Ska man enligt min tidigare erfarenhet vara säker på att provocera i alla fall några/ vissa/ många läsare ska man skriva att man rider med graman så…here goes…feel free att irritera och ondgöra er.
Yes, jag rider numera ut Vicke med graman och jag ska berätta varför.
Innan det vackra djuret provreds fick jag från flera håll höra att han var otroligt snäll vilket var, om långt ifrån den avgörande orsaken, så i alla fall en av dom som bidrog till att jag köpte honom.
Och ja, även jag anser att Vicke till kanske 90 % är MYCKET snäll, i alla möjliga situationer MEN om det finns något som verkligen skrämmer honom- då är han inte rolig kan jag säga.
Vicke har en helt annan bjudning och framåtanda än mina tidigare hästar (exklusive Kreon som var som Vicke är) och detta är jag otroligt glad för men det ställer också andra krav.
Tex Archie hade man kunnat spränga en bomb bredvid- han hadee ändå stått kvar vid min sida no matter what men det skulle Vicke definitivt inte göra.
Jag har hamnat i ETT FÅTAL situationer (möte med gigantisk traktor som inte saktade ner farten tex) där Vicke blivit rejält rädd och tyvärr är hans försvar i dessa lägen att antingen bara svänga runt i en halvpiruett med vindens hastighet för att undkomma det skrämmande ELLER att dessutom stegra sig- om jag försöker TVINGA honom att gå fast han inte vill/ är rädd.
Och var det något gott som uteridning på i dessa sammanhang extremt krävande Kreon lärde mig så var det nyttan av en graman.
Jag anser mig vara ganska stark i armarna men tro mig…det gånger Vicke har kört upp huvudet och smårest sig har jag inte haft en suck att hålla ner skallen på honom.
Och skalle ner= omöjligt att stegra= det jag vill uppnå i dessa situationer.
Med graman i samma situation så är det ”bara” till att dra i denna (inte riktigt så klart…man får ändå vara med lite och rida genomtänkt) och då har man löst en potentiellt farligt situation (ryttare som ramlar av och häst som skenar hem) väldigt enkelt enligt mig.
Så numera sitter gramanen alltså på även om den nästan aldrig behöver användas.
Men bara ATT jag har den inger mig en säkerhet och Vicke kanske en känsla av ”det är inte ens lönt att försöka” om man nu tror att hästar kan tänka så långt.
Oavsett vilket tycker JAG att det är en jättebra lösning- vad andra sedan anser skiter jag ärligt talet helt i- det är min häst och min säkerhet det handlar om.
Att jag ens skriver om det är för att i alla fall FÖRSÖKA nyansera bilden av gramanen som ett tortyrredskap så att kanske fler vågar prova i stället för att utsätta både sig själv och hästen för onödiga risker.
Sedan säger jag absolut inte att gramanen hjälper mot ALLT eller är allena saliggörande men i vissa situationer KAN den hjälpa och den hjälper i alla fall MIG.
Någon skulle kanske föredra eller föreslå att man ”betslar upp” hästen för att få bättre håll på den men det tycker jag inte alls är lika bra.
Dels är ju inte Vicke svår att hålla det tempo jag vill på och dels vill jag inte rida på ett skarpt bett om det inte behövs eftersom detta, enligt mig, inverkar mycket mer hela ritten än en graman som hänger orörd annat än OM man skulle behöva den i en minut.
Jag tillhör gruppen Anti-graman. Men är det någon gång det är okej att använda graman så tycker jag det är som en säkerhetsdetalj. Hade det själv på min förra ungponny då han hade lite trix för sig strax efter han blivit inriden, just för att jag skulle känna att jag hade en nödbroms om något hände.
Det jag är så anti emot är när gramanen används vid dressyrridning. Och då menar jag används, inte att den bara är på och hänger där på lösen. Bara för att hästens huvud åker ner så åker inte ryggen automatiskt upp. Dessa ryttare anser jag behöver lära sig rida istället för att hitta genvägar hit och dit som i slutändan leder till att hästarna går sönder. (Du verkar dock inte tillhöra dessa ryttare vill jag poängtera)
Ja med tanke på det dressyrarbete som jag ägnar mig åt (se nackstycket) vore jag galen om jag RED med graman.
Jag brukar snarare skoja om att Vicke borde ha en checkrem (som en del travare har i lopp för att hålla UPP huvudet).
Jag hade alltid graman förut när jag red ut men nu har jag ett gummipelham eftersom det är det enda som hjälper om vi möter älg.
