Sist jag red ut mötte jag en gigantisk traktor på vägen och hade sådan tur att
a) föraren respekterade min signal att sakta in och
b) jag kunde ”parkera” Vicke på en till vägen angränsande uppfart till ett hus tills traktorn hade passerat.
Hade traktorn i stället ”skenat” förbi mig på vägen gissar jag att jag inte hade kunnat sitta här och skriva detta inlägg….
Ovan påminde mig om det som jag har berört i tidigare inlägg; med ljusare dagar och finare väder följer att inte bara JAG vill vistas utomhus utan nu är det även dags för alla hemmafixare att hamra, spika, röjsåga och väsnas, för bönderna att rasta sin maskinpark och för joggare, hundägare, motorcykelförare och mopedister att synas mer.
Och efter lite tankearbete insåg jag att den bästa lösningen på frågan ”hur rider jag säkrast och lugnast ut trots ovan” är att jag ska försöka finna en uterittstid när jag helst INTE riskerar att möta allt detta.
Så i morse 6.15 lämnade jag och Vicke stallplanen och uteritten kunde inte ha blivit lugnare och behagligare.
Vi var helt solo, jag kunde trava och galoppera precis där jag kände för det och vädret stod oss dessutom bi- det var fullständigt vindstilla.
Att jag valde morgonritten kändes om möjligt ännu bättre på eftermiddagen när det hade börjat blåsa upp rejält- då var det skönt att ha ridningen avklarad och kunna åka hem efter hagintaget.
