En kommentar från en bloggläsare kring vad jag ska skriva om på bloggen (läsaren menade att jag kanske har ändrat åsikt i vissa frågor över tid) samt inlägget om graman nyligen fick mig att skriva dagens inlägg där jag undrar just i vilka frågor ni som läsare har ändrat åsikt?
Tycker ni samma sak om foder, hagar, ridning, utrustning, whatever som ni ”alltid” har tyckt?
Och om ni har ändrat åsikt i någon fråga; vad har det i så fall berott på?
Själv har jag som sagt ändrat åsikt gällande graman från ”totalt förkastligt” (utan att någonsin ha provat) till ”kan vara en hjälp i vissa situationer”.
Även vad gäller skrittmaskiner har jag ändrat mig; i unga dagar tyckte jag att det såg ut att vara synd om de stackars hästarna som tvingades att gå runt runt medan jag idag hade varit överlycklig om vi hade haft detta hjälpmedel på anläggningen.
Sedan har jag ändrat både åsikter och SMAK i stor och i smått men innan jag eventuellt avslöjar mer vill jag höra vad ni har att säga 🙂 !
Jag har nog aldrig varit särskilt kategorisk i mina tyckanden, och då blir det inte heller några tydliga ”ändringar”. Men visst lär man sig ju mer och mer, och det kommer ju ny forskning också – och självklart påverkar det hästhållningen.
Från nästan aldrig täcke till täcke på nästan jämt på vinter och när det är under 5+. Har en pssm-häst som lätt får korsförlamning.
Hästar måste få liiiite kraftfoder till hästar får inget kraftfoder.
Hästar behöver transportskydd till hästar åker lika bra nakna.
Bett med kedja är för folk som inte kan rida till bett med kedja (typ pelham eller kandar) är bra i vissa fall.
Jag ger också mindre kraftfoder nu mot ”förr”- tidigare hästar kunde äta upp emot 4-4,5 kg, Vicke äter 2,5 kg som mest.
Är för rädd för kolik och fång- upplevt båda delarna tyvärr, även en buköppning (dock ej pga för mycket foder).
Inget jag ändrat mig kring som jag kommer på sådär på rak arm men vill berätta om ”skrittmaskins-gillande” hos hästarna i vårt stall.
Min häst går in i den självmant, jag knäpper lös grimskaftet utanför och han går rakt in i den och väntar på att jag ska slå på den. Tar jag ut honom därifrån efter mindre än en halvtimme kommer han inte självmant, då får jag gå in i den och hämta honom!
En annan häst i stallet som jag hopptränar lite då och då tycker att det är dagens straff att gå i skrittmaskinen! Är hon ensam där gnäggar hon högljutt så fort hon ser en människa: ”Ta mig härifråååååån!!!”
När jag har bägge hästarna där samtidigt, i ”facken” bredvid varandra och ska ta in dem tränger sig stoet nästan ut medan jag får gå och hämta min. 😉
Hon verkar dock inte stressad medan maskinen är igång, skrittar lugnt och vänder sansat, så det är nog inte så allvarligt egentligen.
Vi har en STOR skrittmaskin, ett hemmabygge som är 20 m i diameter och såpass bred att hästarna kan stå tvärs över, behöver inte ”knöla ihop sig” för att vända.
Jag tror att det är ett jättebra komplement till ridningen om bara volten är tillräckligt stor och underlaget sköts.
Sedan kanske man inte ska låta hästen ”snurra” där dagligen och för länge men vid vilodagar tex vore det perfekt.
Hagvistelse har jag ändrat mycket på. Innan tyckte jag det räckte med rasthagar och ute några timmar på dagen. Det har jag helt frångått och vill nu ha hästen ute längre med kompisar. I hyfsat stora hagar. Ger också betydligt mindre kraftfoder nu än tidigare
Har ingen egen erfarenhet av skrittmaskin, men pållan jag hade hade gått i sådan vet jag.
När hon blev stressad över något började hon ett beteende som var att hon gick i en cirkel, i storlek som jag förställer mig en skrittmaskin är. En exakt rund cirkel.
Lyckligtvis var det bara ett fåtal tillfällen hon visade stress, men det fick mig att undra om hon hade avskytt maskinen eller känt sig stressad där.
Hon var f ö inte så lätt att stressa.
Har alltid tyckt skrittmaskin ar bra, och for ovrigt tycker jag lopband pa gymet ar bra ocksa. OK, roligare att springa utomhus, men inte LIDER man av att traska runt pa/i en maskin. Pushkin ska fa prova pa det i sommar nar han aker till ett traningsstall medans jag ar pa semester, ska bli intressant att veta vad han tycker om det.
Jag har val mest andrat hur jag rider – rider fortare och langre an jag gjorde ’fran borjan’. Har for ratt lange sedan slutat att stanga in hastar i box, om det inte finns nagon speciell anledning till det. Av samma anledning har jag darfor helt slutat anvanda stalltacken och har bara utegangstacken, som jag aven anvander inomhus. Har nog alltid givit extremt litet kraftfoder och fri tillgang pa grovfoder, prilliga araber behover sallan nagot grovfoder. En stor andring for mig har hant i ar: jag har slutat anvanda transportskydd/lindor under resa, da jag har en hast som latt blir hysterisk av saker som sitter fast/pa/halkar pa sniskan etc, sa om han hade pa sig nagot och det halkade av helt eller delvis sa vore skaderisken extremt stor, och mycket storre an om han inte har nagot alls pa sig. Det kanns fortfarande litet konstigt! Sen har jag borjat lasta ponnyn sadlad och transad, for han ar sa buffig och knuffig, och ska inte aka langt. Pushkin skulle jag daremot inte gora det med, hur kort resan an var, for om han skulle fastna med nagot skulle han garanterat bli helt galen.