Det är inga problem att rida henne på ett vanligt träns ute så länge vi inte stöter på älg, då skenar hon som en tok. Jag har svårt att motivera mig att ta den risken eftersom vi gjort det vid ett par tillfällen och det är inte jätteskoj. Dessutom är det farligt för både henne och mig.
Med pelham har jag hittills fått stopp på henne varje gång. Om du har samma effekt av graman ute vore det ju korkat att rida utan.
Varför riskera livet eller allvarliga skador mer än nödvändigt.
Jag använder också graman vid uteritt och ser inget fel i det. Har den hängande och använder enbart vid behov.
Precis som med det mesta i hästvärlden tycker jag att det här med graman inte är svart eller vitt. Skulle förmodligen aldrig använda det när jag rider på bana, men just vid uteritter om man vet med sig att det kan bli problem så är gramanen en ypperlig säkerhetsutrustning. Jag resonerar ungefär som du, det är helt enkelt bättre att ”knö ihop” hästen i två minuter än att riskera liv och lem både på sig själv och hästen. Min erfarenhet är också att har man använt gramanen vid ett par tillfällen så kan man sedan lägga den på hyllan igen.
Nej, det där med graman är verkligen inte svart eller vitt men precis som det stod i artikeln i Ridsport om jag minns rätt så finns det 2 läger; de som tycker att graman är helt förkastligt, alltid och de som kan se nyttan med graman.
Jag tycker det är smått anmärkningsvärt att jag sett flera mycket skickliga ryttare/ tränare och en stor del av deras elever rida med graman samtidigt som denna tygel av vissa i princip utmålas som ett tortyrredskap.
Själv menar jag att man i så fall kan betrakta många bett som minst lika mycket tortyr, liksom kandaret eftersom man även med dessa kan tvinga ner hästens huvud.
Sporrar kan också vara en form av tortyr för den delen, för att inte tala om spö.
Nej, jag tycker bara att det blir tramsigt att helt förkasta något som man ibland inte ens har PROVAT- så gjorde jag själv när jag var ung och inte visste bättre.
Fortfarande säger jag inte att en graman kan lösa alla problem men jag vill inte heller gå så långt som att hävda att den aldrig kan vara till nytta, även när man rider dressyr och inte bara vid uteritt.
För den som vill fördjupa sig i ämnet graman så finns det en stor artikel i Ridsport nr 2, skriven av mig 🙂
Tycker det ät helt ok att använda graman vid uteritt. Mycket hellre det än att det inte blir några uteritter……en del dressyrryttare verkar ibland tro att uteritter är lika med en dödsdom
Ska man generalisera så ligger kanske dressyrryttarna i framkant vad gäller uteridnings-averison men annars har jag sett allt för många ”ridhusharvare” oavsett inriktning.
Och det är trist- absolut!
”Bara” för att man har ett bra ridhus betyder det inte i min värld att man ska låsa in sig i detsamma och detta av flera olika anledningar (så klart).
Däremot får man inte förringa den ökade avramlingsrisk som jag tveklöst anser föreligger så fort man lämnar komfortzonen inom 4 väggar men därifrån till att liksom tro att man ska sätta livet till bara för att man rider ut- nej.
Sedan påverkas säkerligen lusten att rida ut av både vilken typ av häst man har (trygg och cool kontra vild och galen) och hur uteridningsmiljön ser ut (härlig lugn skog kontra starkt trafikerade vägar för att ta till ytterligheter).
Själv älskar jag att rida dressyr och tycker det är TRÅKIGT att rida ut så fick jag bara ta hänsyn till detta skulle jag bara rida i ridhuset- 8 dagar i veckan.
Men det är definitivt inte ett hållbart koncept i min värld så därför gör jag annorlunda.
Jag tillhör ju också dem som älskar att sitta och traggla i ridhus/paddock men precis som Birgitta säger, inte ett hållbart koncept. Hade alltid graman på Misty när jag red ut, som en säkerhetsdetalj. Hade även under några pass efter den gången hon gick över med mig, bara för att jag skulle känna mig trygg igen. På Diego behöver jag ingen graman när jag rider ut. Har inte haft någon häst som går som en stjärnkikare i dressyren utan tvärtom jag måste driva framåt och verkligen få upp huvudet och få en högre form. Jag är motståndare till hård ridning med hård hand, sällan jag är motståndare till hjälpmedel i sig, i rätta händer kan det mesta bli bra.