Med numera en hel del unghästar i min närhet har jag börjat fundera över det här med deras utbildning i allmänhet och inridningen i synnerhet och när denna påbörjas.
Jag INBILLAR mig (men rätta mig gärna om jag har fel) att pendeln åter har svängt från att man skulle rida in hästarna vid 2,5-3 års ålder till att man ansåg att det var bättre att ta det lugnt och vänta till 4 till att man nu åter är tillbaka till inridning runt 3-årsåldern.
Är det så rent generellt tror/ vet ni eller är det bara så i min omgivning?
För jag tycker som sagt att det numera är vanligast att man rider in hästarna när de är runt 3 år- inte 4.
Den andra saken som jag har funderat på och som jag också har väldigt dålig koll på rent generellt är det här med tester och kval till allt möjligt.
När jag själv hade unghästar (senast Archie och dessförinnan Décima och Heron) tyckte jag inte att det var så vanligt att ”gemene man” hade fokus på tex kvalitets och/ eller Breeders men nu känns det som att varenda Tom, Dick and Harry satsar stenhårt mot både detta och rent av 3-årstesten.
Och även om jag som sagt har väldigt liten insyn så INBILLAR jag mig att detta inte enbart är av godo utan att det ganska självklart kan medföra en jäkla massa hets och stress av unga hästar som inte alls är färdiga för sina uppgifter.
Att ”proffsen” (förhoppningsvis?) har koll på om det är lönt att satsa på en viss individ eller ej är väl ganska sannolikt men hur många ”Olle i skogen” har det?
Jag följde på håll en 4-årig häst förra året som gjorde X antal kvalförsök i hoppning och det var ingen ände på hur många kvalplatser/ tävlingar/ tillfällen det fanns- i alla fall här i Skåne.
Även detta undrar jag om det bara är av godo eller om man frestas att göra hur många försök som helst för att slutligen lyckas med en häst som sedan inte har i matchen att göra?
Men vad är era erfarenheter kring mitt spekulerande?
Är jag helt ute och reser eller kan det finnas korn av sanning i mina tankar?
Sedan vill jag poängtera att jag absolut kan tycka att det är BRA att ha något att träna inför/ satsa på om hästen är färdig för uppgiften och jag har ju själv visat alla mina unghästar på kvalitets med utmärkta resultat.
Har man inga direkta mål finns väl risken som med så mycket annat att man bara ”flummar omkring” med hästen i några år och sedan- när den kanske är 6-7 ”får eld i baken” för då är hästen plötsligt ”gammal” och så ska man göra massor utan ordentliga förberedelser vilket jag inte heller tror på som strategi.
Att man i tid ska böja det som krokigt ska bli tror jag ändå är det bästa men som sagt; med eftertanke.
Jag upplever det som om treårstesten har tagit över kvalitens plats som ”allmän unghästtest”, det som de flesta gör. Treårstesten är ju också relativt enkla att klara av, det är veterinärbesiktning, exeteriörbedömning, löshoppning och frivilligt ridprov. Ridprovet behövs om man ska få ut ett diplom om man har diplompoäng eller om man kvalar till riks. Jag har själv haft en treåring som kvalade till riks, men jag valde ändå bort att göra ridprovet eftersom jag inte ansåg att hon var mogen för att tävla riks . En annan gjorde jag ridprovet på trots att han inte kvalat, men han kändes mycket mognare och mer redo för provet när de andra momenten var avklarade.
Kvaliten har däremot som jag ser det framför allt blivit något för de bättre hästarna, särskilt de som är till salu.
Där jag har bott tidigare har det ju inte alls kryllat med årgångskval, och jag har inte heller upplevt att så många strävat efter att rida i Falsterbo. Det har varit något för proffsen. Men jag tycker ändå att man ser en tydlig ambition hos många att ”ligga i takt” med sina unghästar, dvs man ska helst åtminstone träna på ”årgångsnivån”, helst tävla på den. Visst kan det vara ett sätt att se till att man kommer vidare med sin unga häst, men i många fall tror jag bara att det blir stressande och fel. Hästar mognar och utvecklas olika, och som amatör tycker jag att de kan få ta den tid de behöver. (fast vissa hästar som jag har nu tar ju onödigt mycket tid på sig, 🙂 )
När det gäller inridning känner inte jag alls igen det där med att vänta till fyra år. Så var det kanske på 80-talet, men de flesta i min omgivning har ridit in vid tre års ålder, eller 2,5 i vissa fall. Av de två jag visade på treårs red jag in den ena på hösten som tvååring, han kändes mogen för det. Den andra red jag in i februari/mars som treåring. Om jag inte visat har jag ridit in på sommaren/hösten som treåringar. Det som har avgjort är hur färdigvuxen och mogen jag har upplevt hästen.
Jag upplever att det definitivt är så som du beskriver. Många tar inte hänsyn till individen utan ”alla” unghästar ska kvala till Falsterbo och Flying – annars är unghästen inget att ha. För att inte tala om unghäst-VM, där hästarna verkligen pressas till det yttersta. Vad hände med långsiktighet och hållbarhet? Målet är väl ändå Grand Prix, inte att hästen ska vara utbränd som 6-åring?
Min häst kvalade faktiskt in till Falsterbo som femåring, men jag valde att inte åka dit. Helt puckat, tyckte många. Men jag insåg att min hästs sköra psyke inte hade klarat av det vid den tidpunkten, utan bara gett henne en dålig erfarenhet. Hon var då endast riden i ett år, extremt nervig och hade aldrig sovit borta. Skulle jag göra det för mitt ego? Nej. Så jag lät bli.
Min bebis som fyller tre i år kommer heller inte att gå något treårstest. Hon föddes 15 juli och är således väldigt sen i sin utveckling. Hon får ta den tid hon behöver. Däremot rids hon, men utan krav på championat och dylikt.
Vicke var typ 0,1 % ifrån att kvala till Falsterbo som 6-åring och med föregående MKT skickliga ryttare.
Enligt MIN högst personliga åsikt hade han inte haft där att göra, jag köpte honom bara någon månad därefter och tyckte att han var på tok för ”unghästig” för att vara mogen för MSV B.
Att han trots allt hade gjort några starter på denna nivå tillskiver jag helt och hållet skicklig ridning, inget hos hästen faktiskt.
Mitt föl är också sent född (mitten av juli, 2014). Och nej, jag kommer då rakt inte att stressa igång honom i någon hysteri. Därmed förstås inte sagt att han inte ska kunna få gå något kval om och när han är mogen för det. Jag vet inte om jag upplevt den trend du uppmärksammat – alltså att det skulle vara inne att rida in dem tidigt för att sedan bli senare för att åter gå tillbaka till tidigt. Min uppfattning är snarare att man förr red in hästarna vid 4 för att numera rida in dem på hösten när de är 2. Galet, tycker jag. Nej, åter igen: min Pascal kommer att få ryttare på ryggen först när han är 3-4 år (allt beroende på omständigheter, storlek och tusen andra parametrar).