Jag menade givetvis att prilliga araber inte behöver mycket KRAFTfoder!
Hi hi…det förstod jag 🙂 !
Ändrat åsikt om årgångschampionaten för unghästar. Förr tyckte jag det var bra och ”viktigt” att de gick 3-årstest och något av 4-,5-,6års i antingen F-bo, Breeders eller båda. Nu har jag insett hur många fina hopphästar som ”bränns” av detta. Och inte tala om hetsen som infinner sig varje vår där sjuttioelva hästar, som inte är färdiga för att gå i Falsterbo, kvalas in i det sista för att sedan kräma ut det sista ur dem väl nere på plats i F-bo.
Vet inte om jag har ändrat så mkt, men jag har på senare år upptäckt ”bekvämligheter” så som; skrittband, duschspilta m varmvatten, tvättmaskin i stallet, ridhus på gården (flera!), magnet/massagetäckeu. Och nu har jag svårt att tänka mig ett hästliv utan dessa saker, lite skämt förstås, men också lite allvar då jag upptäckt hur ”prylar” kan förenkla i vardagen.
Kom pa en grej till jag har andrat: nu har jag nastan alltid halskrage pa tacken, bade tunnare och tjockare. Saaa himla skont att slippa reda ut lerig trasslig man och bara kunna borsta mage och bringa sa ar hasten i stort sett klar! Far erkanna att jag inte alltid borstar rent benen om jag anda bara ska ut ensam i leriga skogen och sen ska hasten ut i hagen igen (andvander bara benskydd pa tavling)… Det kanske ar en annan skillnad, att jag inte ryktar hasten lika ren och fin innan varje ritt… tar ju saaa himla mkt tid… och jag har musarm…
Jag har ETT täcke med helhals- det ”råkade” bli så eftersom jag köpte det begagnat.
Även om jag VET att hästar inte behöver helhalsen för att hålla värmen så ska jag erkänna att det känns rätt skönt att ha den på för att både slippa smuts och nederbörd på den delen av hästkroppen.
Har haft HW ’Wug’ i flera ar och det ar ju halvhals, men sen jag kopte Pushkin har jag uppdaterat min tackesarsenal och HW verkar inte lika bra langre sa nu har jag mest Premier Equine, och da foll det sig sa att jag kopte tacken med helhals (nagra ar lostagbara, en ar fast) och ar verkligen supernojd. Skulle ha svart att ga tillbaka till det leriga trasslet… (sen hor det val till saken att jag har en arab med oryckt man, sa det blir ganska mkt lerigt trassel!)
Och jag har tack och lov en häst som är väldigt försiktig med i vad och hur han rullar sig. Är det för geggigt så skulle han aldrig lägga sig ner och de gånger han väl rullar sig gör han det på något akrobatiskt sätt så att det bara blir pyttemärken på halsen 🙂 . Lustigt (och TACKSAMT) nog har alla mina hästar gjort likadant!
Min ar inte speciellt grisig av sig eller sa, men han har sparklippning och lang man, sa det ar ju ganska mycket pals pa huvud/hals/manke som leran kan fastna i – tror mest det ar det som ar skillnaden faktiskt – en helklippt hast med kort man KAN ju liksom inte bli lika inbakad i lera! Tacksam for halskragarna. Ska nog klippa tackesklippning nasta ar (det far val ske under sedering, med tanke pa hur himla hopplos han ar att klippa, dumma kreatur).
Ja, helklippning is da shit enligt mig- skulle inte klara av något annat 🙂 .
Spårklippte Décima som 3-åring och sa därefter ALDRIG MER!!!! Klarar inte de långa håren, varken när de sitter på hästen eller när de sedan fälls av.
Tur att jag inte är uppfödare säger jag 🙂 . Jag hade säkert helklippt mina föl 🙂 !
Kanner mig osaker pa att helklippa en hast som inte ar en dressyr-hast pa nagot vis! Och som bor ute for det mesta… Hm. De allra flesta jag kanner (distansryttare och happy hackers/skogsmullar) har sparklippning eller filtklippning.
Sen finns det ju sadana som min styvfar (han med det fastsydda bettet och stigbyglarna som ocksa ar fastsydda i HANS langd…) som tyckte att det var helt tokigt med klippningarna sa han klippte en omvand sparklippning – naken hals och rumpa, pals pa magen… Hahajaja… Tur att det var en engangs-foreteelse, for det sag inte klokt ut! Nufortiden ar han pa NZ hela vintern och rider bara pa sommarhalvaret, sa klippning ar ett minne blott!
Jag ska inte sticka under stol med att klippning för mig inte bara handlar om det PRAKTISKA utan även ren ESTETIK- jag tycker helt enkelt att det är snyggare med helklippta hästar än lurv-diton.
Sedan blir ju olika hästar olika långpälsade men eftersom Vicks har björn-gener i sig så….