stolt! 🙂
Håller med om att sadlar med känsligt läder är opraktiskt- jag har ju kommenterat detta flera gånger på bloggen.
Ju dyrare sadel desto mjukare läder och mjukt = känsligt.
Lite skillnad från min gamla stenhårda Stubben som man säkert hade kunnat dränka i vatten tex medan min Equipe måste putsas sekunder efter att en vattendroppe träffat den för att det inte ska bli märken.
Och angående släpet håller jag med om att VISSA hästar mycket snabbt kan ”förstöra” nyskicksutseendet genom att tex stå och skrapa eller ännu värre, sparka.
Min transport är köpt ny och kostade runt 100 tusen- den är väl runt 6-7 år gammal och fortfarande utan en skråma tack vare egna hästar som stått/ står som statyer i den, tom broddade. Kanske inte så konstigt om man då inte vill låna ut släpet hur som helst?
Att dyrare sadlar är känsligare är ju en sanning med modifikation. Visst görs många dyrare sadlar av känsligare kalvskinn, men inte alla. Röösli är ju ett exempel på en relativt tålig och dyr sadel. För många sadelmärken kan du dessutom välja vilken sorts skinn du vill ha om man beställer en helt ny.
Och jag upplever knappast min Childeric för över 35 000 kronor som särskilt känslig i lädret. Den är mjuk och fin och har inte tagit skada av regn. Jag har nog varit ute i några skurar vill jag minnas.
Jag tror inte att det är min sadel det är ”fel” på eller att jag är ovanligt kinkig för jag har hört detta från flera håll- att Equipe-sadlarnas läder är känsligt.
Sedan har man kanske olika mått på om man störs av en färgskiftning i lädret pga intorkade regndroppar?
Jag har bytt ut sitsen på min Equipe och frågade faktiskt generalagenten i samband med detta om det inte gick att sätta på ett mindre känsligt skinn men fick svaret att det inte gick. Inte om fabriken i Italien skulle göra det i alla fall och skulle jag låta någon random sadelmakare i Sverige dona med detta hade jag förlorat garantin och säkert också minskat sadelns inbytesvärde om jag någon gång ville byta.
Nu blir jag nyfiken ang känsliga sadlar (har aldrig haft någon), hur gör ni om det är utomhustävlingar och det regnar? Stryker ni er då? Det kan knappast vara värt 5-10.000 värdeminskning på sadeln för en msv-klass?
Nej, stryker mig så klart inte vid regn för märkena uppstår inte förrän sadeln har TORKAT om man inte hinner putsa den innan dess.
Så man måste alltså slänga sig av hästen och påbörja putsning PRONTO- då blir det inga märken.
Och det är framför allt i sitsen det blir märken- inte på kåporna (det lädret är hårdare) och så länge man sitter i sadeln är det ju ok.
ok, antar att du sett filmen https://www.youtube.com/watch?v=eYcICu_vOmA
Där skulle du haft att göra efteråt 🙂
Jo, den har jag sett (och nog lagt ut på bloggen för länge sedan) och vet inte om jag ska beundra ryttaren eller tycka att hon är galen 🙂 .
Och hästen; är den superlydig eller lobotomerad 🙂 ?
Men bara för att det gäller Equipe-sadlar så gäller det ju inte alla sadlar i 30-tusenkronorsklassen.
Nej, absolut inte. Jag kan bara tala för Equipe och Amerigo- de enda riktigt dyra sadlarna jag ägt.
Kan inte minnas att mina Amerigo varit riktigt lika känsliga som Equipen men man kan inte komma ifrån att mjukt läder ÄR känsligare än hårt.
Jag har inga som helst problem med att låta någon PROVA mina saker, tex för att se vilken stl på täcken man ska ha eller om ett visst sadelmärke passar. Att låna ut ngn en längre tid, tja, om jag kan avvara den prylen så länge så hade jag kanske hellre sålt den till personen i fråga.
För närvarande har jag ingen transport själv, utan lånar faktiskt själv, av en kompis som inte längre har häst, de får ha transporten uppställd på vår anläggning mot att jag får använda den – och det lilla jag kör med transport under ett år kan lätt räknas;-). Skulle jag börja köra mer kommer jag naturligtvis att köpa eget släp igen, men nu löser vi det så här och alla inblandade är nöjda. Mitt ena kandar är utlånat, och har varit det en längre tid, vet att jag kommer att få tillbaka det i samma skick som jag lånade ut det. Har lånat ut handskar vid ngt tillfälle, vill minnas att ngn i stallet fick ett par av mig när de hade glömt egna. Hjälm är knappt ngn som kan låna av mig, har barnstorlek själv;-). Men just hjälmen är jag inte så förtjust i att låna ut, för att jag fått hjälmar tidigare uttänjda så att de blivit för stora för mig…
Jag har inga problem attlåna ut mina hästsaker tillfälligt.
Min sadel har jag lånat ut ett par gånger. Equipe, bocelli m
Kan absolut låna ut om någon vill prova, men det har inte hänt speciellt ofta. Tycker inte att det är konstigt att Birgitta inte vill låna ut sina dyra saker, vissa saker är man mer rädd om. Jag skulle inte låna en sadel för 30′, tänk om man skulle repa den , vad gör man då? Däremot lånar jag inte ut min häst, jag lägger ut massor m pengar o tid o vill inte ha hjälp, där blir det tvär nej.
Min kommentar blev lite avbruten.
Trots fint kalvskinn på min älskade sadel så tycker jag inte den är så fläckkänslig, jag galopperar i havet och kan rida ut när det regnar( inte ofta, om jag ska vara ärlig)
Men iaf inga problem med fläckar.
Och jag lånar gärna ut allt utom min häst.
What goes around comes around:)